Archive for Oktober, 2009

Jag sorterade papper idag. Hittade i högen två av de mååånga csn-brev som droppat i vår brevlåda på senaste tiden. Det mystiska var att de vid första anblicken såg likadana ut:

Men så tittade jag igen, och det fanns en väsentlig skillnad. Enligt det andra brevet skulle jag få en krona mer i veckan än enligt det första. Det vill säga OM, och bara om “riksdagen beslutar om höjda studiemedel så som regeringen föreslagit”.

I december gäller det.

I’ll be chewing my nails.

Stressade innan ikväll över att det är så mycket att göra nu. Två anställningsintervjuer imorgon. Kanske inte så jätteformella nån av dem, men nervöst ändå, och så var jag tvungen att fixa till mitt CV så jag kan ha det med också.

Och så är det ny deadline imorgon för Insidan, en krönika ska skrivas och jag har inte en bokstav än.

I helgen är det Apologia-konferens, och då ska vi hjälpa till lite, samt att här ska bo folk, så imorgon eller övermorgon måste vi städa. Och helst tvätta.

Men mina kombos är helt otroliga. Maria får CV-problemet att låta mycket litet, vilket det också är. Så ger hon mig ett utmärkt uppslag till krönikan. Och Elin försäkrar mig om att jag kommer göra bra ifrån mig på intervjuerna.

…Och jag tror på dem! Märkligt nog.

Tack Maria, tack Elin, tack Gud.

…jag höll ju på att glömma dagens citat!

Felicia, Skånes starkast lysande stjärna:

“Men Nato…eller jag menar Danmark…”

Idag efter skolan var vi några stycken som promenerade bort till , och upp på det som kallas Sniken-kullen. Så heter den för att därifrån kan man både se och höra det som försiggår på Ullevi, gratis. Alltså, den sniknes kulle. Därifrån såg man också stora delar av centrala Göteborg.

Gänget med Liseberg i bakgrunden

Elin och Hanna

Erik och Peter

Jag och Elin

Elin och Vidar

Snygg-Elin at her best

Igår bakade jag bröd och städade och lagade mat.

På kvällen kom Linda. Hon sov i Marias säng, eftersom Maria är hemma i Dalarna över helgen.

Idag gick vi på promenad.

Vi gick åt ett håll vi inte gått åt innan.

Där hittade vi detta roliga hus.

Lundby Hembygdsförening

Vi gick till Ramberget och såg hela vårt område uppifrån. Det var roligt. Det var också min största dos natur hittills i den här staden. Höstigt och bra. Kameran dog så det finns inga bilder på utsikten. Men ni kan få se rönnbären jag plockade till vårt köksbord:

Sen åt vi pizza på sconesdeg. Gooooott!

Och ikväll har vi ätit kinuskisås. Utan lingon och utan glass (vi hade fruktsallad istället), vilket inte var nån superhit, men det finns lite kvar tills dess att vi införskaffat lämpliga tillbehör.

Hurra för stora satser!

Elins kollega Martin var här och hälsade på. Såhär sa han om sex och giftermål:

“Det är ju typ samma sak”

Han tog tillbaka det sen.

Dagens citat Elin:

“Ni förstör mig”

Det var ju inte så kul, kan man tycka.  Mest hemskt.

Jag har alltså fått en ny blogg. Om det tycker Betty och jag såhär:

Den har Jonas fixat.

Tack Jonas!

Nu kommer de närmsta hundra eller så inläggen bli av det experimentella slaget. Jakobs reaktion:

Lotta och Betty tycker:

Men JAG. Jag är såhär nöjd:

Ses!

Öppnar helt mesigt den nya bloggen med nåt jag inte ens kommit på själv. Fast jag  har ju tänkt i samma banor förstås. Från en favvo-bogg of mine, Underbaraclara:

Två vanliga kommentarer man får höra om man bloggar:

Kommentar nr 1

“Men gud så egocentriskt och narcissistiskt det är med bloggande” Detta uttalas alltid med sensationslysten röst. Som om man insett något som ingen annan insett. Men hallå! Det är ju klart att det är ego att blogga. Bloggandets affärsidé är bygger på att vara egocentrerad. Att utgå ifrån sig själv. Precis som meningen med godis är att det ska vara gott.  Det är ju sjävklarheter. Ingenting att uppröra sig över

Kommentar nr 2

“Du tror att ditt sätt att leva på är mycket bättre än alla andra sätt ” Jamen hallå igen! Det är ju klart att jag tror det. Om jag trodde att det fanns ett bättre sätt att leva på skulle jag ju leva så istället. Så tror jag att de flesta människor resonerar. Inga konstigheter där heller.

Hur bra får man va?!

Sitter på stadsbussen i Malmö. In kommer en gubbe med ett rött gummiband runt huvet, sätter sig bredvid en kille i femtonårsåldern och tar på sig en mössa. Börjar prata med killen. Killen full i skratt. Jag räknar gubbens tänder på min ena hand, till vecken i hans ansikte räcker inte alla mina fingar och tår tillsammans.

Gubben slår upp en bok. Halar upp en glasburk. Burken är försluten med frystejp i ett kors. Burken är ett glasögonfodral. Pratar med killen. Killen full i skratt. Fiddlar med tejpen, försöker hålla i sina väskor samtidigt. Det är svårt. Berättar för killen att han har mera tejp i väskan för att göra nytt sen. Killen nickar, full i skratt.

Glasögonen på, burken i golvet. "Klack" låter det, "OH!" hoppar gubben. Han försöker plocka upp den, men väskan är i vägen och burken rullar undan.

- Asch. En förlust är en förlust.

Killen röd i ansiktet av undertryckt skratt.
Jag också nu.