Så stod det på en tygkasse. Han som bar den stod framför mig i boarding-kön på flygplatsen i Amsterdam. Sen satt han bredvid mig på planet. Det var ett sånt där tillfälle när man liksom börjar snegla på en människa och undra vad det är för nån. Vad heter han? Varifrån kommer han? Hur är han? Vad gör han?

Som man är för feg att fråga, hittar man på istället. Han läser en bok, det ser ut som facklitteratur. Han är alltså student. Orden ser lite holländska ut, så han kanske är holländare. Kan inga holländska namn, så han förblir namnlös. Men han är nog snäll, tror jag. Snälla ögon. Bra smak, att döma av kläderna. Han lyssnade på sin mp3 nästan hela tiden. Noah And The Whale, är det ett band kanske? Är det dem han lyssnar på? Är det kanske hans band? Han äter sina kex i samma ordning som jag. Samma tempo har vi också. Ska jag prata lite med honom? Vi kanske har jättemycket gemensamt…

Jag pratade aldrig med honom. Men jag googlade Noah And The Whale och hittade detta trevliga. Sjukt fina bilder överallt fast jag tyckte först inte musiken var nån jättehit. Men så såg jag den här gulliga videon i deras blogg:

http://www.youtube.com/watch?v=sPRnNzlP7Rg

Det är alltså en cover på NATWs “Give A Little Love”, och den är efter ett par lyssningar ganska mysig.

Så nu känner jag honom lite i alla fall, den där killen på flyget.