Archive for the ‘WOW-factor’ Category

Som ni kanske vet är jag med på ett hörn i arbetet med den fantastiska tidningen Till Liv.

Vill bara uppmärksamma er på att aprilnumret av densamma är fantastiskt.

På mittuppslaget, till exempel, finns denna artikel av Egon Olsson, som verkligen berörde mig. Egentligen ligger bara artiklar från 2008 och bakåt ute på nätet, men den här har vi lagt ut som en specialgrej för att vi önskar att alla ska kunna läsa den, gratis och nu.

Man kan beställa hela numret, som pdf eller papperstidning, för endast 40 riksdaler. En helårsprenumeration får man för 250 kr om man är student, annars 350 för ny prenumerant. Man kan också få en provprenumeration med fyra nummer för 100 kr.

Jag läser alltså i princip alla artiklar till alla nummer, och jag kan rekommendera dem varmt. Till Liv är en tidning för vuxna kristna som söker bra undervisning. I den finns också reportage och personliga intervjuer, själavårdsartiklar och aktuella ämnen och mer.

Nedan ur artikeln av Egon Olsson (ur serien Korsets Tecken som går under hela året):

“Det framhävs ofta att Gud är kärleken. Man kan fråga sig: Vad skulle Han annars vara? Det finns mycket tanklöst tal bland människor om Guds kärlek. Ofta kommer talet från dem som borde veta bättre. Måttstocken för vad kärlek är har vi ofta hos oss själva. Hur vi tycker att den fullkomliga kärleken skall se ut lägger vi på Gud. Det blir därför lätt att människor tror att kärleken är gud i stället för det oerhörda att Gud är kärleken. Den stora verklighet vi lever i är att djupt inne i tillvaron finns Guds kärlek som bär mig och allt. Den kärleken har tagit gestalt i Jesus Kristus.

Jesu kors är ett kärlekens tecken…”

Läste hos Lotten om The Ark.

Alltså säga vad man vill om Ola Salo, men man måste älska honom lite grann.

Han är halvnaken på scen på ett mindre enformigt sätt än Perelli och packet.

Ser bra ur på ett ganska vanligt sätt.

Säger “Dags för mellis!” och käkar banan mitt i framträdande.

Skön kille!

Ett kvitto från Coop Nära i Kyrkbyn.

A-fil, äpplen, rågform, moms 25%…vänta, vad är detta?

En vits!

Glenn hade fått jobb som skogshuggare:

Förmannen: Med den här motorsågen kan du fälla 40 träd om dagen! 3 dagar gick och

förmannen kom tillbaka, Glenn hade bara

fällt 3 träd. Då säger förmannen. Såhär gör man! och startar motorsågen.

Glenn: – Vad är det som brummar……?

Den bästa magneten på vårt kylskåp är den här:

Den äger. Den är bättre än den här

och den här

och den här.

Meowth alltså.

Vilken kille! katt! (Argh!) POKÉMON!

…kan inte ni köra denna på mitt bröllop?

Utgångsmusik, typ. Så måste alla röja, för det är mitt bröllop och jag bestämmer.

Alla som är så gamla att de skulle bli upprörda kommer ändå vara döda tills dess.

(Meaning: Det lär ju dröja ett BRA tag.)

(NOT meaning: Jag längtar efter att nån ska dö.)

Mel: Nu är det sommar nu är det sol

– Sjunges med skånska diftonger –

Nu är det sommar nu är det sol,

nu är det koskit i hagen

Elin bär ut sin vita trädgårdsstol

så hon kan sola sig om magen.

Idag har jag mått så bra.

Canticum nådde kulmen av sin mini-turné på Sveriges framsida med två gudstjänster i St Pauli kyrka här i stan. Således har jag

lyssnat till vacker stämsång med hög igenkänningsfaktor,

själv stämsjungit en hel del,

smitt hemliga planer,

träffat och stoltat mig över min käre broder Johan Gitarrkungen Gunnarsson,

kramat en hel hög gamla kära vänner,

pratat och skrattat och ja ni fattar allt sånt.

Dessutom fick jag en bröllopsinbjudan!!! Mitt första kompisbröllop. Jag har tidigare i mitt liv varit gäst på sex bröllop, men detta är det första dit jag åker utan mina föräldrar. Det ska bli roligt! Jag känner mig så hedrad.

Ja ungefär sådär såg jag nog faktiskt ut när jag fick det. Hrm.

Dessutom ringde mitt i allt min klasskompis från högstadiet som jag inte träffat eller pratat med på flera år! Vi hängde ihop ganska mycket back in the days och det var jätteroligt att höra hennes röst igen.

Dessutom träffade jag ju en hord trevligt göteborgsfolk också, vilket alltid är lika trevligt även om det hör mer till vardagen.

Dessutom kom ikväll min kära hustru tillika roomie tillbaka från sina två veckor bland sydligare breddgrader (Skåne). Jag är alltså gräsänkling no more!

Nu är mina öron trötta efter att ha haft sällskap av mungiporna hela dagen, så jag tror det är bäst om de får vila lite grann.

If you’ll excuse us.

Skiva och stek en falukorv (800 g).

Häll på en liter mjölk.

Koka i en evighet.

När mjölken blandats med all gojan från stekningen, skurit sig och blivit full med klumpar, då är den klar och serveras med potatismos.

Och det sjukaste av allt:

Det är jättegott!

Kombo-Elin drog till Frankrike för att hälsa på Hanna.

Men syster Elin är in town!

Plus minus Elin, alltså.

Det firar vi med ÄKTA fredagsmys – tacos och film.

Man får förlåta dem – de var för hungriga för att orka posa roligare.

Jag har för detta occasion gjort något jag annars inte gjort EN ENDA GÅNG sen jag flyttade hit (stolt):

Jag har köpt chips!

De var på extrapris.

Hånga på godis.

Nej nu har jag inte tid med er. Jag ska se I Rymden Finns Inga Känslor.

I maj förra året var jag med min bibelskoleklass (och några till) i Israel.

Vi strosade bland annat i basarerna i Jerusalem.

Jag hade gett mig på att jag skulle köpa ett par riktiga bjässar till örhängen, och stod och tittade på några.

- Ska du köpa dem? Jag kan pruta åt dig, sa Felicia.

- Jag kan pruta sj…

Men då hade hon redan trippat in till försäljaren och köpt örhängena åt mig för… var det 25 shekel?

Ikväll bar jag dem till födelsedagsfika hos min gymnasieklasskompis, som nyligen flyttat till stan.

Är jag inte The Number One Photoshopper, så säg?

Nej nu måste jag lägga mig och vila örsnibbarna lite. De där örhängena väger nog ett halvt kilo vardera, skulle jag tro.

Det kostar på att vara uppklädd.

Najt najt!