Archive for the ‘Innan poletten trillade ner’ Category

Måndag 11/7 17:10; På Storulvåfjället. Uppfunnit nytt adjektiv: fjällvandrig. Carl ser fjällvandrigast ut i sin Rusta-jacka för 249.50:-

Pappas look för tankarna mer till ett gammalt adjektiv: snygg.

Jag är fotmässigt fjällvandrigast i mina vandringskängor, men de är å andra sidan så tunga att jag blir trött typ direkt.

17:14; Hittat hjortron. Jag funderar på om jag skulle kunna tänka mig att bo i Norrland. Kommer fram till att här är ju väldigt fint, men myggen är en total dealbreaker alltså. De är så många och ettriga att man kan vara stilla max en minut i taget. Hinner ju knappt fota det stackars bäret… Tack och lov att vi inte ska sova ute!

21:00; Musikquiz på Loftet. Jag får hjärnsläpp och kommmer inte på vad Meryl Streep heter – jag skriver Helen Mirren. Och inte vet jag vad U2s gitarrist kallas heller. Känner mig så ocool.

Tisdag 12/7 08:00; Familjen masar sig upp ur sängarna. Efter en god natts sömn var tanken att vi skulle bestiga Getryggen; en närliggande topp på 1380 m ö h, men den ser ut såhär:

så vi skiter nock i dä. Det blir en flackare tur i stället. Över gårdagens hängbro och längs Handölan, kanske?

– FORTSÄTTNING FÖLJER –

Inatt drömde jag att jag mådde illa. Sen vaknade jag och insåg att verkligheten var densamma.

Steg upp.

La en pizza.

Städade toan.

Gick och la mig.

Sov gott.

Vaknade frisk.

Nu är frågan:

Vad berodde det på?

Jag käkade inget ovanligt igår, dock ett vanligt paket nudlar till kvällsmat. För ett tag sen när Elin åt nudlar, tyckte hon att det smakade konstigt och kastade dem.

Jag kände ingen konstig smak, men så slukade jag också portionen 10 minuter innan bussen skulle gå.

Då undrar MES-kollektivet:

Kan nudlar bli dåliga? Det är ju en torrvara?!

Läser på innehållsförteckningen. “Snabbnudlar: Vetemjöl, modifierad tapiokastärkelse, palmolja, salt. Kryddor: Salt, socker, torkad lök, grönsakspulver, smakförstärkare (guanylsyra och guanylater E627, inosinsyra och isosinater E631), svartpeppar.”

Hmm. Ja det måste ju vara inosinsyran dårå. Vet man ju att sån inte ska ligga för länge.

I fredags var vi i kyrkan i Kastalakyrkan i Kungälv.

Prästen där sa att Gud är svensk.

Det var väl det jag alltid visste!

Framför mig på bussen i morse satt en pappa med sina två små söner, gissningsvis två respektive fem år gamla.

När vi åker förbi SVT-huset på Lindholmen säger pappan:

- Titta, där är SVT-huset!

Äldste sonen:

- Gör dom Bolibompa där?

Pappan:

- Vet inte om dom gör det där eller i Stockholm…

Sonen, med ett tonfall som att NU sa pappa nåt HELTOKIGT, OJ vad pappa är busig:

- Stockholm?! Hihi! Näääe…

Så tänker han efter i en minut. Sen:

- Pratar dom svenska i Stockholm?

Här sitter jag och lyssnar på Wolfmother, och så är det nåt som låter bekant.

Hmm.

Vad är det…?

Hmm…

VADVADVADVADVAD?

Så kommer jag på det:

Bourne.

Okej, det var lite långsökt. Men visst hör ni det?

Foto: Angel Ceballos

=

?

För andra kvällen i rad spelade vi spel i MES-kollektivet. Sällskapet bestod förutom MES själva av Ms syster Elin, och Ss mamma Harriet.

I Rappakalja lärde vi oss att afiloponi betyder “ångestfylld motvilja mot allt arbete”.

Och GENAST insjuknade tre av fem deltagare…

På pendeltåget från Göteborg till Kungsbacka sitter en kille i min ålder med sin iPhone och lyssnar på musik.

En man i 55-årsåldern kliver på, ser sig omkring, hans blick fastnar på killen, han dröjer lite…

- Är det där en iPhone 4?

- Eh, jaa.

- Vet du hur man lägger in.. (resten hör jag inte, de sitter för långt bort)

- Ja, du går in på mail…

Mannen sätter sig ner bredvid killen och får en introduktion till sin iPhone. Jag hör honom svära över nån thailändare och gissar både inköpsställe och bakgrund till okunnigheten…

***

På restaurang i Kinna:

- Det är konstigt det där med gener. Ofta när indier och människor – .. eller, ehm…

***

På bussen mellan Kinna och Horred:

- Nästa: Gäst-skivar-gården.

eller

Därför ber jag bordsbön

Idag, precis innan jag skulle hugga in på min frukost, bad jag bordsbön om jag brukar.

Då kom jag på en sak.

Förra helgen var jag på ELUs vintermöte i Örkelljunga. Då undervisade Mattias Engström. Han sa bland annat ungefär såhär (VÄLDIGT fritt citerat här nu):

“Säg att jag får två biljetter av min fru i julklapp. Jag skulle ju kunna gå och sälja dem på blocket och sen köpa en schysst ny stereo för pengarna. Eller så förstår jag att den här presenten är inte bara två biljetter. Det finns ett budskap: ‘Jag vill att du ska ha roligt, jag vill vara med dig, jag vill göra roliga saker tillsammans, jag älskar dig.’ Det viktiga i den här gåvan är budskapet som följer med den!

Ofta kan vi göra likadant med Guds gåvor. Vi säger ‘Amen tack ska du ha Gud, det var en god middag det där’ och sen förstår vi inte vad det är han säger till oss. Han ger oss inte bara mat (och allt annat) för att vi behöver det – han vill också med gåvorna säga att han älskar oss.”

Och här satt jag på alla hjärtans och tyckte att “Varför skickar ingen kärleksbudskap till MIG?!”.

Men jag åt ju frukost den dagen också.

Hittat på facebook:

“50% av alla kvinnor är vackra, och 40% är söta. Kopiera detta till din sida om du är en av de 10% som kan rensa avloppet, hantera en skruvdragare, använda hammare och spik, göra ett däckbyte på bilen, fiska, baka, grilla i skogen, skotta snö och tapetsera.”

Idag åkte jag till butiken för att köpa dammsugare. Jag hade förberett mig noga, läst olika tester och jämfört priser på internet, och kommit fram till att den dammsugare jag ville ha – Electrolux Ergospace ZE310P -  fanns på Elgiganten.

På Elgiganten Backaplan fanns inte min modell. De hade storebroren ZE360P, men den var väl stor i pris tyckte jag. Då föreslog säljaren en Volta.

- Jag har för mig att Volta fick ganska dåligt betyg i testerna, sa jag.

- Tja, vi har inte haft några klagomål ännu, tyckte säljaren. Vi har till och med beställt in fler för att de säljer så bra.

- Nåja, tänkte jag. Alla dina kunder kanske inte köpte 15 andra modeller att jämföra med, så de kan ju vara nöjda när de inte vet hur bra/dålig deras nya dammsugare är i förhållande till alla andra.

Men jag vilade mitt fodral och åkte till Elgiganten Nordstan istället, för där såg säljaren på sin dator att min modell fanns i 10 exemplar. På skärmen läste jag över hans axel att den skulle kosta 999:-, vilket var 300:- dyrare än vad det stått på pricerunner.se, men å andra sidan billigare än jag sett på andra ställen, men i vilket fall samma pris som stått på elgiganten.se, så det kändes rimligt.

På Elgiganten Nordstan fanns mycket riktigt, min dammsugare. Dock stod det 1290:- på prislappen.

- Kostar den det fortfarande? frågade jag lite tvivlande.

Det svarade säljaren att den gjorde.

- För jag var nyss på Elgiganten Backaplan, de hade inte den modellen, men det stod i datorn där att ni hade den här och att den skulle kosta 999 kronor.

- Då får du den för det, sa säljaren.

Utan minsta knussel! Man undrar ju lite: är det så att den officiellt sänkts i pris, men att man i butiken sneakar lite för att se om man kan få den såld till ett högre pris till ovetande kunder? Eller kan det möjligen ha varit en raggningsteknik från säljarens sida? “Du var mig en granner tös, gå på dansen med mig så får du dammsugaren billigt!”?

Det senare alternativet verkar helt klart troligast. Alla vet ju att säljarna på Elgiganten bara jobbar där för att kunna ragga. Dessutom var han lite nervös. När jag skulle gå sa han:

- Sådär, tack så mycket, ha en trevlig kväll! Eller, ehm, dag menar jag ju..! Hehe…hrm.

Jag funderade på att skänka honom mitt mobilnummer som en god gärning, men han hade ju redan tagit min adress för att registrera köpet så nån måtta fick det vara.

Glatt åkte jag hem med mitt paket:

- En blå dammsugare. Den kommer att matcha min stereo OCH mitt köksbord! VÄRSTA bra köpet.

Tills:

- AAH! Den är ORANGE! Jag har en orange dammsugare!

Men sen tittade jag igen, och såg att det var en rätt festlig brandgul nyans, faktiskt.

Och sen tänkte jag igen, och insåg att den ska ju ändå jämt stå gömd i en skrubb.

Så nu är jag nöjd.

Firar med en matlåda:

Eller kycklingpaj, som vi säger i Sverige.