Carpe Diem, det var så den hette

Idag när jag tittade bland gamla skivor här hemma hittade jag denna:

Det ringde en klocka, och jag fick för mig att detta har nog en gång i tiden fått mig att rysa och fantisera.

Jag stoppade den i datorn, och mycket riktigt. Det var något bekant över musiken, och långt ner i mitt medvetande hittade jag känslor som detta en gång rört upp.

Jag kan se vad som tilltalade Maria Gunnarsson 6 år (eller vad jag nu var) men tyvärr är jag inte lika begeistrad femton år senare. Merits sångröst är alldeles förfärlig, det är Kikki Bettan Lotta för hela slanten och jag vill bara be henne liksom dem att pensionera sig. Som tur är gör Spelman skäl för namnet och spelar sin fela vackert, om än inte med stor variation.

Jag tänkte att vad synd, detta kommer jag inte kunna lägga upp på bloggen, för hur stor är chansen att man hittar detta på internet?

Men tji fick jag. Så här får ni:

Merit Hemmingsson/Spelman – Carpe Diem

500 Responses to “Carpe Diem, det var så den hette”

Leave a Reply

*
Search