Archive for the ‘Dåtid mot nutid’ Category

Din information gick fram!

Jag minns så väl det där lilla seriehäftet om Elvis, killen med en glödlampa till huvud, som alltid föreläste för sina föräldrar, som stoppade gaffel i brödrost med kontakten i och hade radion bredvid badkaret. Och i slutet tackade alla alltid Elvis för hans klokhet.

Kanske, bara kanske, var det så att jag identifierade mig lite med Elvis…

Men alltså: än idag, när mackan hamnar för långt ner i brödrosten för att jag ska kunna nå den, kommer jag ihåg att dra ur kontakten INNAN jag sticker ner gaffeln i rosten.

Mission accomplished!

Elvis. Dock inte den riktiga, tecknade varianten.

Bredvid mig på vagnen i morse satt en snubbe och pratade (med sin fru, typ?) i en iPhone 4.

När de hade tjôtat en stund om ditt och datt sa han:

- Aej nu får jag sluta. Jag har ingen handsfree.

Eh…?

“8 par, är det lagom?”

Egentligen handlar det inte om antal par. Det handlar om hur man tänker. Det handlar om att man inte ska förbruka onödigt mycket resurser.

Jag tycker att man ska ha i åtanke att allt som producerats har kostat resurser nånstans. När jag köper ett plagg har textilfibrerna odlats eller framställts i ett labb, sen har de vävts till tyg nånstans, sen färgats (eller så gjordes det före vävningen men ni fattar), sen har de transporterats till ett annat ställe för att sys ihop till plagg, sen har de kanske ytbehandlats (t ex jeans som ser slitna ut eller plagg med tryck) och sen har de transporterats i ett eller flera steg till den butik där jag köper mitt plagg. En massa tid, arbete och naturresurser har förbrukats. Är det värt det om jag köper en tröja och använder den en gång? Om man dessutom tänker på att många av textilarbetarna kanske inte har det så prima, kunde man ju eventuellt skära lite i sina mode-needs.

Dagens snabba modeväxlingar och det där slit- och slängmodet när man köper en top för att använda den en gång, det är en resurskrävande livsstil som vi västerlänningar lagt oss till med. Och jag tycker inte att det är rätt. Jag tycker att med tanke på hur mycket resurser som går åt i tillverkningen av kläder, så borde vi använda kläderna bättre.

Detta är å andra sidan inte möjligt med t ex billiga toppar från H&M, eftersom de tappar form, färg och går sönder efter bara några tvättar. Så om man vill köra ett mer ekologiskt kläd-tänk kanske man ska fundera över kvalitén i de kläder man köper.

Vintage och second hand har den fördelen att kläderna ofta är av god kvalitet – fredagstopkulturen fanns inte förr, kläderna som såldes var färre men av bättre kvalitet. (Detta gäller åtminstone de lite äldre kläderna – ibland hittar man ju tröjan från -99 som slets upp redan innan millenieskiftet men som nån ändå verkar tro är åtråvärd fortfarande.) Second hand-kläder som ser hela ut är ju bevisligen välgjorda, eftersom de hållit ett bra tag redan.

Dessutom är ju återvinning (till skillnad från att kasta det man tröttnat på) ett sätt att ta bättre vara på de resurser som kläderna förbrukat – ju fler användningar per plagg, desto mer “lönt”.

Man kan också laga och göra om. Sy i den där knappen och använd byxorna i stället för att köpa nya. Sy om, sy in, sy på, sy i osv. Ni fattar. Syjunta är ett skittrevligt sätt att träffas. Dessutom är det trendigt (om nån nu tycker, eller mot förmodan efter detta skulle våga yttra, att det känns viktigt).

Här är jag väldig influerad av ett utdrag ur Modemanifestet som jag läste i Kupé (s 69). Blev lite sugen på att läsa hela boken, för hon säger rätt mycket vettigt.

Ni minns min klänning?

Jag tar tillbaka det där om stl 44, det var fel. Men det stämde att den var för stor och att de som sydde in den gjorde ett dåligt jobb.

Nu har jag fixat till det, så den sitter en aning bättre.

Släppte ut lite tyg (den centimeter sömsmån som den förra sömmerskan haft omtanken att lämna) på axlarna och genast kändes det rättare. Mina sömmar blev inte så vackra, men det är lugnt eftersom de sitter på insidan.

Sen gick jag en dust med bystpartiet.

Vad månde gömmer sig i dessa cirkulära fickor?

Aha.

Kanske inte så konstigt att jag tyckte klänningen satt illa? Jag är inte Dolly Parton.

Och jag tror inte man hittar en behå enligt 1955 års ideal i nån enda av butikerna på Nordstan, faktiskt…

Jag tog helt sonika bort partyhattarna ur klänningen och lade dem i maskeradlådan.

Häromkvällen var jag hos Linn, som kan det där med nål och tråd. Vi tittade på klänningen och hummade och diskuterade, mätte och nålade. Och nu har jag en idé om nästa steg. 50-talet blir det inget av med, men väl (lite) 30-tal, om jag ror hem det.

Så då var jag ju tvungen att börja fundera över en frisyr som kunde passa till det. Efter att ha rullat i några månader…

… har jag alltså gått över till att börja våga.

Steg 1: Bildgoogla

Steg 2: Se några video-tutorials på youtube.

Steg 3: Testa!

Jag blev ganska förvånad över hur lätt det var.

Fast svårt att veta hur man ska hantera dem när de väl torkat. Hårt uppklippt hår är verkligen helfel till vintage-frisyrer. Men det är bara att träna!

Jag sov med några hårnålar i vågorna och resten av håret i pincurls, och i morse när jag vaknade såg jag ut som nåt gammalt foto av mormor…

Mysko.