Dag 4 var rätt tråkig. Jag sköt upp bloggandet till förmån för bastubad.

Dag 5 var helt fullproppad,

och sen hade jag inte tid att blogga för jag behövde förbereda inför ELMsyds sommarmöte, där vi skulle ha en drive med Till Liv.

Som mål med driven hade vi att vi skulle värva 10 nya prenumeranter. Det är ett rätt högt satt mål, med tanke på hur prenumeranttillväxten sett ut de senaste åren. Vet ni hur många vi fick? 16 stycken! Och mycket positiv respons, samt en hel del frågor. Jag är så sjukt glad, det var verkligen värt allt slit innan.

Så inatt sov jag kanske 11 timmar. Nu ska jag hålla sommar.

Därför ber jag bordsbön

Idag, precis innan jag skulle hugga in på min frukost, bad jag bordsbön om jag brukar.

Då kom jag på en sak.

Förra helgen var jag på ELUs vintermöte i Örkelljunga. Då undervisade Mattias Engström. Han sa bland annat ungefär såhär (VÄLDIGT fritt citerat här nu):

“Säg att jag får två biljetter av min fru i julklapp. Jag skulle ju kunna gå och sälja dem på blocket och sen köpa en schysst ny stereo för pengarna. Eller så förstår jag att den här presenten är inte bara två biljetter. Det finns ett budskap: ‘Jag vill att du ska ha roligt, jag vill vara med dig, jag vill göra roliga saker tillsammans, jag älskar dig.’ Det viktiga i den här gåvan är budskapet som följer med den!

Ofta kan vi göra likadant med Guds gåvor. Vi säger ‘Amen tack ska du ha Gud, det var en god middag det där’ och sen förstår vi inte vad det är han säger till oss. Han ger oss inte bara mat (och allt annat) för att vi behöver det – han vill också med gåvorna säga att han älskar oss.”

Och här satt jag på alla hjärtans och tyckte att “Varför skickar ingen kärleksbudskap till MIG?!”.

Men jag åt ju frukost den dagen också.

…happ!

Här sitter jag. Ensam, på självaste Valentine’s day. Inte har jag fått några kort, och inga gosedjur, och det enda som blommar i lägenheten är en orange gerbera som Sofia fick i inflyttningspresent av sina tjejkompisar. Jag har inte ens ätit choklad! Ingen sa till mig att jag är snygg, ingen bjöd mig på kryssning, ingen friade till mig. Jag har inte varit på restaurang, bara på gymmet. Jag har inte sett nån romantisk film, bara Uppdrag Granskning på SVT play.

Vad ÄR det här? Har jag plötsligt blivit planetens mest ensamma person, bara för att det råkade stå 14/2 i almanackan?

Sällskap i form av… lakan.

Nej vet ni vad. Det är faktiskt okej. Det är okej. Vem bryr sig om almanackan? Jag kan ha kavaljer-audiens imorgon istället.

Ja, så blir det. Tomorrow is the day. DÅ ska här ringla en kö utan dess like, och jag ska BADA i choklad!

Choklad är livet, alltså.

När Måns sa det i julkalendern förra vintern ville jag krypa under mattan av obehag.

Men jag tänjer mina gränser.Livin’ on the edge.

Ikväll stoppas alltså fötterna under Orödatäcke igen. Här sparas fortfarande tre gånger så många plastkassar som det förbrukas, översta hyllan i kylen dignar fortfarande under all mjölk och fil, det finns fortfarande alltid godis hemma, och lakanen viks fortfarande på det korta hållet fast det ryms mycket bättre i skåpet om man viker dem på det långa hållet. Gamla hundar står helst, det är alldeles uppenbart.

Bara en sak är konstig. I badrumsskåpet i badrummet på nedre våningen står en mugg men nio tandborstar i, min inräknad. Nio?! Vi sex personer i hushållet, mig inräknad. Och alla borstar inte ens sina tänder på nedervåningen.

Hmm, sommaren börjar med ett mysterium.

Spänningen stiger.

Man skulle kunna tro att vår kung är svårtillgänglig och tråkig, men inte då. Det skulle visa sig att vi har ganska mycket gemensamt: Han tycker om att åka skidor, och jag bor med en som tycker om att åka skidor (plus att jag har varit ute rätt mycket i snön i vinter, faktiskt). Han arbetar som ett slags ambassadör för Sverige, och jag är också bra på att snacka upp (eller ner) saker. Han har blivit tagen för fortkörning, jag har också kört för fort några gånger. Jag är stelopererad, han är dyslektiker.

Efter ett tag kom det fram att han också läser en del bloggar, och det visade sig att han läst min! Han hade köpt hittepået om att jag känner UnderbaraClara, och då fick jag skämmas lite. Man vill ju inte fara med osanning inför Hans Majonnäs Honungen. Men han verkade inte ha tagit illa upp.

Vi skrattade och pratade och hade det så väldigt trevligt ända tills kungen var tvungen att springa vidare till ett möte, och jag hade en buss att passa. Men vi lovade att hålla kontakten framöver, och i december ska jag hoppa in som hans ersättare på nobelfesten, då han är bortrest.

Kanske att han nån gång får gästblogga här också. Han verkade bra sugen…

Hon hade annonserat sitt Göteborgsbesök i bloggen naturligtvis, och uppmanade även läsarna att komma och prata med henne efteråt. Jag beslöt att trotsa nervositeten och följa denna uppmaning. Hur många chanser får man, liksom?

Det skulle visa sig att vi hade mycket gemensamt, Clara och jag. Båda är kristna, båda gillar pelargoner, båda sjunger bra, båda går alltid snyggt klädda, båda har ett klatschigt språk och bådas bloggar har dagligen massor av besökare. Vi har samma humor, Clara och jag. “Oj, vad du är rolig, Maria!” sa hon när hon hämtat sig efter skrattattacken som följde på mitt Göta Kanal-skämt. Hon skrattade förresten åt allt jag sa.

Så småningom kom samtalet in på bloggeri, och då kom det fram att jag också bloggar, och vi började prata om det. Då visade det sig att hon följt mig sedan ett och ett halvt år tillbaka. “Nejmen, är det du som är Mary! Din blogg är en av de få jag läser regelbundet. Jag läser många bloggar, men du vet de flesta skriver ju inget vidare. Fina bilder är alltid kul, men du skriver bra också, och då blir det liksom lite mer intressant! Jag gillade särskilt dina inlägg kring förra julen, jag kan inte få nog av dem! Hur ni stressade dagen före julafton, och den halvmeterlånga handlelistan, hahaha! Och sen var kvittot ännu längre! HA HA HA!”

Och så där höll det på. Vi hade jättetrevligt, men till slut var jag tvungen att gå, och Clara fick ju ägna sig lite åt sina fans också. Men vi lovade i alla fall att hålla kontakten, och i april ska jag hoppa in och blogga för henne då hon är bortrest. Det ska bli kul.

Tjatja…