Archive for the ‘Högtidsdagar’ Category

Idag har jag mått så bra.

Canticum nådde kulmen av sin mini-turné på Sveriges framsida med två gudstjänster i St Pauli kyrka här i stan. Således har jag

lyssnat till vacker stämsång med hög igenkänningsfaktor,

själv stämsjungit en hel del,

smitt hemliga planer,

träffat och stoltat mig över min käre broder Johan Gitarrkungen Gunnarsson,

kramat en hel hög gamla kära vänner,

pratat och skrattat och ja ni fattar allt sånt.

Dessutom fick jag en bröllopsinbjudan!!! Mitt första kompisbröllop. Jag har tidigare i mitt liv varit gäst på sex bröllop, men detta är det första dit jag åker utan mina föräldrar. Det ska bli roligt! Jag känner mig så hedrad.

Ja ungefär sådär såg jag nog faktiskt ut när jag fick det. Hrm.

Dessutom ringde mitt i allt min klasskompis från högstadiet som jag inte träffat eller pratat med på flera år! Vi hängde ihop ganska mycket back in the days och det var jätteroligt att höra hennes röst igen.

Dessutom träffade jag ju en hord trevligt göteborgsfolk också, vilket alltid är lika trevligt även om det hör mer till vardagen.

Dessutom kom ikväll min kära hustru tillika roomie tillbaka från sina två veckor bland sydligare breddgrader (Skåne). Jag är alltså gräsänkling no more!

Nu är mina öron trötta efter att ha haft sällskap av mungiporna hela dagen, så jag tror det är bäst om de får vila lite grann.

If you’ll excuse us.

Kombo-Elin drog till Frankrike för att hälsa på Hanna.

Men syster Elin är in town!

Plus minus Elin, alltså.

Det firar vi med ÄKTA fredagsmys – tacos och film.

Man får förlåta dem – de var för hungriga för att orka posa roligare.

Jag har för detta occasion gjort något jag annars inte gjort EN ENDA GÅNG sen jag flyttade hit (stolt):

Jag har köpt chips!

De var på extrapris.

Hånga på godis.

Nej nu har jag inte tid med er. Jag ska se I Rymden Finns Inga Känslor.

I maj förra året var jag med min bibelskoleklass (och några till) i Israel.

Vi strosade bland annat i basarerna i Jerusalem.

Jag hade gett mig på att jag skulle köpa ett par riktiga bjässar till örhängen, och stod och tittade på några.

- Ska du köpa dem? Jag kan pruta åt dig, sa Felicia.

- Jag kan pruta sj…

Men då hade hon redan trippat in till försäljaren och köpt örhängena åt mig för… var det 25 shekel?

Ikväll bar jag dem till födelsedagsfika hos min gymnasieklasskompis, som nyligen flyttat till stan.

Är jag inte The Number One Photoshopper, så säg?

Nej nu måste jag lägga mig och vila örsnibbarna lite. De där örhängena väger nog ett halvt kilo vardera, skulle jag tro.

Det kostar på att vara uppklädd.

Najt najt!

Jaaaaa…

…happ!

Här sitter jag. Ensam, på självaste Valentine’s day. Inte har jag fått några kort, och inga gosedjur, och det enda som blommar i lägenheten är en orange gerbera som Sofia fick i inflyttningspresent av sina tjejkompisar. Jag har inte ens ätit choklad! Ingen sa till mig att jag är snygg, ingen bjöd mig på kryssning, ingen friade till mig. Jag har inte varit på restaurang, bara på gymmet. Jag har inte sett nån romantisk film, bara Uppdrag Granskning på SVT play.

Vad ÄR det här? Har jag plötsligt blivit planetens mest ensamma person, bara för att det råkade stå 14/2 i almanackan?

Sällskap i form av… lakan.

Nej vet ni vad. Det är faktiskt okej. Det är okej. Vem bryr sig om almanackan? Jag kan ha kavaljer-audiens imorgon istället.

Ja, så blir det. Tomorrow is the day. DÅ ska här ringla en kö utan dess like, och jag ska BADA i choklad!

Choklad är livet, alltså.

Kolla vad jag har fått hem!

Det är Evelina som gjort den. Hon binder böcker på riktigt! Så coolt.

Hon har till och med broderat mitt namn på den!

Den har blanka sidor, som jag älskar.

Nu ska jag bara komma på vad jag ska använda den till…

Böcker kan beställas av Evelina via mail: evelinablomqvist@hotmail.com

Idag åkte jag till butiken för att köpa dammsugare. Jag hade förberett mig noga, läst olika tester och jämfört priser på internet, och kommit fram till att den dammsugare jag ville ha – Electrolux Ergospace ZE310P -  fanns på Elgiganten.

På Elgiganten Backaplan fanns inte min modell. De hade storebroren ZE360P, men den var väl stor i pris tyckte jag. Då föreslog säljaren en Volta.

- Jag har för mig att Volta fick ganska dåligt betyg i testerna, sa jag.

- Tja, vi har inte haft några klagomål ännu, tyckte säljaren. Vi har till och med beställt in fler för att de säljer så bra.

- Nåja, tänkte jag. Alla dina kunder kanske inte köpte 15 andra modeller att jämföra med, så de kan ju vara nöjda när de inte vet hur bra/dålig deras nya dammsugare är i förhållande till alla andra.

Men jag vilade mitt fodral och åkte till Elgiganten Nordstan istället, för där såg säljaren på sin dator att min modell fanns i 10 exemplar. På skärmen läste jag över hans axel att den skulle kosta 999:-, vilket var 300:- dyrare än vad det stått på pricerunner.se, men å andra sidan billigare än jag sett på andra ställen, men i vilket fall samma pris som stått på elgiganten.se, så det kändes rimligt.

På Elgiganten Nordstan fanns mycket riktigt, min dammsugare. Dock stod det 1290:- på prislappen.

- Kostar den det fortfarande? frågade jag lite tvivlande.

Det svarade säljaren att den gjorde.

- För jag var nyss på Elgiganten Backaplan, de hade inte den modellen, men det stod i datorn där att ni hade den här och att den skulle kosta 999 kronor.

- Då får du den för det, sa säljaren.

Utan minsta knussel! Man undrar ju lite: är det så att den officiellt sänkts i pris, men att man i butiken sneakar lite för att se om man kan få den såld till ett högre pris till ovetande kunder? Eller kan det möjligen ha varit en raggningsteknik från säljarens sida? “Du var mig en granner tös, gå på dansen med mig så får du dammsugaren billigt!”?

Det senare alternativet verkar helt klart troligast. Alla vet ju att säljarna på Elgiganten bara jobbar där för att kunna ragga. Dessutom var han lite nervös. När jag skulle gå sa han:

- Sådär, tack så mycket, ha en trevlig kväll! Eller, ehm, dag menar jag ju..! Hehe…hrm.

Jag funderade på att skänka honom mitt mobilnummer som en god gärning, men han hade ju redan tagit min adress för att registrera köpet så nån måtta fick det vara.

Glatt åkte jag hem med mitt paket:

- En blå dammsugare. Den kommer att matcha min stereo OCH mitt köksbord! VÄRSTA bra köpet.

Tills:

- AAH! Den är ORANGE! Jag har en orange dammsugare!

Men sen tittade jag igen, och såg att det var en rätt festlig brandgul nyans, faktiskt.

Och sen tänkte jag igen, och insåg att den ska ju ändå jämt stå gömd i en skrubb.

Så nu är jag nöjd.

Firar med en matlåda:

Eller kycklingpaj, som vi säger i Sverige.

Innan innan: Hemma i Oröd i nästan en månad

Innan: Två dagars möte med redaktionsrådet för Till Liv

Nu: Hemma på Solhemsstigen i två dygn.

Sen: Finland i en vecka

Nedan kan nydiskade julgåvor beses:

Och så något till önskelistan 2011:

En bok om självhushållning som ska vara riktigt bra enligt ryktet enligt UnderbaraClara.

Jag fick 50 grattishälsningar på facebook igår. FEMTIO!

Helt otroligt.

Nu vet jag ju att ett facebook-grattis inte direkt är nån kärleksserenad – födelsedagen annonseras i allas feed och det tar tio sekunder att skriva grattis. Inte heller var det femtio otroligt nära vänner som skrev. Somliga har jag inte ens träffat på flera år.

Men det var femtio personer som har mig listad som “vän”. Och det var femtio personer som skrev nåt.

Jag blev så glad, och jag skriver inte det här för att skryta. Det är inte för att jag är så otroligt häftig som jag har så många vänner (det har jag nämligen, inte bara på facebook). Det är trots att jag egentligen inte är så mycket att hänga i granen (ursäkta). Varje gång jag glömmer nåns födelsedag (dvs i stort sett varje gång nån fyller år) känner jag mig som världens mest hopplösa slarva och fattar inte att nån står ut.  Ändå gör folk det! Och så gratulerar de mig på min födelsedag. Haja symboliken.

Det kallas nåd.

24. Mitt motto

Mary: Undrens tid är ännu icke förbi!

Marcel: Jag skulle vara för rädd att det skulle föra med sig olycka.

Du Marcel jag tror minsann

att jag vann

sista ronden

i julkalenden.

Ty om ditt svar var “Tja…”

var mitt mera JA.

Slut nu på detta kul

- det har blivit jul!

Igår reste jag och Elin till Skåne. Vi hade så mycket packning att vi knappt orkade asa den och inte lev det lättare för att vi fnittrade hela vägen från dörrmatta till dörrmatta. Vi försökte överglänsa varandra i packingsabsurditet, tävling à la Axel och Yngve eller Ett kilo mjöl:

- Jag har fyra stickade tröjor.

- Det har jag också!

- Men jag har julkrubbefigurer!

- Men jag har papper om pensionssparande…

Snart fick jag dock se mig besegrad. För hur tävlar man mot nån som har julkrubbefigurer, soppslev, canvastavlor, brödkniv, presentpapper, glitterklister, fyra burkar torkad svamp, två par trasiga byxor, garn, hebreiskabok, uteidrottsskor, två datorer, tre par vantar, pokémonkort samt en plastpåse med fyra tops i? Då hajtar (stavning?) det inte långt med tre nagellack…

Så till slut, efter buss, tåg och bil, ankom vi till det nilssonska residenset i Snärshult. Där hade de tre meter snö och en galen katt.

Idag har vi beskådat det snöklädda Snärshult, imponerats av Elins pappas egenkonstruerade korsord samt hälsat på Evelina.

I eftermiddag bär det av hem till Oröd. Wiii!