Maria Gunnarsson

Archive for the ‘Högtidsdagar’ Category

Vi har fått bönor!

De är producerade på min kusins gård, Fagraslätt, i Österslöv.

“KLIMATSMARTA

GODA

NYTTIGA”

Det har de så rätt i.

Vet ni varför det heter soldatbönor?

Jo, för varje böna har ett mönster på sidan som ser ut precis som en soldat.

Siiiickt!

Jag har köpt tofflor från Tryggtofflor i Norra Sandby. Lite off att köpa tofflor nu när sommaren är slut, men waddajugannado. Strumpbyxor är ju faktiskt ett option också.

Jag ringde dit först. Han som svarade var inte försäljartypen. Men han var göing!

- Haaaallau.

-Eeh hej, jag heter Maria Gunnarsson. Jag undrar lite om toffelfabriken i Norra Sandby.

- Jaa, då har du kommit rätt.

(tystnad)

- Okej. Jag tänkte fråga om ni har öppet för försäljning där i Sandby, och vilka tider och så…?

- Joo, det har vi.

(tystnad)

- Fast vi har ju inte alla sorter här, men det vi har så…

(tystnad)

- Jaha. Vilka tider?

- Sju till fyra alla dagar. Vi bor ju här också, så det är bara att komma.

- Okej.  Eeehm…. jag är lite osäker på var det ligger där i Sandby?

- Ja det är ju där mitt i byn….

(Han frågar var jag kommer ifrån och jag förklarar. Han berättar var det ligger.)

- Ja men det låter ju bra. Då kommer jag kanske förbi så småningom.

- Ja, gör du det.

- Tack så mycket, hejdå!

- Hejdå.

Samma sak var det när vi kom dit. Det fanns en skylt där man kunde ana att det en gång stått “TOFFLOR”, men det hade man inte sett om man inte redan visste att det låg där. Vi fick leta efter rätt dörr, leta efter honom som skulle hjälpa oss och jag var den som drev samtalet. För det gjorde inte han…

“Jag ska ha tofflor. Här borta ser jag några tofflor. Säljer ni dem? Har ni den här? Trettinie eller förti. Nej den var för stor. Ja den här var skön. Hmm… Finns den i fler modeller? Finns den i röd? Finns den i matt läder? Finns den i sån modell som den där, fast röd? Brun? Man kan inte köpa dem nån annanstans? Där de har fler modeller? I några butiker eller så? Okej, amen den här är bra också. Har du den andra skon också, så jag kan prova att gå lite i dem? Ja dessa var bra. Vad kostar de? Jag tar de här.”

De är av god kvalitet. De passar till allt.

Vitt

Grönt

Brunt

Blått

GultOrange

Till och med SILVER!Haj å ivaj!

Ikväll åkte jag med lillsyrran till Everöds flygplats för att hämta ut våra julklappar.

Vi har nämligen en morbror som, förutom en världsmästartitel i maskinlagning -90 (claim to faim flitigt använd i mellanstadiet), också innehar flygcertifikat. Och vi fick åka med!

Jag fick faktiskt köra planet alldeles själv, när vi var i luften. Jag styrde mot Knislinge, för det är min favoritplats på jorden. Inte. Men det är alltså sant att jag har flugit flygplan. Alldeles utan hjälp. Sådeså.

På vägen hem köpte vi godis för femtioen riksdaler. Så jag kunde betala med kort. Logik – icke försvarbar.

Det här är mitt projekt! : )

“Har du problem med att din häst inte lyssnar? Har den en olat som du inte får bukt med? Eller når du och din häst inte dom resultaten som du tycker att ni borde? Lugn, då är du långt ifrån ensam. Ofta handlar problemen om missförstånd som beror på att vi inte är helt medvetna om vad vi gör och vad vi vill. Men det är inte problemen vi ska fokusera på, utan på utbildningen….”

VÄLKOMMEN PÅ CLINIC MED SVANTE ANDERSSON I GLIMÅKRA DEN 6 – 8 AUGUSTI!

Svante Andersson är en internationellt erkänd hästcoach. Han har i flera år arbetat nära tillsammans med Leslie Desmond, amerikanskan som myntat begreppet “Horsemanship through feel”, vilket man kan säga är det som kursen går ut på. Under en clinic arbetar Svante tillsammans med varje ryttare/hästägare efter vars och ens behov, på det stadium där var och en just nu befinner sig. Det börjar i markarbete och sedan tar man det vidare in i ridning, körning eller vad man nu brukar göra med sin häst. Alla sorters människor och hästar är välkomna. Någon kanske vill ha hjälp med en häst som är “tung” och inte lyssnar, en annan kanske har problem med att komma upp på hästen för att den inte står stilla, en tredje kanske behöver guidning i startandet av sin unghäst. Allt går ut på att få en kommunikation där hästen är ” lätt”, lyder villigt och tänker själv. På den grunden bygger man sedan allt annat.

Det är viktigt att nämna att Svante inte är nån hästviskare som sveper in, löser alla problem och sen försvinner igen. I hans sätt att arbeta ingår det faktum att problem som kanske grundlagts under en lång tid, också tar tid att lösa. Och det är inte bara Svante som ska jobba med hästen – han hjälper ägaren att själv kunna läsa av, förstå och kommunicera med sin häst, så att arbetet kan fortsätta efter det att clinicen är slut.

Clinicen har endast plats för åtta deltagare med häst, men många fler åskådare!

Programskiss:
Fredag 18.00-21.00
Demokväll. Svante förevisar med en eller två hästar hur han arbetar och varför. Detta är åskådarnas kväll framför andra, då mycket utrymme ges för frågor och samtal. Om du vill arbetar Svante med just din häst (går bra även för häst som ej är med lör-sön).

Lördag och söndag 9.00-17.00
På förmiddagen arbetar Svante med hälften av ekipagen, resten är åskådare. Efter gemensam lunchpaus vice versa.

Priser:
Ekipage lör-sön 2200:-  + hyra ridhus
Demo med din häst fredag 750:-

Åskådare fredag 350:-
lör-sön 300:-/dag
Alla dagar paket 680:-

En clinic med Svante ger mycket åt var och en som önskar lära sig något mer om sin häst och utvecklas i sitt förhållande till den. Jag har erfarit att det finns en enorm potential hos hästarna som vi människor ofta inte utnyttjar för att vi inte vet hur vi ska komma åt den. Vi har såna där moments när “det bara funkar”, men sen finns det också dagar när det inte alls funkar. Med Svantes hjälp får man byggstenar att skapa sig den där fungerande kommunikationen mer kontinuerligt och konstant; timing och känsla är inte bara talanger förunnade några lyckliga få – det går att lära sig!

Mer info om Svante finns på svanteandersson.com.
Artiklar:
Ekipage mars 2010
Ekipage september 2009
Ortstidningen Ttela

För vidare information och anmälan:
maria.gunnarsson@live.se
0768-23 97 26

VÄLKOMMEN!

Inte bara en massa prål (hur trevligt det än är), utan lite känslor också. Värme och ömhet. Det är fint!

Vi har tittat sen halv tre. Nu ska jag leka Ebba von Sydow.

Filippa Reinfeldt, Kronprinsessan Mary av Danmark och Kronprinsessan Mette-Marit av Norge är alla apsnygga. Hår, klänningar, smycken, helhetsintryck – fantastiskt. Inte helt otippat, de har ju visat stil förr.

Drottning Beatrix av Nederländerna har gjort alla fel man kan. Klänningen är varken smickrande för henne eller snygg i sig själv, samma sak med frisyren. För mycket smycken så det blir bara plotter, och så en ögonskugga som bara nästan är i samma ton som resten av hennes outfit. Hon ser faktiskt inte klok ut.

Drottning Margrete av Danmark har, vanan trogen såvitt jag förstår, klätt sig i en gräll färg. Det tycker jag är synd, för hon skulle vara mycket ståtlig i kalla färger – nu ser hon mest gammal och rödmosig ut. Men skärningen var fin, och hon har ju fint hår.

Viktorias klänning var inte min största favorit, men den kändes väldigt rätt på henne. Slöjan och diademet: fullständigt fantastiska. Framförallt är Viktoria själv så bedårande vacker – jag tycker, och har alltid tyckt, att hon slår Madde med hästlängder.

Hela kungafamiljen hade flådat till sig fint idag. Silvia såg för en gångs skull inte tantig ut, och Madde var inte alltför… ja, bratig.

Daniel var förstås stilig han med. Han ser ut lite som Boxer-Robert i de där brillorna, men det kan man ju överse när han verkar så trevlig. Heh. Lite insida där bland all ytlighet. Det bjuder jag på.

Jag är väl varken rojalist eller anti-rojalist, men när allt kommer omkring tycker jag att det är trevligt med såna här tillställningar ändå. Vi kan unna dem detta, tycker jag.

Grattis, Vickan och Danne!

Idag när jag tittade bland gamla skivor här hemma hittade jag denna:

Det ringde en klocka, och jag fick för mig att detta har nog en gång i tiden fått mig att rysa och fantisera.

Jag stoppade den i datorn, och mycket riktigt. Det var något bekant över musiken, och långt ner i mitt medvetande hittade jag känslor som detta en gång rört upp.

Jag kan se vad som tilltalade Maria Gunnarsson 6 år (eller vad jag nu var) men tyvärr är jag inte lika begeistrad femton år senare. Merits sångröst är alldeles förfärlig, det är Kikki Bettan Lotta för hela slanten och jag vill bara be henne liksom dem att pensionera sig. Som tur är gör Spelman skäl för namnet och spelar sin fela vackert, om än inte med stor variation.

Jag tänkte att vad synd, detta kommer jag inte kunna lägga upp på bloggen, för hur stor är chansen att man hittar detta på internet?

Men tji fick jag. Så här får ni:

Merit Hemmingsson/Spelman – Carpe Diem

Så var året på FFG slut.

Jag tittar på alla mina bilder och minns

…Sniken-kullen i oktober…

…pepparkaksbaket i december…

…Hannas avskedslunch…

…Tessas Hollywood-fest i mars…

…grillkvällen på Ramberget i april…

…och Israel såklart!

På onsdagen hade vi våra sista lektioner.

Sedan följde avslutning i Buråskyrkan med hela FFG.

Några av oss rundade (!) av kvällen med bowling.

Mina kära vänner. Jag kommer att sakna Er! Ni med er klokskap och skarpsynthet, omsorg och humor, trygghet och ödmjukhet och knäpphet och många andra egenheter, som jag har varit så glad för att få ta del av. Jag hyser för Er mycket varma känslor. Vi ses i sommar! Och i höst. Och i himlen!

Under avslutningsandakten sjöng vi psalmer med många (alla!) verser och läste tidebön tillsammans som vi gjort hela året, varje morgon och varje middag. Och just denna gång föll det sig så att vi läste psaltarpsalm 103, den psalm som varit min egen morgonbön under det gångna läsåret. Jag som tyckt att jag lyckats knyta ihop säcken fint med att bära samma klänning som jag hade på mig första dagen, fick stå tillbaka för Gud, som är strået vassare på snygga detaljer.

Lova Herren min själ, ja hela mitt inre ska prisa hans heliga namn!

Lova Herren min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,

han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,

han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.

Herren handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.

Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss.

Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom,

ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.

Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom

och hans rättfärdighet intill barnbarn,

när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.

Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.

Lova Herren, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar hans vilja.

Lova Herren, ni alla hans verk, överallt där hans välde är.

Min själ, lova Herren!

ELUs årsmöte i lördags.

Jag blev så stolt!

Tänk att få vara en del av en organisation som har som sitt mål att “sprida det underbara budskapet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag”, som “arbetar mycket med skolevangelisation och vill stödja kristna ungdomar i deras vardag och leda dem till en kristen gemenskap” och “ordnar läger och utbildar unga kristna ledare till tjänst i Guds rike”!

Även formulerat i visionen att “kalla unga människor till gemenskap med Jesus, utrusta dem för ett kristet liv och sända dem till tjänst för andra”.

Vad jag vill ha sagt:

ELU  är jättebra.

Ni som jobbar med/i ELU är jättebra.

Heja er!

I förra veckan var min Faster Sonja på besök i MEM-kollektivet.

Sonja är cool. Orsaker:

1. Hon har rest till en massa ställen runt om i världen.

2. Hon är en duktig journalist.

3. Hon hade 60- och 70-talsmode på sig när det var 60- och 70-tal (inget tamt “retro” alltså, utan the real deal).

4. Hon kan allt om allt. Typ.

Ställen vi besökt, och vad vi sett där:

Världskulturmuseet – 2000 år gamla textilier, plundrade ur gravar i Peru. Otroligt vackra.

Gudrun Sjödén – vackra kläder och ett tvärt butiksbiträde.

Eriksbergshallen och utställningen “:And there was light” – en utställning  försäkrad för 2 miljarder kronor

Älvsnabben (båt i Göta Älv) – broarna, båtarna och det nymonterade go:teborg-hjulet

Cafe Bommen – lunch och massor av folk

Röhsska museet – keramik och persiska nyårsdräkter (var det väl..?)

Nu är jag lite mera kultiverad. Och ett par nya ord har jag lärt också, som det brukar vara när Sonja varit framme. Det var dock nära att jag blivit av med mitt turista-sällskap, när Sonjas korsordsproffseri nästan skaffade henne en dejt.

I garderoben i Eriksbergshallen jobbade en kille som behövde hjälp med ett korsord. Vi hjälpte honom med två, och då bläddrade han fram ett tredje, “som ingen har kunnat på tre dagar”. S satte det direkt. Då sa killen att “om du kommer hit en dag när jag är ledig, ska jag bjuda dig på lunch”.

Det var ju bara det, påpekade Sonja, att om killen skulle ha varit ledig, vore han kanske inte på sin arbetsplats. Och vore han på sin arbetsplats, vore han inte ledig. Så det skulle inte bli nåt i så fall. Men killen bara stirrade på henne, och verkade inte alls hänga med.

Kanske var det lika bra ändå att det inte blev nåt…

Idag såg jag kungen på stan. Ganska märkligt att han skulle vara ute och spatsera i Göteborg bara sådär, men det var han i alla fall. Han verkade inte alltför upptagen, så jag bestämde mig för att ta mod till mig och gå fram – hur många chanser får man, liksom?

Man skulle kunna tro att vår kung är svårtillgänglig och tråkig, men inte då. Det skulle visa sig att vi har ganska mycket gemensamt: Han tycker om att åka skidor, och jag bor med en som tycker om att åka skidor (plus att jag har varit ute rätt mycket i snön i vinter, faktiskt). Han arbetar som ett slags ambassadör för Sverige, och jag är också bra på att snacka upp (eller ner) saker. Han har blivit tagen för fortkörning, jag har också kört för fort några gånger. Jag är stelopererad, han är dyslektiker.

Efter ett tag kom det fram att han också läser en del bloggar, och det visade sig att han läst min! Han hade köpt hittepået om att jag känner UnderbaraClara, och då fick jag skämmas lite. Man vill ju inte fara med osanning inför Hans Majonnäs Honungen. Men han verkade inte ha tagit illa upp.

Vi skrattade och pratade och hade det så väldigt trevligt ända tills kungen var tvungen att springa vidare till ett möte, och jag hade en buss att passa. Men vi lovade att hålla kontakten framöver, och i december ska jag hoppa in som hans ersättare på nobelfesten, då han är bortrest.

Kanske att han nån gång får gästblogga här också. Han verkade bra sugen…