Eller vänta. Jag skulle plocka vinbär.

Men förutom det har jag inget att göra.

Eller vänta. Jag skulle ju ringa några samtal.

Men förutom det har jag inget att göra.

Eller vänta. Jag jobbar ju kväll ikväll.

Men förutom det har jag inget att göra.

Eller vänta. Jag har ju en massa skit att packa upp ur lådor och kassar efter sommarmötet.

Men förutom det har jag inget att göra.

Eller vänta. Jag skulle ju leta efter en bostad i Lund.

Men förutom det har jag inget att göra.

Eller vänta. Jag skulle ju sortera foton.

Men förutom det har jag inget att göra.

Eller vänta. Jag skulle ju gå till stallet.

Men förutom det har jag inget att göra.

Så… jag kan slappa?

“Helt ospottad fil”

“Endast 0,5% laxermedel”

“Fil utan salt…eller?”

Det blir “Varsågod”.

*Fail*

10:00 Vi påbörjar bestigandet av Getryggen, toppen vi sparat till dagen med finast väder. Och prognoserna stämmer! Vädret är alla tiders. Samma gäller för humöret. Möjligen finnes mellan dessa två faktorer ett samband.

11:45 (kanske) Vi når den växtzon som enligt skyltarna kallas “gräshed”, och här är otroligt vackert. Mamma övermannas plötsligt av nån sorts Sound of Music-rus, och vi tvingas lämna henne bakom oss. Medan hon skuttar runt och plockar blommor svängande sin kjol och sjungande “The HIIIIIILLS are aliiiiive”, fortsätter vi andra mot toppen.

12:05 Det är rätt brant. Jag har svindel och får känslan av bakåtvikt hela tiden. Blir arg på mig själv för tramset och på Johan för att han inte respekterar tramset utan ska hålla på och testa gränserna, sen biter jag ihop lite och fortsätter.

12:15 Vi kommer till en snöfläck. Elin är lyrisk. (Låt oss här bara kort repetera de saker som gör Elin lyrisk: Varmt väder, kallt väder, små djur, stora djur, leksaksdjur, socker, teve samt övriga exotiska saker eller tanken på dem.) Jag tar två steg ut i det hala, får svindel-skov och inser att jag nog ska stanna på fastlandet, om än också det lutar. Övriga ägnar sig åt snöbollskastning.

13:00 Vi når toppen och hittar… ett Närke-märke. Öh?

Närke-märket med Norge i bakgrunden

Detta är toppen. Alla (utom mamma) är på topp.

- Up top!

Vi tar en seriös bild.

Och många oseriösa.

(Horisonten kind of gives it away… men sen gick det bättre.)

Johan, den klanten, trillar ner för ett stup.Men pappa bara kollar i sin kikare hela tiden.

Situationen för mina tankar till hur det var när vi, nån gång i början av nittitalet, hade fått videokamera hemma. Carl hade precis lärt sig cykla, och pappa skulle filma honom. Under några sekunder ser man pygmé-Carl i skitful gigantisk metallicgrå hjälm som vinglar neråt grusvägen på sin vita BMX. Sen glider kameran iväg och resterande två minuter film består av betande kor samt blå himmel. Ni förstår, vår far är mycket naturintresserad…

13:20 Vi ser renar! De är långt bort visserligen, men vi ser dem!

13:40 Nedstigningen börjar. Nu har jag plötsligt inte alls svindel längre! Lutningen är densamma, men nu har jag inga problem, så länge jag inte tittar uppåt.

Hur kan det vara så? Det här

är alltså skitläskigt medan detta

är helt okej?! Knäppt.

14:05 Johan ringer ner till mamma. Hon har det bra. Hon har mmsat vykort: “Jag sitter på en fjälltopp och har fantastisk utsikt. Väntar på familjen som varit högre upp. Sitter bland vackra fjällblommor(…)”  Till svar får hon från morbror: “En fråga: om nu du sitter på toppen och de andra är högre upp, flyger de? Här pissregnar det. Ha det bra!”

14:30 Reunion! Vi intar resterande matsäck och beger oss sedan hemåt.

16:20 Tillbaka på fjällstationen. På toaletten vid bagagerummet finns en skylt: “Attention. No objekts to be placed on the top of the lighting unit.” Alltså: Någon var här och letade efter saker att ställas på toppen av ljusenheten, men hittade inga, och vill bara uppmärksamma sina fellow toabesökare på detta.

19:15 Vi har duschat, ätit, packat och nu går transferbussen. Det känns lite vemodigt, men nu är vi alltså på väg hem. I Enafors har vi en timme mellan buss och tåg, då traskar vi till Enaforsholms gård, där vår farbror jobbat en gång i tiden. Pappa är lite nostalgisk när han pekar bort mot Silverfallet och berättar om hur de vandrade upp genom den dalen för sisådär trettio år sen.

20:15 Bye bye fjällen!

Fredag 15/7 05:21 Stockholms Central. Snabbt som allri dä har vi kravlat ur den kvava sovkupén, som genom ett under lyckats få med oss all packning och nu fyller vi, tillsammans med alla de andra resenärerna från vårt tåg, Pressbyrån i sökandet efter frukost.

06:10 Tåget mot Köpenhamn inkommer till stationen. Under följande tågfärd byter familjen inte många ord. Den äter och sover mest. Som ett sex personer stort spädbarn, om ni så vill.

10:00 Ankomst till Hässleholms station. Mamma och pappa vill så gärna åka till ICA Maxi att de får det, barnen åker istället hemåt för att starta tvätten. Semestern är officiellt slut.

Dag 4 var rätt tråkig. Jag sköt upp bloggandet till förmån för bastubad.

Dag 5 var helt fullproppad,

och sen hade jag inte tid att blogga för jag behövde förbereda inför ELMsyds sommarmöte, där vi skulle ha en drive med Till Liv.

Som mål med driven hade vi att vi skulle värva 10 nya prenumeranter. Det är ett rätt högt satt mål, med tanke på hur prenumeranttillväxten sett ut de senaste åren. Vet ni hur många vi fick? 16 stycken! Och mycket positiv respons, samt en hel del frågor. Jag är så sjukt glad, det var verkligen värt allt slit innan.

Så inatt sov jag kanske 11 timmar. Nu ska jag hålla sommar.

Söndag 10/7 23:20; Stockholms central. Sex personer, sjutton väskor.

00:31; I sovvagnskupén. Kombinationen stel rygg+begränsat lokalsinne gör mitt uppklättrande i slafen till en underhållande upplevelse för syskonen. Mamma annonserar “Nu släcker jag i taket” varpå två lampor tänds. Carl välter ner alla galgarna med ett jätteskrammel. Elin letar en kvart efter öppningen i sitt lakan. Johan är allt annat än bekväm på sin slaf. Pappa tycker att vi ska sova.

Måndag 11/7 09:13; Frukost på tåget. Carl gör nån viktig poäng. (Eller var det en fis..?)

09:40; Transfer från Enafors station. Pappa har tvingats vika ner sina strumpor då familjens enade modepolis motsatt sig kombinationen långa strumpor+shorts. Till Carls telefon ringer en ID-försäkringsförsäljare. Elin siktar snö. Mamma siktar en fin veranda. Den siktar jag också.

11:47; Framme på Storulvåns Fjällstation. Familjen öppnar mjukt med en kort promenad till en närliggande hängbro.Somliga gör tappra försök att se macho ut på bild. Tveksamt resultat.

– FORTSÄTTNING FÖLJER –

Mitt månadskort gick ut i förrgår, och när jag åkte in till stan löste jag mobilbiljett, men mellan Järntorget och Kungsportsplatsen (en sträcka jag dessutom egentligen lika gärna kunnat gå) åkte jag glatt gratis, förgätande att jag inte hade giltigt färdbevis.

Tills biljettkontrollanten stod framför mig och jag insåg mitt misstag.

Jag höll på att börja förklara, men insåg att de förmodligen har hört alla upptänkliga historier och hur ska de kunna veta att just jag faktiskt är en hyvens tjej egentligen? Så det enda som pep ur mig var ett litet

- Skit också!

Sen gick det upp för mig att det där nog inte lät så vackert. Men då var det ju redan sagt och inte mycket lönt att tjafsa. Bara att ta emot inbetalningskortet och vinka adjö till tolvhundra riksdaler…

En ung brunett kommer ut från toaletten.

- You sure took your time!

- Ah sorry, but I really had to have a serious talk with my hair.

- Oh, I see. So… what happened?

- Well, you know, we decided since we’ve come this far… we’re gonna give it another try.

- Awrr, man! AGAIN?! Just shave it off, already!

- I know, I know. But it’s what makes me happy. And I’m gonna need your support on this one.

- A’ight, it’s your choice. Good luck, dear.

- Thx.

Eftersom jag är så otrooooligt tät har jag ibland svårt att veta var jag ska husa alla mina penningar, men det problemet kan man lösa genom att exempelvis råka trilla över Velorbis vackra hjulingar med diverse tillbehör.

Jag skulle aldrig ha öppnat det där coop-bladet, det står helt klart för mig nu.

Skit också!

Steg upp.

La en pizza.

Städade toan.

Gick och la mig.

Sov gott.

Vaknade frisk.

Nu är frågan:

Vad berodde det på?

Jag käkade inget ovanligt igår, dock ett vanligt paket nudlar till kvällsmat. För ett tag sen när Elin åt nudlar, tyckte hon att det smakade konstigt och kastade dem.

Jag kände ingen konstig smak, men så slukade jag också portionen 10 minuter innan bussen skulle gå.

Då undrar MES-kollektivet:

Kan nudlar bli dåliga? Det är ju en torrvara?!

Läser på innehållsförteckningen. “Snabbnudlar: Vetemjöl, modifierad tapiokastärkelse, palmolja, salt. Kryddor: Salt, socker, torkad lök, grönsakspulver, smakförstärkare (guanylsyra och guanylater E627, inosinsyra och isosinater E631), svartpeppar.”

Hmm. Ja det måste ju vara inosinsyran dårå. Vet man ju att sån inte ska ligga för länge.

93 poäng av 122 fick jag (facit ligger på nätet nu), det måste väl vara ett okej resultat? Normeringspoängen (den mellan 0.0 och 2.0) kommer om fyra veckor, och då får jag ju veta hur jag ligger till i jämförelse med alla andra som gjort det, också tidigare år. (Läs mer om hur det funkar här.)

Högskoleprovet består av fem block: ord, engelsk läsförståelse, svensk läsförståelse, diagram/tabeller/kartor samt kvantitativa resonemang (matematik och logik). Den som känner mig vet att jag placerat dem i ordning från min bästa gren till min sämsta. Det var språksinnet som tog mig igenom det hela. Matten hade jag nog kunnat göra ganska bra på också om jag repeterat lite gymnasiematte, men det har jag inte pallat/hunnit. Och resultatet är – helt rättvist – därefter.

Till hösten blir det annorlunda. Från och med nästa högskoleprov kommer matten att utökas och bli en lika stor del av provet som språket. Med anledning av detta var SVT på plats i Göteborgs Universitets skrivsal på Viktoriagatan 30, där även jag fanns (tillsammans med 300 andra). Här hittar ni klippet. 1 minut och 20 sekunder in i klippet står jag i toakö och skalar clementin till höger i bild…

Hu vilken tur att jag hann göra provet åtminstone en gång innan de förstör det! I say, I say.

PS. Jag lärde mig nåt nytt också! ‘Burlesk’ betyder inte ‘poetiskt skön’ utan ‘grovt komisk’. Jag associerade bara till nätstrumpor och pinup-frisyrer… Och ‘opus’ betydde faktiskt ‘verk’! “Äsch, det heter ju epos“, tänkte jag! Hypofysen är en hormonkörtel och att ‘haussa’ är att öka förväntningarna. Där ser man. DS