- Hej.

- Hej.

- Hejhej.

- Hej.

- Hejhej.

- Hallå.

- Hej.

- Hej.

- Hej.

- Hejsan.

11:20; Jag börjar gilla det här! Det  kanske inte toppar Bornholm, men det är i alla fall bättre än Åland 2008. Det går till historien som en riktig fail till semester. Ingen mysig stuga, inget konsthantverk, ingen fisk, inget nöjesfält, ingen bra service, ingen spännande natur, inga stora vyer, det var inte ens särskilt billigt.

11:30; Ordvitsarna haglar. Skit också, det smittar! Snart är jag redo att bli farsa.

När man får till det riktigt bra, då gör man såhär, som Barney Stinson fast i Elinsk tappning:

Böjd handled skareva.

11:47; Här skräder vi inte orden. Carl missförstår Johans redogörelse för matsäcken. ÄR NI DUMMA I HUVET, TRE MACKOR?!!! Sa han som har på sig en fit-jacka. Könsordsfive!

11:54; Vi ser fjällämlar. Elin MÅSTE fota. Vi andra MÅSTE vänta, tydligen. Johan jämför Jämtlandsfjällen med Söderåsen. Oups.

12:15; En fjällämmel går till attack och försöker äta Johan och Elin, vilka i sin tur försöker äta mackor. Ingen kommer till skott med ätandet, det hela resulterar alltså i en loose-loose-situation. Men Elin lyckas åtminstone till slut knäppa en bild på den eländes råttan, så på det viset blir det ju lugnare i alla fall.

14:15; Vi korsar Handölan igen och solen lyser en stund. Vi njuter och tänker “nu ska vi bara tillbaka”, men där har vi fel. Tillbakavägen ska komma att bli allt annat än “bara”. Vi ska leta vägen genom ett renhägn, hoppa/vada över en bäck, streta uppför en LÅNG bit genom riset, korsa ett antal sanka bitar och klättra under renstängsel tre gånger, utstå rätt mycket regn och blåst och faktiskt lite hagel, streta nerför igen och korsa mer sankmark, korsa ytterligare en hängbro, streta upp igen, balansera över vad som känns som flera mil hal spång, och snubbla nerför de steniga stigarna tillbaka till fjällstationen. Lägg till detta all tid det tar att på sex personer komma fram till varje litet beslut om riktning, tempo, pauser…

16-17:00; Min regnjacka är bäst! Jag har aldrig nånsin ägt en regnjacka som jag trivdes i, plötsligt är det skönt! Inte blir jag blöt, och inte är den obekväm heller. Och jag köpte den för halva priset. Budget-Maria nöjd.

19:40; En och en halv kilometer kvar till fjällstationen. Möter ett snyggo i löpartagen. Funderar på att ragga. “Tja, jag har kass kondis, osportiga brallor och är här med min familj. Wanna hook up?”

19:41; Lägger ner. Han har ändå redan försvunnit. Vem vill ha en sån kille, som bara sticker? Nej minsann.

20:00; Tillbaka på fjällstationen. Alla är helt stenade. Jag har ont i fötterna, Johan har ont i knäna, Mamma har ont i ljumskarna, Elin villa basta men bastun har stängt, Pappa är hungrig, Carl läser sms.

21:20; Maten är klar. Köttfärssås och ris, familjen gör som den brukar: lassar in. Matt är gott, intet må förfaras, kan jag få köttet? Mer köööött! Gurka? Njaej tack… det är bra.

Steg upp.

La en pizza.

Städade toan.

Gick och la mig.

Sov gott.

Vaknade frisk.

Nu är frågan:

Vad berodde det på?

Jag käkade inget ovanligt igår, dock ett vanligt paket nudlar till kvällsmat. För ett tag sen när Elin åt nudlar, tyckte hon att det smakade konstigt och kastade dem.

Jag kände ingen konstig smak, men så slukade jag också portionen 10 minuter innan bussen skulle gå.

Då undrar MES-kollektivet:

Kan nudlar bli dåliga? Det är ju en torrvara?!

Läser på innehållsförteckningen. “Snabbnudlar: Vetemjöl, modifierad tapiokastärkelse, palmolja, salt. Kryddor: Salt, socker, torkad lök, grönsakspulver, smakförstärkare (guanylsyra och guanylater E627, inosinsyra och isosinater E631), svartpeppar.”

Hmm. Ja det måste ju vara inosinsyran dårå. Vet man ju att sån inte ska ligga för länge.

Tänk så har man dom på sig ända tills det blir tisdag.

Va rebelliskt.

Hihihi…

22 år gammal, ja det är sant, hon har inte gjort det förr.

Hon kommer att anförtro åt sitt ordförråd att ta hem det åt henne, för hennes logiksinne är definitivt inte att räkna med.

Ni kan få lov att bedja mellan 8.30 och 16.20 imorgon…

Tagit saken i egna händer – check.

Våndats över det oerhört korkade i nämnda beslut – check.

Lyckats rädda situationen och pustar ut – check.

Renare tangentbord – check!

Vad ska jag göra med mitt liv?

Läsa till rymdingenjör? Operera mig till John Travolta-look alike och göra b-film? Vinna Miss Universe och besöka barnhem iförd tiara och bikini resten av livet? Alla idéer välkomnas.

De tre bästa förslagen vinner varsin tidning!

(Ett sus går genom publiken. “En tidning, ÅH!”)

Till Liv är världens bästa tidning, som jag fått äran att sitta med i redaktionsrådet för. I detta nummer har jag både skrivit och blivit intervjuad. Om man vill vinna ett nummer får man skicka med sin postadress.

Fastrar och bröder, finländare och svenskar, nära vänner och folk jag aldrig träffat – nu är scenen er. Go wild!

- Jag har fyra stickade tröjor.

- Det har jag också!

- Men jag har julkrubbefigurer!

- Men jag har papper om pensionssparande…

Snart fick jag dock se mig besegrad. För hur tävlar man mot nån som har julkrubbefigurer, soppslev, canvastavlor, brödkniv, presentpapper, glitterklister, fyra burkar torkad svamp, två par trasiga byxor, garn, hebreiskabok, uteidrottsskor, två datorer, tre par vantar, pokémonkort samt en plastpåse med fyra tops i? Då hajtar (stavning?) det inte långt med tre nagellack…

Så till slut, efter buss, tåg och bil, ankom vi till det nilssonska residenset i Snärshult. Där hade de tre meter snö och en galen katt.

Idag har vi beskådat det snöklädda Snärshult, imponerats av Elins pappas egenkonstruerade korsord samt hälsat på Evelina.

I eftermiddag bär det av hem till Oröd. Wiii!

Så här kommer det som annars inte ofta syns i denna blogg: bilder där jag posar.

Det är ju ganska pinsamt, men som ni vet gillar jag att leva lite on the edge.

Här går.

Jaja, jag vet. Det ser verkligen proffsigt ut när man tar bilder i badrummet. What can I say? I’m a genious!

Aej skämt åsido hörni. Jag är faktiskt väldigt nöjd med frisyren. Och det tog typ 10 minuter att göra! Verkligen lätt. För en gångs skull verkar det som om mitt hår har de rätta förutsättningarna. Det är inte så ofta det.

Jag har även rest till 80-talet och till 90-talet. Men det orkade jag inte jiddra med att fota, så ni får överleva. Enough posing for one inlägg.

Nästa vecka ska jag prova att resa till 30-talet, tänkte jag. Få se om det finns några YouTube-tutorials för det.

Vi har nämligen en morbror som, förutom en världsmästartitel i maskinlagning -90 (claim to faim flitigt använd i mellanstadiet), också innehar flygcertifikat. Och vi fick åka med!

Jag fick faktiskt köra planet alldeles själv, när vi var i luften. Jag styrde mot Knislinge, för det är min favoritplats på jorden. Inte. Men det är alltså sant att jag har flugit flygplan. Alldeles utan hjälp. Sådeså.

På vägen hem köpte vi godis för femtioen riksdaler. Så jag kunde betala med kort. Logik – icke försvarbar.