Men oj vad platt jag blev, ända ner i skorna

Igår när jag åkte till tåget pratade mamma och jag om försäljare. Jag sa ganska stolt att "man kan ju ändå sortera, man går ju inte på allt de säger och man köper inte allt som man erbjuds…" Jag tyckte att jag är ändå uppfostrad kanske till att vara lite mer kritisk, jag blir inte övertygad så lätt och jag måste inte köpa något bara för att det erbjuds (därmed inte sagt att mamma gör det, men jag tyckte nog ändå att jag var liiite bättre än henne). Man går ju inte och köper en mobil sådär direkt på gatan, till exempel.

På kvällen skulle jag, framkommen i Göteborg, sticka inom Hemköp och handla lite mjölk. Då kommer det fram en telefonförsäljare till mig.
- Vad ringer du med?
- Ehm… Ah jag är nöjd med det jag har, jag vill inte ha nåt, tack..
Vände mig om för att gå.
- Kom här.
-Tack det är bra, jag ska-…
- Kom här, du ska få en present av mig.

Jag följde med. Som ett barn som följer med en främmande gubbe som säger att han har godis i sin bil. Jag var inte ens jättetrött eller på nåt annat sätt extra mottaglig, jag bara lät mig övertalas.
Mitt Pucko.

Han berättade hur mycket jag betalar per minut och sms (vilket jag inte ens håller reda påsjälv), sen om ett abonnemang de sålde BARA DENNA VECKAN, wow vilket tillfälle detta får du inte missa, såhär billigt är det, bla bla bla..
Jag kom med några vaga invändningar om att jag vill tänka över det ett tag, jag vill veta vad jag köper, har inte Tele2 dålig täckning, men han verkade liksom tycka att det inte fanns så mycket att undra över, han förklarade varje del i kontraktet och till slut tyckte jag inte att jag hade motargument kvar.
Och då skrev jag på.
Puckopuckopucko, jag ångrade mig sen, men det hjälpte inte. Jag har skrivit på. Bunden i 24 månader, och jag vet knappt till vad.
UH.

Förlåt mamma. Jag är inte ett dugg bättre än du eller nån annan. Jag har köpt ett abonnemang på gatan.
Jag skäms.

509 Responses to “Men oj vad platt jag blev, ända ner i skorna”

Leave a Reply

*
Search