…happ!

Här sitter jag. Ensam, på självaste Valentine’s day. Inte har jag fått några kort, och inga gosedjur, och det enda som blommar i lägenheten är en orange gerbera som Sofia fick i inflyttningspresent av sina tjejkompisar. Jag har inte ens ätit choklad! Ingen sa till mig att jag är snygg, ingen bjöd mig på kryssning, ingen friade till mig. Jag har inte varit på restaurang, bara på gymmet. Jag har inte sett nån romantisk film, bara Uppdrag Granskning på SVT play.

Vad ÄR det här? Har jag plötsligt blivit planetens mest ensamma person, bara för att det råkade stå 14/2 i almanackan?

Sällskap i form av… lakan.

Nej vet ni vad. Det är faktiskt okej. Det är okej. Vem bryr sig om almanackan? Jag kan ha kavaljer-audiens imorgon istället.

Ja, så blir det. Tomorrow is the day. DÅ ska här ringla en kö utan dess like, och jag ska BADA i choklad!

Choklad är livet, alltså.

Så här kommer det som annars inte ofta syns i denna blogg: bilder där jag posar.

Det är ju ganska pinsamt, men som ni vet gillar jag att leva lite on the edge.

Här går.

Jaja, jag vet. Det ser verkligen proffsigt ut när man tar bilder i badrummet. What can I say? I’m a genious!

Aej skämt åsido hörni. Jag är faktiskt väldigt nöjd med frisyren. Och det tog typ 10 minuter att göra! Verkligen lätt. För en gångs skull verkar det som om mitt hår har de rätta förutsättningarna. Det är inte så ofta det.

Jag har även rest till 80-talet och till 90-talet. Men det orkade jag inte jiddra med att fota, så ni får överleva. Enough posing for one inlägg.

Nästa vecka ska jag prova att resa till 30-talet, tänkte jag. Få se om det finns några YouTube-tutorials för det.

Vad är det för lata folk som läser bloggar nuförtiden? Det kommer nästan aldrig några kommentarer till mig, och det verkar vara detsamma hos andra. Besökare har jag en och annan, och det händer till och med att folk tackar mig (det är sant!) för min blogg. Men i kommentarsfältet, där är det glest. En del säger att de inte har fantasi, andra att de inte vågar, men TÄNK LITE PÅ OSS DÅ! Här fläker man ut sitt liv på the World Wide Web, och vad får man för det?! Inte ett ynka “Haha”…

Det är för illa hörni.