Maria Gunnarsson

Archive for the ‘Livet i MEM-kollektivet’ Category

Så var året på FFG slut.

Jag tittar på alla mina bilder och minns

…Sniken-kullen i oktober…

…pepparkaksbaket i december…

…Hannas avskedslunch…

…Tessas Hollywood-fest i mars…

…grillkvällen på Ramberget i april…

…och Israel såklart!

På onsdagen hade vi våra sista lektioner.

Sedan följde avslutning i Buråskyrkan med hela FFG.

Några av oss rundade (!) av kvällen med bowling.

Mina kära vänner. Jag kommer att sakna Er! Ni med er klokskap och skarpsynthet, omsorg och humor, trygghet och ödmjukhet och knäpphet och många andra egenheter, som jag har varit så glad för att få ta del av. Jag hyser för Er mycket varma känslor. Vi ses i sommar! Och i höst. Och i himlen!

Under avslutningsandakten sjöng vi psalmer med många (alla!) verser och läste tidebön tillsammans som vi gjort hela året, varje morgon och varje middag. Och just denna gång föll det sig så att vi läste psaltarpsalm 103, den psalm som varit min egen morgonbön under det gångna läsåret. Jag som tyckt att jag lyckats knyta ihop säcken fint med att bära samma klänning som jag hade på mig första dagen, fick stå tillbaka för Gud, som är strået vassare på snygga detaljer.

Lova Herren min själ, ja hela mitt inre ska prisa hans heliga namn!

Lova Herren min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,

han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,

han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.

Herren handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.

Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss.

Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom,

ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.

Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom

och hans rättfärdighet intill barnbarn,

när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.

Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.

Lova Herren, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar hans vilja.

Lova Herren, ni alla hans verk, överallt där hans välde är.

Min själ, lova Herren!

Maria går i alla butiker på Nordstan samt alla butiker utanför Nordstan och köper kläder och skor.

Elin besöker Apoteket fem gånger.

Elin ringer till Tele2 för att kolla priser och försäkringsbolaget för att teckna försäkring, undersöker vaccinationsrekommendationer och -platser och -tider, kontaktar reseledaren för att kolla  hur varmt det blir på kvällen i Israel, lagar sina trasiga byxor, syr en väska att ha värdesaker i (en sån man har innanför kläderna), kollar när spårvagnen som går till bussen som går till flyget går, skriver listor och våndas och oroar sig.

Maria funderar på vilket nagellack som är bäst att ha i Israel – det blåa eller det röda?

… ja för nån lök växer inte i vårt kök.

Men röda pelargoner finns där. Och så en cyklamen i vardagsrummet. Och i stan blommar de japanska körsbärsträden.

Våren är helt okej, alltså.

De senaste dagarna har vi suttit på balkongen, Elin och jag.

Igår satt vi flera timmar i kvällssolen och hade djupa samtal.

Idag har det varit riktigt fint här i Göteborg, och när jag kom hem gick jag direkt ut på balkongen och satte mig.

Fast efter en stund satte grannen, vars balkongdörr alltid står öppen, på musik och köttade upp volymen.

Balkongen förvandlades till ett truckercafé.

Då gick jag in.

Friday Oakstream var här en sväng. Hon bjöd in sig själv. Som straff fick hon blåsa upp luftmadrassen själv.

Det var mycket converse i hallen förra veckan. Johannes höll på att gå hem från hemgruppen i Carls dojjor.

Emil höll på att gå hem med mammas stavar.

Carl fick, liksom Johan, se staden från ovan, men nån korv bidde det ej.

Däremot drog vi till Vrångö, som var riktigt vackert.

Vi hittade lä på en klippa och det blev så varmt att man kunde sola sig. Carl fick låna mina glasögon för att inte förblindas av sin egen skönhet (läs: bleka överkropp).Jag råkade glömma att packa ner bestick. Här föddes idén till en ny app: “Carl slickar din mobildisplay ren”.

Hundar och katter känns bara så grymt ute.

I sommar är MEM hos respektive föräldrar, deras kollektiv står således tomt.

M1 har slagit vad med MEMs hyresvärd att hon kan hitta andrahandshyresgäst som vill bo på Solhemsstigen 4 från mitten av juni till mitten av augusti. Om hon hittar en, får hon tillstånd att inhysa denne/denna/dessa.

M1 litar till sin bloggläsekrets för att få hjälp.

Priset är högst agreabelt, på villkor att man vattnar MEMs blommor och eftersänder deras post. Lägenheten är en trea på 72 välplanerade kvadrat (fast vi kanske vill ha det lilla rummet avstängt för eget bruk), med fönster åt tre håll. I lägenheten finns möbler, på den stora balkongen finns en styck vit plaststol. Görsnabbt internet och mycket välutrustat kök ingår. Läget är bra, det tar 20 min till city och ut i den vackra skärgården kommer man på under en timme – med samma busskort.

Vänner, vänners vänner och vänners vänners vänner välkomnas. Ligister undanbedes.

När Johan var här, åkte vi ut i skärgården och åt glass.

När Sonja var här, gick vi på museum och raggade garderobsbiträde.

Nu är Carl här.

Idag har vi lyssnat på Slash’s biografi som ljudbok. På tyska.

Imorgon ska vi köpa blomjord.

I förra veckan var min Faster Sonja på besök i MEM-kollektivet.

Sonja är cool. Orsaker:

1. Hon har rest till en massa ställen runt om i världen.

2. Hon är en duktig journalist.

3. Hon hade 60- och 70-talsmode på sig när det var 60- och 70-tal (inget tamt “retro” alltså, utan the real deal).

4. Hon kan allt om allt. Typ.

Ställen vi besökt, och vad vi sett där:

Världskulturmuseet – 2000 år gamla textilier, plundrade ur gravar i Peru. Otroligt vackra.

Gudrun Sjödén – vackra kläder och ett tvärt butiksbiträde.

Eriksbergshallen och utställningen “:And there was light” – en utställning  försäkrad för 2 miljarder kronor

Älvsnabben (båt i Göta Älv) – broarna, båtarna och det nymonterade go:teborg-hjulet

Cafe Bommen – lunch och massor av folk

Röhsska museet – keramik och persiska nyårsdräkter (var det väl..?)

Nu är jag lite mera kultiverad. Och ett par nya ord har jag lärt också, som det brukar vara när Sonja varit framme. Det var dock nära att jag blivit av med mitt turista-sällskap, när Sonjas korsordsproffseri nästan skaffade henne en dejt.

I garderoben i Eriksbergshallen jobbade en kille som behövde hjälp med ett korsord. Vi hjälpte honom med två, och då bläddrade han fram ett tredje, “som ingen har kunnat på tre dagar”. S satte det direkt. Då sa killen att “om du kommer hit en dag när jag är ledig, ska jag bjuda dig på lunch”.

Det var ju bara det, påpekade Sonja, att om killen skulle ha varit ledig, vore han kanske inte på sin arbetsplats. Och vore han på sin arbetsplats, vore han inte ledig. Så det skulle inte bli nåt i så fall. Men killen bara stirrade på henne, och verkade inte alls hänga med.

Kanske var det lika bra ändå att det inte blev nåt…

Bror Johan har varit i Göteborg några dagar och hälsat på.

Vi gjorde stan  – bland annat fick han en guidad tur på Församlingsfakulteten.

I fredags grillade vi på Ramberget med några från klassen.

(Man går förbi Volvo)

Karl växte på träd.

Kalle blev fjortis!

Den här bilden tyckte Elin var så gullig. “Ni ser ut som dagisbarn! ‘Titta, här är min skatt!’”

Till slut blev det i alla fall korv; årets första. Det var gott.

Efter ett tag blev det rätt kallt, och dessutom kastade Karl en handgranat på några tjejer,

så vi fick gå hem.

Under helgen har vi även alstrat en hel del disk.

Och som den väluppfostrade pojke han är, hjälpte Johan naturligtvis till.

Duktigt Johan!

Igår var vi i skärgården och det var jättefint, fast ni får inte se det, för jag glömde kameran hemma. Men ni kan nog föreställa er ungefär – vatten och öar och några båtar och brats med systembolagetkassar. Har man sett en skärgård har man sett alla.

I Göteborg är det så förmånligt att man kan åka ända ut i skärgården med båt på samma busskort som man har inne i stan – det kostade 13 kronor för Johan ända ut till Styrsö [styschö], och längre om vi hade velat. Vad som dock var mindre trevligt var när vi blev attackerade av måsar på Saltholmen. De kom flygande och i princip landade på våra huvuden. Kanske ville de åt glassarna vi köpt (årets första), och hade lärt sig att om man snor peruken så tappar damen maten på marken, inte vet jag.

Idag var vi i kyrkan, och på eftermiddagen vinkade jag av Johan på stationen.

Nästa vecka kommer Faster på besök.