Archive for April, 2011

Igår åkte jag på böter från Västtrafik.

Mitt månadskort gick ut i förrgår, och när jag åkte in till stan löste jag mobilbiljett, men mellan Järntorget och Kungsportsplatsen (en sträcka jag dessutom egentligen lika gärna kunnat gå) åkte jag glatt gratis, förgätande att jag inte hade giltigt färdbevis.

Tills biljettkontrollanten stod framför mig och jag insåg mitt misstag.

Jag höll på att börja förklara, men insåg att de förmodligen har hört alla upptänkliga historier och hur ska de kunna veta att just jag faktiskt är en hyvens tjej egentligen? Så det enda som pep ur mig var ett litet

- Skit också!

Sen gick det upp för mig att det där nog inte lät så vackert. Men då var det ju redan sagt och inte mycket lönt att tjafsa. Bara att ta emot inbetalningskortet och vinka adjö till tolvhundra riksdaler…

Och det var inte ens meningen!

Det var för två veckor sen.

Vi hälsade på ex-kombon (hon som var slut-M:et i MEM innan MEM blev MES) i Dalarna.

Där fanns tussilago och många söta barn samt diverse trevliga släktingar att våldgästa. Grantvä’r hade vi mä.

Jag beskådade senaste nytt på kusinbarnsfronten, Adam Bertil Ceasar, samt även nämnde ABCs “extrafinger” (sedan länge avskiljt från resten av ABC, numera reducerad till en svart stump i en silverburk) och ABCs ömma moders uppstoppade barndomsvän Kalle. Det var mycket trevligt. Jag åt även pastasallad hos faster och farbror och såg grannens åker brinna. “Pinsamt för Göte.”

Jag blev också lite lätt tårögd över alla vackra skåp och bonader och framför allt tapeter som syntes vart vi än kom. Dalarna har sina goda sidor, det vill jag säga.

Kompensation för Elins barndom. "Då fanns det max 6 st tussilago", och man fick ju bara plocka hälften...

Till mitt försvar hade jag solen i ögonen..

Ser ni brandbilarna? Inte? Det är de små små röda prickarna där borta vid träden.

Pastasallad in the making

TYPISK MU-gest!

Orlando-minen

I Unossons to die for-veranda

Vår vackra ex-kombo <3

När vi åkte tåg mellan Katrineholm och Sala satt en välartikulerad liten kille, kanske fyra år gammal, tillsammans med sin mamma tvärs över gången från oss. Han kunde låta precis som västtrafik-rösten!

- Nästa: Hjalmar Brantingsplatsen.

Många orter kunde han.

- Nästa: Strängnäs.

Fast efter en stund spårade han ur.

- Nästa: Potatisgris.

“8 par, är det lagom?”

Egentligen handlar det inte om antal par. Det handlar om hur man tänker. Det handlar om att man inte ska förbruka onödigt mycket resurser.

Jag tycker att man ska ha i åtanke att allt som producerats har kostat resurser nånstans. När jag köper ett plagg har textilfibrerna odlats eller framställts i ett labb, sen har de vävts till tyg nånstans, sen färgats (eller så gjordes det före vävningen men ni fattar), sen har de transporterats till ett annat ställe för att sys ihop till plagg, sen har de kanske ytbehandlats (t ex jeans som ser slitna ut eller plagg med tryck) och sen har de transporterats i ett eller flera steg till den butik där jag köper mitt plagg. En massa tid, arbete och naturresurser har förbrukats. Är det värt det om jag köper en tröja och använder den en gång? Om man dessutom tänker på att många av textilarbetarna kanske inte har det så prima, kunde man ju eventuellt skära lite i sina mode-needs.

Dagens snabba modeväxlingar och det där slit- och slängmodet när man köper en top för att använda den en gång, det är en resurskrävande livsstil som vi västerlänningar lagt oss till med. Och jag tycker inte att det är rätt. Jag tycker att med tanke på hur mycket resurser som går åt i tillverkningen av kläder, så borde vi använda kläderna bättre.

Detta är å andra sidan inte möjligt med t ex billiga toppar från H&M, eftersom de tappar form, färg och går sönder efter bara några tvättar. Så om man vill köra ett mer ekologiskt kläd-tänk kanske man ska fundera över kvalitén i de kläder man köper.

Vintage och second hand har den fördelen att kläderna ofta är av god kvalitet – fredagstopkulturen fanns inte förr, kläderna som såldes var färre men av bättre kvalitet. (Detta gäller åtminstone de lite äldre kläderna – ibland hittar man ju tröjan från -99 som slets upp redan innan millenieskiftet men som nån ändå verkar tro är åtråvärd fortfarande.) Second hand-kläder som ser hela ut är ju bevisligen välgjorda, eftersom de hållit ett bra tag redan.

Dessutom är ju återvinning (till skillnad från att kasta det man tröttnat på) ett sätt att ta bättre vara på de resurser som kläderna förbrukat – ju fler användningar per plagg, desto mer “lönt”.

Man kan också laga och göra om. Sy i den där knappen och använd byxorna i stället för att köpa nya. Sy om, sy in, sy på, sy i osv. Ni fattar. Syjunta är ett skittrevligt sätt att träffas. Dessutom är det trendigt (om nån nu tycker, eller mot förmodan efter detta skulle våga yttra, att det känns viktigt).

Här är jag väldig influerad av ett utdrag ur Modemanifestet som jag läste i Kupé (s 69). Blev lite sugen på att läsa hela boken, för hon säger rätt mycket vettigt.

Ibland alltså, då får man bara nog av sig själv.

Allt skit man gör,

och tänker,

och snackar för den delen!

Maaassa bajs bara, ut genom munnen och runt i luften och så ner i huvet på nån stackars medmänniska.

Ni vet när man bara inte får nåt vettigt gjort, allt man gör verkar liksom vara till ingen nytta, man räcker inte till och man hittar inga goda egenskaper hos sig själv och man vet inte vad man vill och allt är bara trams och man talar bara i klyschor och fattar inte hur omgivningen står ut, och man undrar om det nån gång alls kommer kunna bli nåt vettigt av mig?

Förfärliga människa, ge mig en paus asså.

Vet ni hur jag menar?

Utanför toaletten på SJs Intercitytåg mellan Göteborg och Lund ringlar en lång kö bort mot bistron.

En ung brunett kommer ut från toaletten.

- You sure took your time!

- Ah sorry, but I really had to have a serious talk with my hair.

- Oh, I see. So… what happened?

- Well, you know, we decided since we’ve come this far… we’re gonna give it another try.

- Awrr, man! AGAIN?! Just shave it off, already!

- I know, I know. But it’s what makes me happy. And I’m gonna need your support on this one.

- A’ight, it’s your choice. Good luck, dear.

- Thx.

Idag åker både Elin och jag till Skåne.

Hon gick till bussen för en stund sedan, och då vrålade jag från duschen:

- HÄLSA HEM!

Ojdå.

Här har vi raskt passerat tretti och gått rakt på medelåldern.

http://spiderchick.nu/2011/april/kollektiv.html

Maria Gunnarsson – lyckligt lottad.

I senaste numret av Coop Mersmak skriver Sara Begner om maten vi kastar.

En fjärdedel, lyder den härliga siffran.

Var fjärde svensk matkasse, rätt ner i sopen (utan att först ha gått genom magen)!!!

Och vi skulle vara miljömedvetna?

Läs hela krönikan (?) och Saras tips på sidan 10-11.

Och så gör som hon säger: Öppna kylskåpsdörren ikväll!

Min mamma tycker att det svåraste som finns är att komma på vad vi ska äta hemma. Hon har ingen fantasi, sägen hon.

En idé kan ju faktiskt vara att låta sig inspireras av vad som står i kylen? Så gör vi för det mesta i vårt kollektiv. De där potatisarna är snart gamla, vad kan vi hitta på med dem? Tomater har vi också. Det finns fisk i frysen – fiskgryta med potatis, kanske? Då köper jag grädde, så använder vi upp den till fikat på hemgruppen imorgon.

Alltför ofta tror jag att vi går till affären innan vi funderat över vad vi har.

Eller så är det som hemma hos familjen Gunnarsson:

Dag 1: – Vad ska vi äta?

- Äh, vi tar spaghetti och köttfärssås, det går snabbt.

Dag 2:- Äsch nej, ta inte fram den där pastan idag igen. Vi kan väl äta nåt annat?

Ris och kyckling lagas.

Dag 3: – Vad ska vi äta? Elins kompis är här och dom vill ha tacos.

Ingen säger nej till tacos!

Dag 4: – Vad ska vi äta? Vi har rätt mycket rester…

- Jag vill ha tacos!

- Jag vill ha kyckling!

Dag 5: – Här står den där pastan, ska vi äta upp den kanske?

- Nej usch, släng den. Den har ju stått en hel vecka nästan!

Och så går pastan till katterna. Hade det varit i stan hade den gått i soporna. Hade det varit på Solhemsstigen i Göteborg hade det inte ens sorterats som kompost, utan gått  med det andra hushållsavfallet… För att inte tala om alla grönsaker som blir liggandes och ruttnar. Brun isbergssallad, någon? Dyr, rymligt transporterad pås-sallad som legat två dagar i påsen och blivit sådär geggig? Nån som vill ha? Nej, vi kastar.

Vi behöver titta lite noggrannare i våra kylskåp! Vänja oss vid att äta det som snart kommer bli gammalt INNAN det blir det, och inte vara sådär fina i kanten att vi inte kan äta upp det vi lagat.

En fjärdedel, det är ju inte klokt.

Jaha, då var jag sugen på att bli av med lite pengar igen.

Eftersom jag är så otrooooligt tät har jag ibland svårt att veta var jag ska husa alla mina penningar, men det problemet kan man lösa genom att exempelvis råka trilla över Velorbis vackra hjulingar med diverse tillbehör.

Jag skulle aldrig ha öppnat det där coop-bladet, det står helt klart för mig nu.

Skit också!