Maria Gunnarsson

Archive for November, 2009

Apropå det där med mannen och hushållet.

Jag är uppvuxen i en familj där mannen är lika given vid spisen eller diskbänken eller i tvättstugan som kvinnan. Och det är jag minsann stolt över. Mina bröder sorterar tvätt lika bra som jag och min syster, och laga mat både kan de och gör de. Så tycker jag att det ska vara. Jag vill inte ha en man som serverar barnen korv med bröd i två veckor om jag är borta. Hushållet kan inte stå och falla med en person.

Det handlar inte om att bara en mästerkock duger åt mig. Och det handlar inte om att man inte får dela upp arbetet som man vill. Men jag tycker att mannen liksom kvinnan ska kunna klara av det mest grundläggande. Det är en fråga om mognad. Att kunna klara sig själv. Och det är en fråga om arbetsvilja. “Jag kan inte” får inte bli en ursäkt för att slippa lära sig tråkiga men viktiga saker. Alla kan. Man ska bara lära sig. Det är som med teknik eller främmande språk: det är till att försöka.

Så nu vet ni.

Ikväll var jag igen hos tanten som jag förde från mörker till ljus då jag slog till hennes jordfelsbrytare och hämtade fastighetsskötaren. Förväntade mig inte ens att hon skulle känna igen mig, men när dörren öppnades sken hon upp och sa:

- Hej Maria!

Och jag gick därifrån med ett kexchoklad och ett äpple.

Står det inte nånstans i Bibeln att “hjälten ska få sin lön”? Eller är jag ute och cyklar? Aja, jag tyckte det passade i alla fall.

Men nu ska jag stupa i sängen efter min elvatimmars arbetsdag. Personalkris i Lundby hemtjänst…

En mors uppgift:

Att uppfostra sin pojke till en man; en mogen, självständig individ som kan fatta egna beslut och försörja sig själv.

Inte en mors uppgift:

Att hålla sin son vid liv tills hon hittar någon annan som kan göra det.

Om en man inte ser skillnad på dill och persilja när han är 43 år gammal och bor på landet, då är det pinsamt. FÖR HANS MORSA!

Gör nåt, kvinna!

Slog till jordfelsbrytaren hos en tant i en beckmörk lägenhet och hämtade fastighetsskötaren som bodde i närheten.

Tanten föll mig om halsen typ fem gånger, darrande som ett asplöv, och tackade så väldigt, väldigt för hjälpen. I dörröppningen tog hon mitt huvud mellan sina händer och frågade vad jag hette. Jag svarade som man svarar när nån trycker ihop ens mun:

- Mrrjja.

- Maria. Jag ska återgälda dig!

“Jo, jag ringer dig nästa gång jordfelsbrytaren går hemma hos mig”, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Men vem vet när det kan komma till pass?!

Ida har da rainat heeeela dan. Jag skolkade från en och en halv lektion på bibelskolan till förmån för vik på Franska Skolan.

Min huvudsakliga uppgift var att åka med femman till badhuset, där deras gympalärare skulle möta dem. Det var lika hysteriskt som nånsin: Tjugo elvaåringar i centrala Göteborg. Fem ville springa och fem ville masa sig fram. Jag kunde namnet på kanske tre stycken. Det regnade och blåste, ordinarie frökens paraply vändes ut och in fyra gånger.

Men alla kom dit de skulle (tror jag). Ingen blev överkörd (tror jag). Och om nån drunknade hoppas jag då innerligt att det är gympafrökens ansvar och inte mitt.

Jobbade i hemtjänsten Lundby idag. Vid lunchbordet började jag prata med en av de andra vikarierna, Joel. Han berättade att han ägnar det mesta av sin tid åt bandet han är med i. Vad heter det då, undrade jag. Alibi Tom, sa han. Jag tyckte namnet lät lite bekant men tänkte att det är väl bara likt nåt man hört nån gång, det finns ju så många band. Vi pratade vidare och det kom fram att båda var kristna. Plötsligt kändes det lite roligare att gå till jobbet i framtiden.

Och när jag kom hem. Då gjorde jag upptäckten. Alibi Tom har spelat på Frizon och varit med i radio och gett ut skiva. De är jätteduktiga.

Om ni ska höra EN låt, hör den här. Och så ska ni se den här.

Det här hittade jag på en lapp i min kjolficka. Det nedtecknades för att jag skulle minnas det ordagrant till  bloggen, fast sen glömdes den där lappen bort. Men nu har jag alltså hittat den.

På tal om Josua bok i Bibeln:

- Tänk dom som kan hela Gamla Testamentet utantill. Det är ju typ som att kunna alla Skånes städer, och alla Blekinges städer, och alla Smålands städer och alla Göteborgs städer…

Nu har jag börjat på två nya jobb, hemtjänsten i Lundby samt Franska Skolan i Landala.

I veckan var jag två dagar på Franska Skolan. Där pratas svenska och franska och lite annat av varje om vartannat. När jag på fredagen stod och serverade pannkakor kom en flicka fram för att få mer. Betraktade mig med diplomatisk min och frågade på rikssvenska:

- Varför pratar du lite konstigt?

- Eeh.. euh… jo, du förstår, jag kommer från ett land som heter Skåne….

Åka rulltrappa och äta med bestick

Sitter i fåtöljen som jag burit ut i köket för att sällskapa med disk-Elin (allt som Elin gör blir hennes namn) och sörjer över detta förfall till blogg. Ju mer som händer desto mindre har jag att skriva. Och på söndag ska nästa Insidan-krönika in. Jag har inte skrivit en rad, inte en bokstav. Mjusch (hej Bamse).

Det fanns en tid då jag tröstade mig för att jag var så tråkig med att jag i alla fall var rolig på papper. Nu har tiden kommit då jag är så tråkig på papper att jag försöker trösta mig med att jag i alla fall är rolig i verkligheten.

Klen tröst.