Jag läser emellanåt UnderbaraClaras blogg (http://www.folkbladet.nu/?cat=89), och blir så sjukt inspirerad. Hennes kläder, hennes smink, hennes möbler, hennes golv, hennes kakor och marmelader…. Jag vill bara göra likadant. Det är så vackert!

Det har varit mycket snack om trenden som hon står för, den s k "husmorstrenden", och jag tycker det är störigt. För det handlar heeela tiden om "Är det här verkligen bra, ska vi låsa in oss i våra hem igen, ska vi nu överge allt det som våra mödrar kämpade för…bla bla bla…"

För det första så står "Bevara-det-våra-förfäder-kämpade-för-snack" nästan alltid för krampaktigt fasthållande i förlegade ideal, eller ideal som är bra men man ska aldrig hålla krampaktigt.

Och för det andra så fattar jag liksom inte. Vad i Claras liv verkar instängt? Hon ger, tycker jag, snarare intrycket av att vara frigjord från beresta-affärskvinnan-normen (som ändå aldrig egentligen lämnade hemmet, hennes gardiner är lika välstrukna som 50-talshemmafruns), samt Din-kropp-är-din-egen-så-sup-och-ligg-med-många-killar-vem-ska-döma-dig-så-har-männen-ju-alltid-gjort-idealet, hon som har sex i ren protest, för att hon KAN.

Jag tycker att de där gamla tanterna på tidningsredaktionerna som tror att vi är kvar på 60-talet och fortfarande måste bryta oss ur männens och hemmets grepp kan gå i pension nu. Och lämna plats för dem som vet att det mesta grepp vi sitter fast i är vårt eget. Det som säger att vi ska prestera så mycket. Det enda som ändrats sen hemmafru-epoken är platsen för kravens uppfyllande.

Baka kakor om det gör dig fri, säger jag. Handla med aktier om det gör dig fri. Är det inte DET som är själva poängen med feminismen? Att man ska få göra vad man vill? Att man INTE ska vara bunden av samhällets ideal?

Om det nu (fortfarande) handlar om frigörelse, så står UnderbaraClara i frontlinjen.

15 Responses to “De pensionsfärdiga feministerna”