Var hemma i Oröd över natten, efter lördagens Växjöbesök. Sov på det som numera är Elins rum, tillsammans med Elin, och det var ganska mysigt faktiskt. Just vi två är kanske de i syskonskaran som umgåtts allra minst bara vi två, kom jag på. Så det var kanske dags.

Gick i förmiddags till mässa i min hemkyrka i Broby, och fick bevisat det som jag insett sen jag flyttade därifrån – jag är bortskämd! Nåt så sjukt! I Östra Broby församling finns det inte bara en superb kantor som både sjunger och spelar otroligt bra och dessutom är en expert vars like jag aldrig sett på att sprida sin entusiasm till andra. Vi har dessutom två präster som predikar enligt Bibeln, och vars förkunnelse är väldigt lättillgänglig samtidigt som den går på djupet. Vilket är väldigt sällsynt. Ovanpå all denna lyx har vi gott om ungdmar som engagerar sig, äldre som engagerar sig, trevliga kyrkvärdar….
Och nu pratar vi bara om dem som syns i gudstjänsten.

På tåget norrut i eftermiddags satt jag och läste Kupé. Vilken skittidning! Allt som stod i den var korkat. Bland annat fanns där en artikel om hur vardagen kommer att se ut om tio år. Uppenbarligen kommer Jesus ha kommit tillbaka till dess, för det var fullständig utopi. Eller ja. Om det nu var det.
(Cirka-citat:)
"Vi kommer att vara mindre materialistiska, kunskap och världsvana kommer vara viktigare, man ska vara berest, gärna rolig och vältalig…" "Den traditionella jobbformen med anställda kommer att ha försvunnit och istället kommer man att arbeta mer i projektform och man gör karriär genom att hela tiden leverera bra jobb… I dagens samhälle delar man upp sin dag i "tårtbitar"; jobb, fritid osv. Det skapar effektivitetshets och vi blir utmattade, utbrända…"
Eeeh… alltså ursäkta, men är det inte redan så? Nuförtiden är man ju pinsam om man skryter med sin mobil (åtminstone om vi snackar den breda svensken), istället ska man ha besökt och gärna jobbat i andra länder, man ska ta för sig och visa sina förverkligade framfötter, dra skämt så att alla skrattar, humoristisk OCH kompetent… Man ska jämt prestera och vara bra på allt och hinna med allt samtidigt. Är det inte just detta som gör oss utbrända?! Och vilken korkad människa tror på allvar att om vi bara väntar tio år så kommer allt att bli bra?! Spare me. Och chefredaktören borde bli kioskdeckarförfattare. Det skulle han göra så bra så.

På kvällen kom jag i alla fall hem till människor med hjärna. Och hjärta. Ur kassen hemifrån packade jag jag plommonsylt från föräldrar som lyckligtvis också förunnats vars två exemplar av dessa användbara kroppsdelar.
Och jag kände att det är ju ändå helt okej att vara jag.

13 Responses to “Skitsnack och inte”