Maria Gunnarsson

Archive for April, 2010

Friday Oakstream var här en sväng. Hon bjöd in sig själv. Som straff fick hon blåsa upp luftmadrassen själv.

Det var mycket converse i hallen förra veckan. Johannes höll på att gå hem från hemgruppen i Carls dojjor.

Emil höll på att gå hem med mammas stavar.

Carl fick, liksom Johan, se staden från ovan, men nån korv bidde det ej.

Däremot drog vi till Vrångö, som var riktigt vackert.

Vi hittade lä på en klippa och det blev så varmt att man kunde sola sig. Carl fick låna mina glasögon för att inte förblindas av sin egen skönhet (läs: bleka överkropp).Jag råkade glömma att packa ner bestick. Här föddes idén till en ny app: “Carl slickar din mobildisplay ren”.

Hundar och katter känns bara så grymt ute.

I sommar är MEM hos respektive föräldrar, deras kollektiv står således tomt.

M1 har slagit vad med MEMs hyresvärd att hon kan hitta andrahandshyresgäst som vill bo på Solhemsstigen 4 från mitten av juni till mitten av augusti. Om hon hittar en, får hon tillstånd att inhysa denne/denna/dessa.

M1 litar till sin bloggläsekrets för att få hjälp.

Priset är högst agreabelt, på villkor att man vattnar MEMs blommor och eftersänder deras post. Lägenheten är en trea på 72 välplanerade kvadrat (fast vi kanske vill ha det lilla rummet avstängt för eget bruk), med fönster åt tre håll. I lägenheten finns möbler, på den stora balkongen finns en styck vit plaststol. Görsnabbt internet och mycket välutrustat kök ingår. Läget är bra, det tar 20 min till city och ut i den vackra skärgården kommer man på under en timme – med samma busskort.

Vänner, vänners vänner och vänners vänners vänner välkomnas. Ligister undanbedes.

ELUs årsmöte i lördags.

Jag blev så stolt!

Tänk att få vara en del av en organisation som har som sitt mål att “sprida det underbara budskapet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag”, som “arbetar mycket med skolevangelisation och vill stödja kristna ungdomar i deras vardag och leda dem till en kristen gemenskap” och “ordnar läger och utbildar unga kristna ledare till tjänst i Guds rike”!

Även formulerat i visionen att “kalla unga människor till gemenskap med Jesus, utrusta dem för ett kristet liv och sända dem till tjänst för andra”.

Vad jag vill ha sagt:

ELU  är jättebra.

Ni som jobbar med/i ELU är jättebra.

Heja er!

När Johan var här, åkte vi ut i skärgården och åt glass.

När Sonja var här, gick vi på museum och raggade garderobsbiträde.

Nu är Carl här.

Idag har vi lyssnat på Slash’s biografi som ljudbok. På tyska.

Imorgon ska vi köpa blomjord.

I förra veckan var min Faster Sonja på besök i MEM-kollektivet.

Sonja är cool. Orsaker:

1. Hon har rest till en massa ställen runt om i världen.

2. Hon är en duktig journalist.

3. Hon hade 60- och 70-talsmode på sig när det var 60- och 70-tal (inget tamt “retro” alltså, utan the real deal).

4. Hon kan allt om allt. Typ.

Ställen vi besökt, och vad vi sett där:

Världskulturmuseet – 2000 år gamla textilier, plundrade ur gravar i Peru. Otroligt vackra.

Gudrun Sjödén – vackra kläder och ett tvärt butiksbiträde.

Eriksbergshallen och utställningen “:And there was light” – en utställning  försäkrad för 2 miljarder kronor

Älvsnabben (båt i Göta Älv) – broarna, båtarna och det nymonterade go:teborg-hjulet

Cafe Bommen – lunch och massor av folk

Röhsska museet – keramik och persiska nyårsdräkter (var det väl..?)

Nu är jag lite mera kultiverad. Och ett par nya ord har jag lärt också, som det brukar vara när Sonja varit framme. Det var dock nära att jag blivit av med mitt turista-sällskap, när Sonjas korsordsproffseri nästan skaffade henne en dejt.

I garderoben i Eriksbergshallen jobbade en kille som behövde hjälp med ett korsord. Vi hjälpte honom med två, och då bläddrade han fram ett tredje, “som ingen har kunnat på tre dagar”. S satte det direkt. Då sa killen att “om du kommer hit en dag när jag är ledig, ska jag bjuda dig på lunch”.

Det var ju bara det, påpekade Sonja, att om killen skulle ha varit ledig, vore han kanske inte på sin arbetsplats. Och vore han på sin arbetsplats, vore han inte ledig. Så det skulle inte bli nåt i så fall. Men killen bara stirrade på henne, och verkade inte alls hänga med.

Kanske var det lika bra ändå att det inte blev nåt…

Man är lite snyggare solbränd.

Kanske skulle man flytta till varmare breddgrader ändå?

Vill bara betona lite.

LYSSNA på detta! (Sanssouci med nämnde Rufus Wainwright)

Tre minuter in i låten kommer den snyggaste nynningen e-v-e-r. I slutet kommer den igen.

Inte för att jag vet hur man ska skriva det ordet alltså. “Breathtaken”? Det ser ju megakonstigt ut.

Men men. (Eller “rumpa rumpa”, som vi sa i gymnasiet..:)

Idag var Rufus Wainwright i Metro. Jag blev uppmärksam på det när någon fällde en syrlig kommentar om artikeln – det brukar fällas syrliga kommentarer om Metro på FFG, och trots att det inte är konstigt egentligen (maken till guldfisktidning får man ju leta efter, som ändå nånstans räknas in i dagstidningskategorin) , hajar jag alltid till. För fast alla irriterar sig på den, så är det alltid nån som tar dit den, och alla läser den. Under fnissande och fnysande visserligen, men dock.

Men alltså. Det jag skulle skriva om var ju Rufus. Denna kille, som har en röst, som så fullständigt tar andan ur mig att jag knappt sitter kvar på stolen.

Lyssna på det här albumet!

Ge honom några låtar, och han kommer att limma på ditt skallben.

Bror Johan har varit i Göteborg några dagar och hälsat på.

Vi gjorde stan  – bland annat fick han en guidad tur på Församlingsfakulteten.

I fredags grillade vi på Ramberget med några från klassen.

(Man går förbi Volvo)

Karl växte på träd.

Kalle blev fjortis!

Den här bilden tyckte Elin var så gullig. “Ni ser ut som dagisbarn! ‘Titta, här är min skatt!’”

Till slut blev det i alla fall korv; årets första. Det var gott.

Efter ett tag blev det rätt kallt, och dessutom kastade Karl en handgranat på några tjejer,

så vi fick gå hem.

Under helgen har vi även alstrat en hel del disk.

Och som den väluppfostrade pojke han är, hjälpte Johan naturligtvis till.

Duktigt Johan!

Igår var vi i skärgården och det var jättefint, fast ni får inte se det, för jag glömde kameran hemma. Men ni kan nog föreställa er ungefär – vatten och öar och några båtar och brats med systembolagetkassar. Har man sett en skärgård har man sett alla.

I Göteborg är det så förmånligt att man kan åka ända ut i skärgården med båt på samma busskort som man har inne i stan – det kostade 13 kronor för Johan ända ut till Styrsö [styschö], och längre om vi hade velat. Vad som dock var mindre trevligt var när vi blev attackerade av måsar på Saltholmen. De kom flygande och i princip landade på våra huvuden. Kanske ville de åt glassarna vi köpt (årets första), och hade lärt sig att om man snor peruken så tappar damen maten på marken, inte vet jag.

Idag var vi i kyrkan, och på eftermiddagen vinkade jag av Johan på stationen.

Nästa vecka kommer Faster på besök.