(dock inte all the way…)

Dag 4 var rätt tråkig. Jag sköt upp bloggandet till förmån för bastubad.

Dag 5 var helt fullproppad,

och sen hade jag inte tid att blogga för jag behövde förbereda inför ELMsyds sommarmöte, där vi skulle ha en drive med Till Liv.

Som mål med driven hade vi att vi skulle värva 10 nya prenumeranter. Det är ett rätt högt satt mål, med tanke på hur prenumeranttillväxten sett ut de senaste åren. Vet ni hur många vi fick? 16 stycken! Och mycket positiv respons, samt en hel del frågor. Jag är så sjukt glad, det var verkligen värt allt slit innan.

Så inatt sov jag kanske 11 timmar. Nu ska jag hålla sommar.

Om du använder en broschyr i flera länder, var noga med översättningen. Dåligt språk ger ett oproffsigt intryck.

Exempel ur Discovery Travels bröllopsresebroschyr:

“…Galapagos är ett utmärkt val för ett sådant tillfälle. Man kan visserligen inte ha sin vigsel här, men väl en smekmånad att förundras. Ögruppen ligger utslängd i Stilla Havet ca 100 mil från Ecuadors fastland. Man kryssar på specialgjorda båtar för dessa vatten och guidas av utbildade naturalistguider bland jättesköldpaddor, häckande fåglar sjölejon och andra unika djur.”

Man kan ju anta att de menade avundas (eller möjligen förundras över), båtar specialgjorda för dessa vatten och naturguider.

Eller också är “andra unika djur” bara en otroligt förskönande/förolämpande omskrivning för nudister. Inte vet jag…

Vill bara uppmärksamma er på att aprilnumret av densamma är fantastiskt.

På mittuppslaget, till exempel, finns denna artikel av Egon Olsson, som verkligen berörde mig. Egentligen ligger bara artiklar från 2008 och bakåt ute på nätet, men den här har vi lagt ut som en specialgrej för att vi önskar att alla ska kunna läsa den, gratis och nu.

Man kan beställa hela numret, som pdf eller papperstidning, för endast 40 riksdaler. En helårsprenumeration får man för 250 kr om man är student, annars 350 för ny prenumerant. Man kan också få en provprenumeration med fyra nummer för 100 kr.

Jag läser alltså i princip alla artiklar till alla nummer, och jag kan rekommendera dem varmt. Till Liv är en tidning för vuxna kristna som söker bra undervisning. I den finns också reportage och personliga intervjuer, själavårdsartiklar och aktuella ämnen och mer.

Nedan ur artikeln av Egon Olsson (ur serien Korsets Tecken som går under hela året):

“Det framhävs ofta att Gud är kärleken. Man kan fråga sig: Vad skulle Han annars vara? Det finns mycket tanklöst tal bland människor om Guds kärlek. Ofta kommer talet från dem som borde veta bättre. Måttstocken för vad kärlek är har vi ofta hos oss själva. Hur vi tycker att den fullkomliga kärleken skall se ut lägger vi på Gud. Det blir därför lätt att människor tror att kärleken är gud i stället för det oerhörda att Gud är kärleken. Den stora verklighet vi lever i är att djupt inne i tillvaron finns Guds kärlek som bär mig och allt. Den kärleken har tagit gestalt i Jesus Kristus.

Jesu kors är ett kärlekens tecken…”

Därför ber jag bordsbön

Idag, precis innan jag skulle hugga in på min frukost, bad jag bordsbön om jag brukar.

Då kom jag på en sak.

Förra helgen var jag på ELUs vintermöte i Örkelljunga. Då undervisade Mattias Engström. Han sa bland annat ungefär såhär (VÄLDIGT fritt citerat här nu):

“Säg att jag får två biljetter av min fru i julklapp. Jag skulle ju kunna gå och sälja dem på blocket och sen köpa en schysst ny stereo för pengarna. Eller så förstår jag att den här presenten är inte bara två biljetter. Det finns ett budskap: ‘Jag vill att du ska ha roligt, jag vill vara med dig, jag vill göra roliga saker tillsammans, jag älskar dig.’ Det viktiga i den här gåvan är budskapet som följer med den!

Ofta kan vi göra likadant med Guds gåvor. Vi säger ‘Amen tack ska du ha Gud, det var en god middag det där’ och sen förstår vi inte vad det är han säger till oss. Han ger oss inte bara mat (och allt annat) för att vi behöver det – han vill också med gåvorna säga att han älskar oss.”

Och här satt jag på alla hjärtans och tyckte att “Varför skickar ingen kärleksbudskap till MIG?!”.

Men jag åt ju frukost den dagen också.

Jag bodde i Göteborg i ett år. Där lärde jag mig dricka te.

Undras just var man skulle behöva flytta för att lära sig dricka kaffe?

Jag lärde känna den äldsta brodern lite grann för några år sedan, de där åren efter konfat då man åkte mycket på läger. Jag tog för självklart att han, liksom jag och så många andra av mina kristna kompisar, “varit kristna hela livet”, dvs var uppvuxen i kristen familj  och alltid hade gått i kyrkan, haft aftonbön hemma osv.

Men så efter något år fick jag reda på att nej, han hade blivit kristen på sitt konfaläger. VA?! HAN!? På sitt KONFA??? Han som verkar så… stabil. Händer sånt? Wow. Min bild av denne kille, men ännu mycket mer min bild av kristendomen, vändes helt upp och ner. Att kristendomen kunde verka attraktiv för någon som inte redan såg sig själv som en del av den… det var liksom nåt nytt. Jag tyckte att jag nästan bara hade mött motsatsen.

Senare har jag ju kommit underfund med att det kanske inte är kristendomen som drar, utan Kristus. Gud är ju en person! En person som längtar efter en relation med oss människor. Som gett oss allt. Som gett sig själv på ett kors för att riva den mur som är vår synd, så att relationen kan bli möjlig. Och som ger oss tron. Även den är en gåva.

Gud sprutmålar inte människor med tro. Tron ges åt den som vill ha den. Och tron är inte en bomb som slår ner. Man blir inte bombsäker direkt. Ibland känner man så, men oftast inte. Det är mer ett val man gör. Och då väljer man inte kristendomen. Man väljer Kristus, liksom han först har valt oss. Och här verkar vi, våra olika bakgrunder till trots, tänka exakt likadant, jag och min vän i artikeln (på tal om favoritbibelställen):

“Jag tycker också mycket om när Petrus säger “Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord”. Jag kan känna igen mig i detta. Ibland är det tungt att vara kristen och jag kan fundera på varför jag är det. Men så tänker jag precis som Petrus: “Herre, till vem skulle jag gå?” Om man funderar lite på vad alternativet till att vara kristen skulle vara, kan man t ex lyssna på Pink Floyd och Two lost souls swimming in a fish bowl…. Då får man en känsla av vad den totala hopplösheten utan Gud innebär. Man tittar ner i avgrunden och sen flyr man tillbaka till Gud och tar ett stadigt grepp om honom.”

Artikeln finns att läsa i Till Liv, nr 6/2010.

If you’re happy and you know it

say amen, amen

say amen, amen

If you’re happy and you know it

say amen, amen

If the spirit falls on you

makes you shout HALLELUJAH!

If you’re happy and you know it

say amen, amen, amen, amen!

“Har du problem med att din häst inte lyssnar? Har den en olat som du inte får bukt med? Eller når du och din häst inte dom resultaten som du tycker att ni borde? Lugn, då är du långt ifrån ensam. Ofta handlar problemen om missförstånd som beror på att vi inte är helt medvetna om vad vi gör och vad vi vill. Men det är inte problemen vi ska fokusera på, utan på utbildningen….”

VÄLKOMMEN PÅ CLINIC MED SVANTE ANDERSSON I GLIMÅKRA DEN 6 – 8 AUGUSTI!

Svante Andersson är en internationellt erkänd hästcoach. Han har i flera år arbetat nära tillsammans med Leslie Desmond, amerikanskan som myntat begreppet “Horsemanship through feel”, vilket man kan säga är det som kursen går ut på. Under en clinic arbetar Svante tillsammans med varje ryttare/hästägare efter vars och ens behov, på det stadium där var och en just nu befinner sig. Det börjar i markarbete och sedan tar man det vidare in i ridning, körning eller vad man nu brukar göra med sin häst. Alla sorters människor och hästar är välkomna. Någon kanske vill ha hjälp med en häst som är “tung” och inte lyssnar, en annan kanske har problem med att komma upp på hästen för att den inte står stilla, en tredje kanske behöver guidning i startandet av sin unghäst. Allt går ut på att få en kommunikation där hästen är ” lätt”, lyder villigt och tänker själv. På den grunden bygger man sedan allt annat.

Det är viktigt att nämna att Svante inte är nån hästviskare som sveper in, löser alla problem och sen försvinner igen. I hans sätt att arbeta ingår det faktum att problem som kanske grundlagts under en lång tid, också tar tid att lösa. Och det är inte bara Svante som ska jobba med hästen – han hjälper ägaren att själv kunna läsa av, förstå och kommunicera med sin häst, så att arbetet kan fortsätta efter det att clinicen är slut.

Clinicen har endast plats för åtta deltagare med häst, men många fler åskådare!

Programskiss:
Fredag 18.00-21.00
Demokväll. Svante förevisar med en eller två hästar hur han arbetar och varför. Detta är åskådarnas kväll framför andra, då mycket utrymme ges för frågor och samtal. Om du vill arbetar Svante med just din häst (går bra även för häst som ej är med lör-sön).

Lördag och söndag 9.00-17.00
På förmiddagen arbetar Svante med hälften av ekipagen, resten är åskådare. Efter gemensam lunchpaus vice versa.

Priser:
Ekipage lör-sön 2200:-  + hyra ridhus
Demo med din häst fredag 750:-

Åskådare fredag 350:-
lör-sön 300:-/dag
Alla dagar paket 680:-

En clinic med Svante ger mycket åt var och en som önskar lära sig något mer om sin häst och utvecklas i sitt förhållande till den. Jag har erfarit att det finns en enorm potential hos hästarna som vi människor ofta inte utnyttjar för att vi inte vet hur vi ska komma åt den. Vi har såna där moments när “det bara funkar”, men sen finns det också dagar när det inte alls funkar. Med Svantes hjälp får man byggstenar att skapa sig den där fungerande kommunikationen mer kontinuerligt och konstant; timing och känsla är inte bara talanger förunnade några lyckliga få – det går att lära sig!

Mer info om Svante finns på svanteandersson.com.
Artiklar:
Ekipage mars 2010
Ekipage september 2009
Ortstidningen Ttela

För vidare information och anmälan:
maria.gunnarsson@live.se
0768-23 97 26

VÄLKOMMEN!

Richard hade nån gammal anfader som varit kyrkoherde i Ö Broby församling (min hemförsamling, wiiii) på artonhundratalet, och undersökandet av detaljerna kring denne föranledde alltså besöket. (Under “Kuriosa” kan noteras att han ska ha dött i predikstolen…from man.)

Vi letade upp hans gravsten för att utreda huruvida Grenanders förnamn var, som Richards undersökningar visat, Paul, eller om Fastrarna skulle få bekräftad sin teori att han stavade det Pål.

Nåväl, vi hittade stenen. Handhuggen, by the looks of it. Där stod det “P Grenander”. Vi gick in i kyrkan och konsulterade series pastorum. Richard fick rätt. Det skulle han gnugga fastrarnas ansikte i, tydligen.

Richard försökte bryta sig in på orgelläktaren men det gick inte, så han fick hålla till godo med flygeln. Försökte sig på “Större än Eiffeltornet” men hade inte den rätta knycken. Ingen rock ‘n roll på kantorsutbildningen, uppenbarligen.

Det där som syns på andra sidan dörren till höger om orgelpiporna, det är Richards ansikte…

Sedan åt vi lunch på Gästgivaregården. Jag önskar att jag kunde göra reklam för det enda matstället (förutom tre pizzerior) i min hemby, men… Jag behöll inte den maten i så många timmar.

“Om någon undrar vad det här är, så är det aboriginer, panerade med lite ost och lite sånt.”

Jag ska aldrig mer äta australiskt kött…

“Kan jag få tillbaka min kamera nu?”

“Nej.”