Han steg upp klockan tolv.
Telefonen ringde.
Han vände sig till mig, harklade sig och sa med ENORM basröst:
- HEJ DET ÄR CARL.
Sen gick han till nästa rum, lyfte luren och jag hörde:
- Ha-hrm. Hej det är Carl.
Helt som vanligt.
Suck. Måste få ordning på dygnsrytmen.
Haha! Jag tror inte jag fattar men det var roligt ändå xD