Värsta grejen tydligen. Idag är det ett år, en månad och en dag sen jag tog körkort. Grattis.
Idag är även ett annat jubileum. Nämligen det att idag har jag bott i en vecka och en dag i vår lägenhet i Göteborg.

Maria och Elin flyttade in på tisdagen och onsdagen i förra veckan, och har sedan gått och meckat dagarna i ända, den saken hit, den saken dit. Fixa och dona hela tiden. Jag har inte fattat. Sen kom mitt flyttlass (med tillhörande familj för att äta mig ur huset) i lördags. Och sen har jag förstått. När väl inredningshjärnan satt igång, there’s no stopping it. Kom till och med på mig själv när vi hade aftonbön:
- Den väggen ser tom ut. Där skule man ha en tavla. Den där stora med brun ram skulle passa där. Fast då måste vi ha nåt annat där vi hade tänkt ha den. Eller det kanske går om vi har lite fler kuddar i soffan. Då tar vi det från sovrummet. Fast de är i fel färg. Eller om man tar från Elins säng, kan hon ta från min, så kan vi lägga hennes i soffan. Så måste vi måla den där stolen också. Det kan jag göra i helgen, när jag målar spånskivan. Just det, måste kirra skruvar till den. Hoppas den vita färgen passar med gardinen…

Och när jag sen väl gjort alla dessa ändringar, fortsätter jag liksom att titta, och hittar nya fel…. Jag får säga till mig själv på skarpen, och be de andra också att säga till mig när det går för långt. För så kan man ju inte ha det.

I söndags åkte vi en snabbsnabbsnabb runda till Ikea för att inhandla diverse nödvändigheter. Kom hem med bla inte mindre än fyra taklampor, av vilka 100% saknade sladdar att koppla i väggen med. Det hade inte alls slagit oss att de kunde fattas. Inköpte dessa på Claes Ohlsson. Monterade sedan egenhändigt ihop och upp två av dem i går kväll, och nynnade lite av signaturen till Lotta på Bråkmakargatan; "Jag kan nog nästan allt". Detta trots den aningens kluddiga monteringsanvisningen (först steg 1, 2 och 3, sedan 4, 5, 6 och 4, sedan 5, 6 och 7, sedan 6, 7 och 8…). När allt kommer omkring ska det erkännas – dock motvilligt – att jag till slut haft någon nytta av teknikundervisningen i åttan. Jag hade ingen man till att skala sladdarna. Jag gjorde det själv. Och är väl ganska nöjd med det faktiskt. Att jag kunde, menar jag. Det är nån sorts makt-grej, att skala sina egna sladdar…

Nu till vidare hushålleliga ärenden. Jag måste köpa mjölk.

635 Responses to “090909”