Japp, jag är hemma över lovet.  Alla rutiner och med dem den lilla disciplin jag kan uppbåda är som bortblåsta, vilket innebär att jag inte får nåt vettigt gjort, och det är sjukt frustrerande. Den trevliga biten är att man får träffa alla sina trevliga syd-friends.

I söndags gjorde vi en klassiker. Jag och Maria Ax och Emma skulle sjunga i missian i Kulla och det var som det brukar: i överkant improviserat, således halvlyckat, men kul. Det var knäppa hopp mellan stämmor, hemmagjorda övergångar och 1,5 solo var. På samma sång sjöng jag både melodi, alt och tenor. Tur att man är van att sjunga alt i kören, hohooo… Man får alltid lite kalla fötter när man sitter i bänken och inte alls kommer ihåg hur första sången går (för att man aldrig hört den innan i förmiddags och ska sjunga stämma), men vi brukar trösta oss med att det bara är gamla tanter som lyssnar och de tycker det är fint hur fult det än låter. Och så har vi ju trumfkortet: Emmas violin. Garanterat gråtframkallande.

Efteråt dissade vi Christian för att det var så långt att köra (Förlåt!), och drog till Preston på köttfärspaj och Below Fifteen.

Johan spelade för oss…

…och tog kort på sin flickvän Lotta…

…samt Lottas bror David, och halva Markus P.

Kontentan: han är bättre på gitarr.

Jag var riktigt skarp, som vanligt.

Självaste Fröken Preston at the piano, samt Mary Ax med sin kamera:

Good stuff.

3 Responses to “I Blekingeland.”