Archive for the ‘Tacksam’ Category

Om ni undrade över det abrupta slutet på fjällrapporteringen, förklarar jag som följer:

Dag 4 var rätt tråkig. Jag sköt upp bloggandet till förmån för bastubad.

Dag 5 var helt fullproppad,

och sen hade jag inte tid att blogga för jag behövde förbereda inför ELMsyds sommarmöte, där vi skulle ha en drive med Till Liv.

Som mål med driven hade vi att vi skulle värva 10 nya prenumeranter. Det är ett rätt högt satt mål, med tanke på hur prenumeranttillväxten sett ut de senaste åren. Vet ni hur många vi fick? 16 stycken! Och mycket positiv respons, samt en hel del frågor. Jag är så sjukt glad, det var verkligen värt allt slit innan.

Så inatt sov jag kanske 11 timmar. Nu ska jag hålla sommar.

Din information gick fram!

Jag minns så väl det där lilla seriehäftet om Elvis, killen med en glödlampa till huvud, som alltid föreläste för sina föräldrar, som stoppade gaffel i brödrost med kontakten i och hade radion bredvid badkaret. Och i slutet tackade alla alltid Elvis för hans klokhet.

Kanske, bara kanske, var det så att jag identifierade mig lite med Elvis…

Men alltså: än idag, när mackan hamnar för långt ner i brödrosten för att jag ska kunna nå den, kommer jag ihåg att dra ur kontakten INNAN jag sticker ner gaffeln i rosten.

Mission accomplished!

Elvis. Dock inte den riktiga, tecknade varianten.

Idag har jag mått så bra.

Canticum nådde kulmen av sin mini-turné på Sveriges framsida med två gudstjänster i St Pauli kyrka här i stan. Således har jag

lyssnat till vacker stämsång med hög igenkänningsfaktor,

själv stämsjungit en hel del,

smitt hemliga planer,

träffat och stoltat mig över min käre broder Johan Gitarrkungen Gunnarsson,

kramat en hel hög gamla kära vänner,

pratat och skrattat och ja ni fattar allt sånt.

Dessutom fick jag en bröllopsinbjudan!!! Mitt första kompisbröllop. Jag har tidigare i mitt liv varit gäst på sex bröllop, men detta är det första dit jag åker utan mina föräldrar. Det ska bli roligt! Jag känner mig så hedrad.

Ja ungefär sådär såg jag nog faktiskt ut när jag fick det. Hrm.

Dessutom ringde mitt i allt min klasskompis från högstadiet som jag inte träffat eller pratat med på flera år! Vi hängde ihop ganska mycket back in the days och det var jätteroligt att höra hennes röst igen.

Dessutom träffade jag ju en hord trevligt göteborgsfolk också, vilket alltid är lika trevligt även om det hör mer till vardagen.

Dessutom kom ikväll min kära hustru tillika roomie tillbaka från sina två veckor bland sydligare breddgrader (Skåne). Jag är alltså gräsänkling no more!

Nu är mina öron trötta efter att ha haft sällskap av mungiporna hela dagen, så jag tror det är bäst om de får vila lite grann.

If you’ll excuse us.

Näe, nu är jag trött på att höra folk klaga över vädret!

Landet är Sverige, månaden februari. Deal with it! Få saker är så opåverkbara som vädret. Hur mycket negativ energi (jajaja) man sprider med sitt gnäll kan man däremot reglera.

Fixa fokus, people!

eller

Därför ber jag bordsbön

Idag, precis innan jag skulle hugga in på min frukost, bad jag bordsbön om jag brukar.

Då kom jag på en sak.

Förra helgen var jag på ELUs vintermöte i Örkelljunga. Då undervisade Mattias Engström. Han sa bland annat ungefär såhär (VÄLDIGT fritt citerat här nu):

“Säg att jag får två biljetter av min fru i julklapp. Jag skulle ju kunna gå och sälja dem på blocket och sen köpa en schysst ny stereo för pengarna. Eller så förstår jag att den här presenten är inte bara två biljetter. Det finns ett budskap: ‘Jag vill att du ska ha roligt, jag vill vara med dig, jag vill göra roliga saker tillsammans, jag älskar dig.’ Det viktiga i den här gåvan är budskapet som följer med den!

Ofta kan vi göra likadant med Guds gåvor. Vi säger ‘Amen tack ska du ha Gud, det var en god middag det där’ och sen förstår vi inte vad det är han säger till oss. Han ger oss inte bara mat (och allt annat) för att vi behöver det – han vill också med gåvorna säga att han älskar oss.”

Och här satt jag på alla hjärtans och tyckte att “Varför skickar ingen kärleksbudskap till MIG?!”.

Men jag åt ju frukost den dagen också.

Jag fick 50 grattishälsningar på facebook igår. FEMTIO!

Helt otroligt.

Nu vet jag ju att ett facebook-grattis inte direkt är nån kärleksserenad – födelsedagen annonseras i allas feed och det tar tio sekunder att skriva grattis. Inte heller var det femtio otroligt nära vänner som skrev. Somliga har jag inte ens träffat på flera år.

Men det var femtio personer som har mig listad som “vän”. Och det var femtio personer som skrev nåt.

Jag blev så glad, och jag skriver inte det här för att skryta. Det är inte för att jag är så otroligt häftig som jag har så många vänner (det har jag nämligen, inte bara på facebook). Det är trots att jag egentligen inte är så mycket att hänga i granen (ursäkta). Varje gång jag glömmer nåns födelsedag (dvs i stort sett varje gång nån fyller år) känner jag mig som världens mest hopplösa slarva och fattar inte att nån står ut.  Ändå gör folk det! Och så gratulerar de mig på min födelsedag. Haja symboliken.

Det kallas nåd.

Igår åkte jag och Elin till Horred för att hälsa på Fredrik (mamma: du vet han som var på den där bilden och som jag INTE är ihop med), bibelskoleklasskompisen till vilken de kollektiva förbindelserna är så dåliga att det tar lika lång tid att åka till honom som att åka till Skåne, fast det bara är 7 mil.

Fredrik är min extra-bror som jag saknat sjuuukt mycket på det senaste, eftersom det var sjuuukt längesen vi sågs. Men nu blev det av i alla fall! Det var värt en lång bussresa.

Tillbaka i stan tittade vi inom Karls lya i tjugofem minuter, slukade en enligt menyn vegetabilisk pizza på tio minuter, och sen var det hemgrupp hos Emma. Första gången jag besökte studenthemmet Jeriko, och efter ett år i lägenhet med måskakel och brunlaserade lister och aprikost badrum var hennes plejs en dröm av vitt och gammalt. Kanhända flyttar jag dit nån gång.

Idag har vi varit hos Evelina på Mary Kay-party. Väldigt mysigt. Lite fjantigt  känns det ju när man sitter där framför sin lilla specialspegel och duttar anti ageing-kräm med vitaminkapslar på kinderna, men det är ändå nåt visst med såna där tjejträffar – att bara fika, prata och pyssla om sig lite, det mår man faktiskt rätt bra av.

Efter att Evelina gått över mitt hår en vända med saxen åkte jag sen till FFG för att plugga. Och sen var det franskalektion. Och sen jag kom hem därifrån har jag klämt trehundra mail, tror jag bestämt.

Imorgon bär det så av till Degla, Aneby för hovkurs. Det blir kul! Har lite vånda för alla pengar jag gör av med, men vad gör man? Kunskap kostar. I detta fall skjortan.

Men nu. Lite sömn på det här sutte inte fel.

Jag har fyra fastrar, som för somliga kusiner är mostrar, så vi kallar dem fostrar.

Den ena hälsade på mig i våras och det var mycket trevligt. Jag fick ett mail av henne igår där hon bland annat upplyste mig om publicitet som en annan foster fått:

En sån kasse har vi hemma! Den har varit “Badkassen” så länge jag kan minnas. I sommar är det jag som burit den mest, som jag (till slut) kommit på hur snygg den är. Det tyckte jag inte när jag var tio, men då hade jag ju å andra sidan garderoben full av prasselbyxor och Spice Girls-tröjor…

Nåväl, förstnämnda foster är journalist av kaliber och påpekade följande:

Givetvis. Såna skarpögda läsare är bra för blogg(ar)ens utveckling. Tack!

Vi har fått bönor!

De är producerade på min kusins gård, Fagraslätt, i Österslöv.

“KLIMATSMARTA

GODA

NYTTIGA”

Det har de så rätt i.

Vet ni varför det heter soldatbönor?

Jo, för varje böna har ett mönster på sidan som ser ut precis som en soldat.

Siiiickt!

LITEN SKOLA OM VINBÄR

Vinbär ska vara klara och röda. Inte grumliga och rosa, som här:

och inte bruna och skrumpna, som här:

Om ditt  bär ser ut som på nästa bild, kommer du för sent. Någon annan hann före.

Nej, såhär ska det vara:

Och man plockar byttorna rågade. Naturligtvis.

Topplista vinbärsanvändning:

3. Kräm

2. Saft

1. Sylt