Maria Gunnarsson

Archive for the ‘Mina enorma umbäranden’ Category

Det är det fulaste ordet jag vet. Det absolut fulaste.

När Måns sa det i julkalendern förra vintern ville jag krypa under mattan av obehag.

Men jag tänjer mina gränser.Livin’ on the edge.

De flesta deckare är bara skräp. Så banala. Pah.

Och äntligen kan nån säga varför.

Haha, vad ni är roliga. Plötsligt får jag drösvis med kommentarer, varav de flesta går i samma skuldmedvetna ton. Som att ni snattat ett Japp i affären varje dag i tre månader, och nu är ni påkomna och måste gå dit varje dag och betala istället. Håhå, det kan ni ha med er. Tihi.

Ikväll stoppas alltså fötterna under Orödatäcke igen. Här sparas fortfarande tre gånger så många plastkassar som det förbrukas, översta hyllan i kylen dignar fortfarande under all mjölk och fil, det finns fortfarande alltid godis hemma, och lakanen viks fortfarande på det korta hållet fast det ryms mycket bättre i skåpet om man viker dem på det långa hållet. Gamla hundar står helst, det är alldeles uppenbart.

Bara en sak är konstig. I badrumsskåpet i badrummet på nedre våningen står en mugg men nio tandborstar i, min inräknad. Nio?! Vi sex personer i hushållet, mig inräknad. Och alla borstar inte ens sina tänder på nedervåningen.

Hmm, sommaren börjar med ett mysterium.

Spänningen stiger.

Ett argt gammalt inlägg under namnet “Paralympics”.

- Hello? Hello? Erh.. are you listening? You didn’t, like, turn the volume down or anything? I just wanna say I’m Basshunter, and you can listen to my new album, Bass Generation, right here on Spotify. It’s free, and… it’s pretty good actually.

Läste om honom i Metro och lyssnat på hans tjat i flera dagar nu, så jag tänkte att man får väl lyssna då innan man sågar det.

Underbart album, Bass Generation. Underbart. Kombinera E-type och Da buzz och texta det med sms-språk, tänk att INGEN kommit på det innan! Genialt. Och så ett par covers. Huden knottrar sig.

Basshunter är Sveriges absolut största musikexport just nu. Jonas Altberg, med Tourettes syndrom. Stackars Jonas. Men han har övervunnit det. Och nu får han göra skitmusik och tjäna pengar.

Kom igen. Bara för att JAG har svalt ett järnspett kvalificerar det inte MIG för musikbranschen. Så han har ett handikapp. DET FINNS DET MÅNGA SOM HAR! Så han har en dator. DET FINNS DET MÅNGA SOM HAR! Bara för det blir man inte artist. “Boten Anna” gjordes på sex timmar. I datorn. Och blev sommarplåga. Och gjorde honom känd. Kom igen.

Jag kom, jag såg, jag sågade.

eller

Maggotar är verkligen det äckligaste som finns

Idag gjorde vi klart de där hovarna som vi började på häromdagen. Min blev nog ganska bra, fast jag tror inte att jag kunde göra om det utan hjälp. Det krävs präktigt med övning för det här, ska ni veta. Men jag tror att jag förstått lite mer vilken form man letar efter i alla fall, och det är både roligt och nyttigt att kunna.

När hovarna var färdigtrimmade skulle vi begrava dem. Det gör husmor med alla sina kadaverhovar – eller “dead feet” som de heter då vi talar med de engelska au pairerna – för att köttet ska multna bort och benet bli rent. Sen kan man ta upp dem och studera benställningen, hur hovarnas form påverkat benen inne i kroppen och så vidare. Detta är inte så fräscht, men förvisso naturligt och i alla fall lärorikt. Då kan man få bekräftat eller dementerat teorierna man haft utifrån hovens utseende.

Hovarna vi verkat är alltså inte några konstgjorda grejer utan the real deal. Avkapade ben från riktiga (om än döda) hästar. Det gick ju an med själva hoven, den var som på en levande häst. Men resten av den där stumpen var inte rolig. Under tiden vi verkade hade vi det räliga inplastat, men när vi skulle gräva ner dem kunde ju inte plasten följa med. Du milde, så äckligt.

Efteråt hade vi dead feet på allt. Dead feet gloves och dead feet trousers och dead feet shoes. Api hade till och med en dead feet hand, whatever that is… Egentligen hade jag mest lust att elda upp rasket och själv duscha i handsprit, men sånt går ju inte an. Jag kommer förmodligen få ha mina dead feet-ridbyxor imorgon också.

Maria går i alla butiker på Nordstan samt alla butiker utanför Nordstan och köper kläder och skor.

Elin besöker Apoteket fem gånger.

De senaste dagarna har vi suttit på balkongen, Elin och jag.

Igår satt vi flera timmar i kvällssolen och hade djupa samtal.

Idag har det varit riktigt fint här i Göteborg, och när jag kom hem gick jag direkt ut på balkongen och satte mig.

Fast efter en stund satte grannen, vars balkongdörr alltid står öppen, på musik och köttade upp volymen.

Balkongen förvandlades till ett truckercafé.

Då gick jag in.

Ikväll har hela familjen gråtit kring köksbordet. Det var Elins fel.

Böjning av ordet “krysta” i imperfekt: “KRAST”

Och sen, som om det inte vore nog:

“Det är jätteenkelt att sjunga som Sussi Björling!”

(Varpå hon börjar skråla och det kollektiva tårsprutandet återupptas…)

I förrgår tog jag min sista morfintablett. Igår och idag är därför vigda åt svettningar och hjärtklappning. Om man inte gått i drogskola skulle man kunna tro att jag var kär, men så är alltså inte fallet. Scorade dock ett Alla hjärtans-kort:

Från min syster. Så inget drama.

Namn: Oxynorm

Vad det egentligen är: Korttidsverkande morfin

Effekt i sammanhanget: Trubbar av det mesta

Biverkningar: Svettningar, darrighet, yrsel, illamående

Abstinensbesvär: Frossa, humörsvängningar

Namn: Oxycontin

Vad det egentligen är: Långtidsverkande morfin

Effekt i sammanhanget: Dövar smärta under låååång tid

Biverkningar: Förlamad matspjälkningsapparat, kompensation i andra änden (=illamående), svettningar/frysningar, sömnsvårigheter mm

Abstinensbesvär: O ja

Namn: Panodil

Vad det egentligen är: Socker kanske

Effekt i sammanhanget: Placebo

Biverkningar: Öuh…?

Abstinensbesvär: Nej

Sensmoral: http://www.youtube.com/watch?v=cOpzIr1eUAU