… närmare bestämt min första uppgift i kursen “Skriva, grundkurs” på Göteborgs universitet hösten 2010, som jag förmodligen kommer att hoppa av inom kort eftersom första lektionen var

“Skrivprocessen

Gör till exemple en mindmap.

Kill your darlings.

Slut.”

eller kanske lite mer, men jag fick en allergisk reaktion vid “mindmap” och hörde inte mer.

Men jag har ändå varit duktig och gjort Uppgift 1: “Ett kåseri”

Ullared-effekten

I början av sommaren besökte jag IFK Knislinges årliga loppis. Vi kom dit en regnig söndagseftermiddag; Jenny, Sara, Saras mamma och jag. Vi smet in utan att betala inträde (det var förresten ingen som kollade ändå), och äntrade med förväntan den leriga fotbollsplan där fyra avdelningar stod uppställda: en med möbler, en med textilier, en med elektronik samt en övrigt-avdelning. Bland möblerna såg det ut att finnas ett och annat föremål av mer gediget slag, men i övrigt var utbudet inte mycket att hänga i granen; plastblommor, trasiga elvispar och den fulaste ljusstake jag nånsin sett (fusion: menorah/pom-pom).

Som vi bäst gick där och strosade i duggregnet, upphörde med ens countrymusiken som tidigare skvalat ut över fotbollsplanen ur en sån där högtalare man bara ser i gamla amerikanska filmer som handlar om football eller baseboll, och en mansröst hördes knastra:
- Nu är allting gratis. Allt är gratis!

I ett huj förvandlades stämningen. Om den tidigare kunnat beskrivas som avslagen och lätt dåsig, blev den nu hetsig och osäker, ja nästan tävlingsmässig. Till höger och vänster om mig såg jag folk börja titta girigt på sakerna och sedan avundsjukt på grannen, handlarna matade ut sina varor på löpande band, den ena värdelösa tingesten efter den andra hivades tvärs över fällborden, alla hamstrade kinderna fulla – och nu var jag med i loppet! Plötsligt ville jag ha allt det skräp jag bara fem minuter tidigare inte skulle ha kommit på tanken att släpa med mig hem…
Skam sägandes, det slutade med att jag i vår bil packade:
- tre virkade dukar
- en mycket ful “kokbok för fotbollsälskare” från långt före min tid, som jag tänkte skicka som skämtpresent till en fotbollsälskande kompis
- en enorm trasig halmstjärna, som jag tänkte laga och hänga i finrumsfönstret när jag flyttar till herrgård
samt en rejäl hög Wahlströms ungdomsböcker, alla från den tid då mina föräldrar fortfarande med rätta kunde kallas ungdomar och läste sådana skrifter.

***
Jag rundade av sommarlovet i samma anda som jag inlett det, då jag och mor min bilade upp från Skåne till Göteborg med bilen full av saker. På vägen norrut stannade vi två timmar i Ullared, detta frossarnas Mecka. Det var mitt förslag att åka dit – jag ville ha billigt smink – men redan i dörren var jag beredd att vända och gå tillbaka till bilen.

Begäret hängde tjockt som stekos i luften. Det lyste ur ögonen på tanter och gubbar (mest tanter), som lavade vagnarna fulla med jeans och flytvästar och ridstövlar och underkläder och deodoranter och resväskor och knäckebröd och skrivbordslampor – ja, allt man kan tänkas behöva eller inte behöva.

Och jag förstod dem! Jag köpte själv en läpp-pensel och ett specialskrivblock  och ett ridspö och papiljotter fast jag sällan eller aldrig tidigare saknat sådana, men jag tänkte att “när det nu är så billigt får man ju passa på!” Samma princip som på loppis: “Om du köper A för en femtilapp får du B för en tjuga, och köper du både A och B får du C på köpet, och när du nu samlat på dig allt detta måste du nästan ha D också för att bära hem allt i, eller hur?”

Och i det läget reflekterar jag inte ens över att C är en tom toarulle – jag får ju den gratis!
Inte undra på att folk blir såna där … compulsive hoarders, eller vad det nu heter.

885 Responses to “Dåså, ett alster”