Archive for the ‘Folk som kan’ Category

Din information gick fram!

Jag minns så väl det där lilla seriehäftet om Elvis, killen med en glödlampa till huvud, som alltid föreläste för sina föräldrar, som stoppade gaffel i brödrost med kontakten i och hade radion bredvid badkaret. Och i slutet tackade alla alltid Elvis för hans klokhet.

Kanske, bara kanske, var det så att jag identifierade mig lite med Elvis…

Men alltså: än idag, när mackan hamnar för långt ner i brödrosten för att jag ska kunna nå den, kommer jag ihåg att dra ur kontakten INNAN jag sticker ner gaffeln i rosten.

Mission accomplished!

Elvis. Dock inte den riktiga, tecknade varianten.

Ikväll var jag och mamma på Strömsborgs handelsträdgård .

Mamma köpte trehundra plantor tror jag, till utekrukan och innekrukan och Elins kruka och de bruna krukorna och krukan på brunnen och den gråa baljan runt knuten och morfars grav. Och så en ampel med en jordgubbsplanta i, till verandan.

(Siffrorna här kan vara något överdrivna…)

Själv har jag efter mången bekymrad blick på mina röda pelargoner (de som stått i köket på Solhemsstigen) laddat upp  en hel dröse med frågor till whichever kunnig människa som kunde tänkas jobba på detta ställe.

Varför vissnar bladen hela tiden?

Varför kommer det inga nya blad fast de blommar ändå?

Kan jag fräscha upp dem?

Beskäring?

Hur gör man det?

Sticklingar – när var hur?

Vilken sorts jord ska man ha?

Blomnäring?

Hur ofta ska man plantera om?

Av knutten (japp, där stod en hoj mitt bland blommorna, välputsad med mäktig framgaffel) med jordiga händer fick jag svar på alla mina frågor, och därtill en stickling!

- Vilken färg blir det på denna? undrade jag.

- Det får du se. Haha, nej, det är en Mårbackapelargon.

- Ooh, en modeblomma! För det är väl såna som alla vill ha nu, såna där rosa?

- Ja. Onnebyserosa, kalla ja dom.

(Onnebysor=underbyxor)

Till kusinens bröllop i helgen (uppdat därifrån kommer (nog)) övade vi, inspirerade av The Roches,  in Halleluja-kören ur Händels Messias.

Det krävdes en del övning.

Det är ett lååångt stycke….

…och arret i våra noter stämde ju inte alltid med The Roches version.

Men det var roligt!

Såhär lät det på övningen:

Hallelujah chorus

Och såhär lät det på bröllopet:

Hallelujah chorus at wedding

Inte lika rent och inte lika rätt, men med desto högre publikfaktor! Oj oj vilket jubel den drog ner.

Han var inte dum, den där Händel.

Läste hos Lotten om The Ark.

Alltså säga vad man vill om Ola Salo, men man måste älska honom lite grann.

Han är halvnaken på scen på ett mindre enformigt sätt än Perelli och packet.

Ser bra ur på ett ganska vanligt sätt.

Säger “Dags för mellis!” och käkar banan mitt i framträdande.

Skön kille!

Idag har jag mått så bra.

Canticum nådde kulmen av sin mini-turné på Sveriges framsida med två gudstjänster i St Pauli kyrka här i stan. Således har jag

lyssnat till vacker stämsång med hög igenkänningsfaktor,

själv stämsjungit en hel del,

smitt hemliga planer,

träffat och stoltat mig över min käre broder Johan Gitarrkungen Gunnarsson,

kramat en hel hög gamla kära vänner,

pratat och skrattat och ja ni fattar allt sånt.

Dessutom fick jag en bröllopsinbjudan!!! Mitt första kompisbröllop. Jag har tidigare i mitt liv varit gäst på sex bröllop, men detta är det första dit jag åker utan mina föräldrar. Det ska bli roligt! Jag känner mig så hedrad.

Ja ungefär sådär såg jag nog faktiskt ut när jag fick det. Hrm.

Dessutom ringde mitt i allt min klasskompis från högstadiet som jag inte träffat eller pratat med på flera år! Vi hängde ihop ganska mycket back in the days och det var jätteroligt att höra hennes röst igen.

Dessutom träffade jag ju en hord trevligt göteborgsfolk också, vilket alltid är lika trevligt även om det hör mer till vardagen.

Dessutom kom ikväll min kära hustru tillika roomie tillbaka från sina två veckor bland sydligare breddgrader (Skåne). Jag är alltså gräsänkling no more!

Nu är mina öron trötta efter att ha haft sällskap av mungiporna hela dagen, så jag tror det är bäst om de får vila lite grann.

If you’ll excuse us.

Linda Skugge berättar hur man blir en bra krönikör.

På det vill jag bara citera en vän till mig:

“Sjuuukt ovärt.”

(Bild: lindaskugge.se)

Kolla vad jag har fått hem!

Det är Evelina som gjort den. Hon binder böcker på riktigt! Så coolt.

Hon har till och med broderat mitt namn på den!

Den har blanka sidor, som jag älskar.

Nu ska jag bara komma på vad jag ska använda den till…

Böcker kan beställas av Evelina via mail: evelinablomqvist@hotmail.com

Jag har fyra fastrar, som för somliga kusiner är mostrar, så vi kallar dem fostrar.

Den ena hälsade på mig i våras och det var mycket trevligt. Jag fick ett mail av henne igår där hon bland annat upplyste mig om publicitet som en annan foster fått:

En sån kasse har vi hemma! Den har varit “Badkassen” så länge jag kan minnas. I sommar är det jag som burit den mest, som jag (till slut) kommit på hur snygg den är. Det tyckte jag inte när jag var tio, men då hade jag ju å andra sidan garderoben full av prasselbyxor och Spice Girls-tröjor…

Nåväl, förstnämnda foster är journalist av kaliber och påpekade följande:

Givetvis. Såna skarpögda läsare är bra för blogg(ar)ens utveckling. Tack!

Here’s an enkelt och gott recept for ya.

Köttfärssås med vilt-karaktär, 8 port

Mustig köttfärssås som passar bra på hösten. Gör ungefär såhär:

Hacka en till två gula lökar. Fräs dem tillsammans med ca 800 g köttfärs av valfri sort (egentligen ska det ju vara viltfärs, men “what the heck, som Glens morsa skulle ha sagt”). Färsen ska ta färg men inte löken (Öva öva!).

Salta och peppra. Om du vill kan du damma över lite chilipeppar och/eller paprikapulver också, det gör jag alltid på köttfärs . Ingen aning om det är bra, men jag inbillar mig att det blir godare då.

Mortla 7-10 torkade enbär och blanda ner efter de andra kryddorna. Om du inte har en mortel kan du krossa dem under bladet på en stor kniv och sen hacka smått smått. Fast det är jobbigt. Jag gjorde på det jobbiga sättet och tänkte att “man kanske skulle önska sig en mortel till jul… Eller förresten, är det sånt man bara önskar sig i bröllopspresent?” Sen kom jag på att jag har ju inte ens nån pojkvän, så det kanske inte är hela världen om jag önskar mig en mortel i 22-årspresent. Så voilà, familjen, min önskelista:

1. Mortel

Efter kryddorna, ös på två burkar/paket krossade tomater, häll nån dl vatten i varje och töm i grytan – då får du med dig det sista av tomaterna, och såsen blir lagom spädd. Låt koka upp under tiden som du river lite (1-2 dl) rotselleri.

När såsen kokar, kasta i sellerin och två buljongtärningar. Sänk värmen, lägg på lock och låt sjuda en stund. Smaka efter 10-12 minuter, krydda upp om det behövs.

Servera med fullkornspasta, sallad och ostkräm.

Ostkräm ska egentligen göras på crème fraiche och västerbottensost, men jag gjorde den på turkisk yoghurt och hemmalagrad hushållsost (hemmalagrad ost berättar jag om en annan gång). Och egentligen ska det nog vara 1 del yoghurt till 2 delar ost, men jag körde 1:1. Och egentligen ska det väl klickas upp i en fin skål men jag lät det vara i burken för att spara disk.

Nu får den där gubben ännu mer publicitet. Hoppas att han inte stämmer mig.

Har man, som jag, gröna tummar mitt i handen, kan man ta några blad klen hemmaodlad persilja och stö på. Eller kan man köpa en kruka färdigodlad och klippa ner i maten, men det är inte så miljövänligt eftersom de är krävande att transportera.

Man kan annars strunta i kaninmaten och bara äta köttet. Det är också gott.

Vi har fått bönor!

De är producerade på min kusins gård, Fagraslätt, i Österslöv.

“KLIMATSMARTA

GODA

NYTTIGA”

Det har de så rätt i.

Vet ni varför det heter soldatbönor?

Jo, för varje böna har ett mönster på sidan som ser ut precis som en soldat.

Siiiickt!