Archive for the ‘Okategoriserat’ Category

Ikväll var vi på mycket trevligt släktkalas hos Herr och Fru Svensson i Österslöv. Vi talade ut om sixtorpanäsor, orödaarmar, hur Carl har farfars haka och andra saker endast intressanta för folk i den genetiska gemenskapen. Vi fick också fina julklappar, och om dessa handlade sedan samtalet ganska länge.

Det hus där jag är uppväxt är min pappas föräldrahem (och hans mors, och hennes… fars?), det så kallade “Gaadetörpet” (Gattorpet). Det ligger inbäddat i Östra Göinges vackra blandskog i nordöstra Skåne, med lite små tegar runtomkring som för inte alldeles längesen var åkermark, men där under hela min livstid kor och hästar betat. Lika bra är kanske det, för det är stenigt och besvärligt i Göingejorden. Faster Sonja citerade i somras nån gubbe som hade sagt att när man skulle sätta päror var det “sau stoinet sau man fick koga pärorna å kloina dom mellan stoinana” (koka potatisarna och klena/kleta dem mellan stenarna)

Jag har ju fått höra ett och annat om att jag är mossig och konservativ för att jag ska sörja de gamla göingegubbarna och det kulturarv som går i graven med dem när de dör (bland annat då dialekten), men kan jag vara annat än patriot när jag får höra följande som min egen farfar har sagt:

“I Amerika ta do vara pau öllt pau grisen, till å mä skriget. Da nötta do te jazz.” (I Amerika tar de vara på allt på grisen, till och med skriket. Det använder de till jazz.)

Julfix i Gunnarssonska residenset:

Dammsuga och byta soffklädsel och möblera om och bära ner tändsticksteven (den där man måste kila fast ON-knappen med en tändsticka för attt den inte ska stänga av sig) från ovanvåningen (för att den inte ska “ta upp halva hallen hela julen”) och damma och binda kransar och griljera skinka och koka skära karameller och montera blomgrupper och handla mat och tillverka en miljon struvor och sätta upp väggklocka och sila flädersaft och “sprida ut” tomtar och slänga sopor och fixa julklappar och… eh.. titta på teve!

I den franskakurs vi nu avslutat läste vi böcker på franska. Det var mycket glosor. Två vi lagt på minnet:

duopole = vattensamling för två

happé = glad på engelska

Jag ber om URSÄKT!

Fel natt och fel kanal.

Jussi Björling hör man natten mellan lille julafton och julafton, på P4, inget annat.

…julkalas!

Med mysbelysning…

…och kusinbarn som leker…

…(med min syster)…

…kusiner som leker…

…och kusiner som pratar (det tyckte jag alltid var så tråkigt när jag var liten)…

…folk som ser konstiga ut för att de har munnen full av julfika (och för att bilden togs just då århundradets blixt slog ned i rummet där de satt)…

…mamma (och pappa!) som fixar i köket…

…gäster från generationen över och under mig…

… kom snart och fyll hallen med skor!

Välkommen kära släkt, den 2 januari klockan 2!

Förra årets galej var ett rafflande happening.

Vi hittade en pinne i Johans hår (ellor dro vi kanse ud den ur hansa nackaskinn?)…

…vi mätte Carls hår till en telefooonlängd…

…och uppfann ett fonetiskt tecken för det kristianstadska å-ö-u-ljudet (det i “telefoooon”).

Följande händelse vet jag dock inget om:

Men det dokumenterades av kusin Betty, i alla fall!

Cheers.

Glad Rida-På-Gris-Dagen!

Nämnda dag till ära skickar jag er en länk till SVTs firande där allas vår Darin efter trettioåtta minuter slaktar O Holy Night. Han är väl en duktig sångare egentligen, men varför ser han så ledsen ut när han sjunger världens glädjesång? Och varför falsetten?

Inte heller de andra kändisarna levererade – kören var klart starkast!

12. Blomma jag tycker om

Mary: Ängsblommor

Marcel: Hennes – sedan, alla. (Osäker på översättningen igen…”La sienne – après, toutes”)

13. Min favoritförfattare inom prosa

Mary: Euhm. Bodil Malmsten är ju bra..?

Marcel: Idag, Anatole France och Pierre Loti.

11. Min favoritfärg

Mary: Typ alla, om det är rätt kombination av rätt nyanser på rätt sak vid rätt tillfälle… Dock inte turkos, lila och rosa, inte orange och aldrig neonfärger. Och jag avskyr djurmönstrat!

Marcel: Skönheten sitter inte i färgerna, men i harmonin dem emellan. (Amen på det, käre luck-kombo!)

Jag blev så alldeles förfärligt gripen av den här låten, Cantique De Noel med Hollywood Bowl Symphony Orchestra.

Det är ju den vanliga O Helga Natt som man hört tusen gånger, men det var nåt med arrangemanget som fick nackhåren att resa sig, bara.

Annars är det Jussi Björling man ska höra sjunga den här sången, men det hör hemma på julnatten. Slå på P1 mitt mellan julafton och juldag, släppa ner juldukarna eller borsta mjölet av fingrarna och sätta sig ner med stängd mun och öppna öron.

Då hör man julens budskap.