Maria Gunnarsson

Archive for the ‘Tacksam’ Category

Vi har fått bönor!

De är producerade på min kusins gård, Fagraslätt, i Österslöv.

“KLIMATSMARTA

GODA

NYTTIGA”

Det har de så rätt i.

Vet ni varför det heter soldatbönor?

Jo, för varje böna har ett mönster på sidan som ser ut precis som en soldat.

Siiiickt!

LITEN SKOLA OM VINBÄR

Vinbär ska vara klara och röda. Inte grumliga och rosa, som här:

och inte bruna och skrumpna, som här:

Om ditt  bär ser ut som på nästa bild, kommer du för sent. Någon annan hann före.

Nej, såhär ska det vara:

Och man plockar byttorna rågade. Naturligtvis.

Topplista vinbärsanvändning:

3. Kräm

2. Saft

1. Sylt

- Ja det är väl den där nya “husmors-trenden”.

*indignerad feminist-suck*

Å da ä bårra da som ä plockat udanom gäret!

Innanför, pa raussaplassen, va da klent.

Sa smaua bär ä da knappt lönt å ta. Men nu har ja taåt dom.

Igår läste jag en artikel om tre bröder som blivit kristna.

Jag lärde känna den äldsta brodern lite grann för några år sedan, de där åren efter konfat då man åkte mycket på läger. Jag tog för självklart att han, liksom jag och så många andra av mina kristna kompisar, “varit kristna hela livet”, dvs var uppvuxen i kristen familj  och alltid hade gått i kyrkan, haft aftonbön hemma osv.

Men så efter något år fick jag reda på att nej, han hade blivit kristen på sitt konfaläger. VA?! HAN!? På sitt KONFA??? Han som verkar så… stabil. Händer sånt? Wow. Min bild av denne kille, men ännu mycket mer min bild av kristendomen, vändes helt upp och ner. Att kristendomen kunde verka attraktiv för någon som inte redan såg sig själv som en del av den… det var liksom nåt nytt. Jag tyckte att jag nästan bara hade mött motsatsen.

Senare har jag ju kommit underfund med att det kanske inte är kristendomen som drar, utan Kristus. Gud är ju en person! En person som längtar efter en relation med oss människor. Som gett oss allt. Som gett sig själv på ett kors för att riva den mur som är vår synd, så att relationen kan bli möjlig. Och som ger oss tron. Även den är en gåva.

Gud sprutmålar inte människor med tro. Tron ges åt den som vill ha den. Och tron är inte en bomb som slår ner. Man blir inte bombsäker direkt. Ibland känner man så, men oftast inte. Det är mer ett val man gör. Och då väljer man inte kristendomen. Man väljer Kristus, liksom han först har valt oss. Och här verkar vi, våra olika bakgrunder till trots, tänka exakt likadant, jag och min vän i artikeln (på tal om favoritbibelställen):

“Jag tycker också mycket om när Petrus säger “Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord”. Jag kan känna igen mig i detta. Ibland är det tungt att vara kristen och jag kan fundera på varför jag är det. Men så tänker jag precis som Petrus: “Herre, till vem skulle jag gå?” Om man funderar lite på vad alternativet till att vara kristen skulle vara, kan man t ex lyssna på Pink Floyd och Two lost souls swimming in a fish bowl…. Då får man en känsla av vad den totala hopplösheten utan Gud innebär. Man tittar ner i avgrunden och sen flyr man tillbaka till Gud och tar ett stadigt grepp om honom.”

Artikeln finns att läsa i Till Liv, nr 6/2010.

If you’re happy and you know it

say amen, amen

say amen, amen

If you’re happy and you know it

say amen, amen

If the spirit falls on you

makes you shout HALLELUJAH!

If you’re happy and you know it

say amen, amen, amen, amen!

Så var året på FFG slut.

Jag tittar på alla mina bilder och minns

…Sniken-kullen i oktober…

…pepparkaksbaket i december…

…Hannas avskedslunch…

…Tessas Hollywood-fest i mars…

…grillkvällen på Ramberget i april…

…och Israel såklart!

På onsdagen hade vi våra sista lektioner.

Sedan följde avslutning i Buråskyrkan med hela FFG.

Några av oss rundade (!) av kvällen med bowling.

Mina kära vänner. Jag kommer att sakna Er! Ni med er klokskap och skarpsynthet, omsorg och humor, trygghet och ödmjukhet och knäpphet och många andra egenheter, som jag har varit så glad för att få ta del av. Jag hyser för Er mycket varma känslor. Vi ses i sommar! Och i höst. Och i himlen!

Under avslutningsandakten sjöng vi psalmer med många (alla!) verser och läste tidebön tillsammans som vi gjort hela året, varje morgon och varje middag. Och just denna gång föll det sig så att vi läste psaltarpsalm 103, den psalm som varit min egen morgonbön under det gångna läsåret. Jag som tyckt att jag lyckats knyta ihop säcken fint med att bära samma klänning som jag hade på mig första dagen, fick stå tillbaka för Gud, som är strået vassare på snygga detaljer.

Lova Herren min själ, ja hela mitt inre ska prisa hans heliga namn!

Lova Herren min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,

han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,

han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.

Herren handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.

Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss.

Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom,

ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.

Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom

och hans rättfärdighet intill barnbarn,

när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.

Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.

Lova Herren, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar hans vilja.

Lova Herren, ni alla hans verk, överallt där hans välde är.

Min själ, lova Herren!