Så var året på FFG slut.

Jag tittar på alla mina bilder och minns

…Sniken-kullen i oktober…

…pepparkaksbaket i december…

…Hannas avskedslunch…

…Tessas Hollywood-fest i mars…

…grillkvällen på Ramberget i april…

…och Israel såklart!

På onsdagen hade vi våra sista lektioner.

Sedan följde avslutning i Buråskyrkan med hela FFG.

Några av oss rundade (!) av kvällen med bowling.

Mina kära vänner. Jag kommer att sakna Er! Ni med er klokskap och skarpsynthet, omsorg och humor, trygghet och ödmjukhet och knäpphet och många andra egenheter, som jag har varit så glad för att få ta del av. Jag hyser för Er mycket varma känslor. Vi ses i sommar! Och i höst. Och i himlen!

Under avslutningsandakten sjöng vi psalmer med många (alla!) verser och läste tidebön tillsammans som vi gjort hela året, varje morgon och varje middag. Och just denna gång föll det sig så att vi läste psaltarpsalm 103, den psalm som varit min egen morgonbön under det gångna läsåret. Jag som tyckt att jag lyckats knyta ihop säcken fint med att bära samma klänning som jag hade på mig första dagen, fick stå tillbaka för Gud, som är strået vassare på snygga detaljer.

Lova Herren min själ, ja hela mitt inre ska prisa hans heliga namn!

Lova Herren min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,

han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,

han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.

Herren handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.

Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss.

Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom,

ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.

Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.

Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom

och hans rättfärdighet intill barnbarn,

när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.

Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.

Lova Herren, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar hans vilja.

Lova Herren, ni alla hans verk, överallt där hans välde är.

Min själ, lova Herren!

272 Responses to “Hundratre”