Maria Gunnarsson

Archive for Augusti, 2009

Igår när jag åkte till tåget pratade mamma och jag om försäljare. Jag sa ganska stolt att "man kan ju ändå sortera, man går ju inte på allt de säger och man köper inte allt som man erbjuds…" Jag tyckte att jag är ändå uppfostrad kanske till att vara lite mer kritisk, jag blir inte övertygad så lätt och jag måste inte köpa något bara för att det erbjuds (därmed inte sagt att mamma gör det, men jag tyckte nog ändå att jag var liiite bättre än henne). Man går ju inte och köper en mobil sådär direkt på gatan, till exempel.

På kvällen skulle jag, framkommen i Göteborg, sticka inom Hemköp och handla lite mjölk. Då kommer det fram en telefonförsäljare till mig.
- Vad ringer du med?
- Ehm… Ah jag är nöjd med det jag har, jag vill inte ha nåt, tack..
Vände mig om för att gå.
- Kom här.
-Tack det är bra, jag ska-…
- Kom här, du ska få en present av mig.

Jag följde med. Som ett barn som följer med en främmande gubbe som säger att han har godis i sin bil. Jag var inte ens jättetrött eller på nåt annat sätt extra mottaglig, jag bara lät mig övertalas.
Mitt Pucko.

Han berättade hur mycket jag betalar per minut och sms (vilket jag inte ens håller reda påsjälv), sen om ett abonnemang de sålde BARA DENNA VECKAN, wow vilket tillfälle detta får du inte missa, såhär billigt är det, bla bla bla..
Jag kom med några vaga invändningar om att jag vill tänka över det ett tag, jag vill veta vad jag köper, har inte Tele2 dålig täckning, men han verkade liksom tycka att det inte fanns så mycket att undra över, han förklarade varje del i kontraktet och till slut tyckte jag inte att jag hade motargument kvar.
Och då skrev jag på.
Puckopuckopucko, jag ångrade mig sen, men det hjälpte inte. Jag har skrivit på. Bunden i 24 månader, och jag vet knappt till vad.
UH.

Förlåt mamma. Jag är inte ett dugg bättre än du eller nån annan. Jag har köpt ett abonnemang på gatan.
Jag skäms.

.. på listan. Det tar aldrig slut!

Det dummaste jag hört, no 5 eller nåt:

Västtrafiks system.
Tre automater på en spårvagn, men ingen på perrongen.

Knappar med tecken och siffror på alla automater, men inget anslag bredvid där det står vad det betyder. Det måste man ha läst hemma, vid sin dator, innan man åkte till Göteborg. Eller så får man ha gått om tid på stationen så man hinner läsa broschyr eller stå i kö till kundtjänst. Och så behöver man ha intuition, så man vet på förhand att man inte kommer fatta av sig själv när man kommer fram, utan behöver ta tid till det innan man naivt skyndar ut på perrongen.

Det finns ett kort som heter hundra-kortet, och för det finns kryptiska automater som man inte ska slösa energi på att lära sig, för det ska ändå snart avskaffas.

Det man däremot ska lära sig, är det nya systemet. Det med plastkortet. Med det kan man åka inomzons, då visar man bara kortet för den blåa automaten  när man hoppar på. Om man inte ska resa flera. Då visar man det för den gula automaten och trycker så många gånger på v-knappen som man är antal vuxna, och  så många gånger på s-knappen som man är antal skolungdomar, och sen på k-knappen när man är klar Sen visar du kortet för automaten. Om man inte ska resa genom flera zoner. Då ska man först trycka på knappen med ett + på, sen visar man kortet, nej sen trycker man på s-knappen och v-knappen, sen visar man kortet, eller nej först v-knappen och s-knappen, sen k-knappen, sen visar man kortet. Om man är vuxen ska automaten då pipa en gång, om man är skolungdom piper den två gånger. Om det blir fel, trycker man på å-knappen. Om automaten piper flera gånger, är det nåt som är fel. Då får man börja om. För definition av begreppen "vuxen" och "skolungdom", leta nån annanstans. Om du ska resa i flera zoner, måste du checka ut också. Om du glömmer det måste du få hjälp av en förare på ett fordon i närheten eller hos kundservice inom tre timmar efter första check-in, annars… ja vad som händer då framgår inte. Men det är tydligen inget man vill.

Man kan också resa med "områdesladdningar". Dessa är tidsbegränsade, men har obegränsat antal resor. Det finns arton olika områdesladdningar, om vilka en hel lååååång sida med information finnes på hemsidan. Men den förstår du bara om du kan Göteborgs geografi (där finns nämligen ingen karta som kan hjälpa dig med det) samt om du vet vad "lågtrafik" är för nåt (för det står heller inte förklarat nånstans).

Innan du köper ditt kort, samt när du använder det, måste du också veta vilken åldersgrupp du tillhör. För områdesladdning gäller att du är "ungdom" upp till 26 års ålder. Utom "fritidsladdningen", där är man bara "ungdom" upp till 20. Ja, den finns faktiskt bara för ungdomar upp till 20. Men för alla andra områdesladdningar gäller alltså 26-årsgränsen. Enligt åldersgräns-tabellen. Fast "Utökning kvällar/helger i Göteborg kommun", i listan över områdesladdningar finns också bara för 20 år och yngre…
…………………………………………………………………………….
Mamma tyckte att jag skulle skriva ut all infon och ha den i väskan.
Mmmjo.

Såå, då var man hemkommen från den första halva veckan på Bibelskola Göteborg. Halv var den för att så kommer alla veckor att vara, halva. Det är halvtid praktik också, eller jobb om man vill det. Vi får se vad det kan bli av den halvtiden. Har man tur får man jobba med hästar. Har man annan tur får man skriva. Har man inte tur alls blir man både fattig och sysslolös.
Det visar sig väl.

Klassen verkar jättehärlig med härliga människor som man kan bli god vän med, lärarna är kunniga och visa och roliga, huset är gammalt och fint (fast man får välja: dålig luft eller stenmycket trafikbuller), fullt med böcker och trevlig stämning.

Mina framtida kombos flyttar in redan den 1:e och 2:e, och jag efter  på luftmadrass tills mitt flyttlass kommer den 5:e. Längtar efter storkok och pelargoner och gemensamma morgonböner och balkong med färska kryddor…. Det lär ju bli en del städning och ekonomi-vånda och delade åsikter också, men jag är fast besluten att ta det onda med det goda. Annat kan man väl inte ändå.

Igår kväll tappade jag min mobiltelefon på tåget. Jag har för mig att jag kände redan en stund innan jag skulle gå av att den inte var i fickan längre, men jag var så trött att jag inte ens reflekterade över det. När jag skulle gå på bussen från Hässleholm till Broby frågade chaffisen om jag var vuxen och superkristen som man är så svarade jag ja. Då sa han att det kostade 36 kronor. TRETTISEX!? hojtade jag. Det hade jag inte i kontanter, efter att ha betalat en hel femkrona för att kissa. På min tid (två år sen) kostade det 30. Då sa han att det blir en halv istället, 22 kronor. Snälla, snälla chaffis, log jag och asade utmattat min väska långt bak i bussen.

Sen upptäckte jag att mobilen var borta. Och inte bara ur fickan, utan BORTA. Orka orka orka orka orka orka orka tänkte jag och suckade  med en klump i halsen. Ont överallt efter två nätters icke-kvalitetssömn på vandrarhem och runtbärande på Bibel, block och övriga nödvändigheter (här kan vi tala om tung undervisning, hohooo), och trött som bara den efter alla intryck.

Men när jag kom hem. Då sa pappa att han talat med en Carolin Andersson som hade min telefon. Jag har pratat med henne både igår och idag, hon har redan lagt min telefon på lådan och hon bad inte om ersättning mer än för kuvertet och portot. Snälla älskade främmande mänska. Inte tjuv och inte likgiltig och inte sniken. Bara snäll.

Ser framtiden an, kan man nog säga. Med glada glasögon.

"De gör sig märkliga över en vilsen tonåring, vars liv och karriär kan bli saboterat på grund av dessa videoklippen."

Alltså ursäkta.
Men det ser så pantat ut.
Och då menar jag inte "vad pantad hon är som inte kan akademisvenska".
Jag menar
VAD PANTAT DET SER UT.
Ursäkta men.

Jag läser emellanåt UnderbaraClaras blogg (http://www.folkbladet.nu/?cat=89), och blir så sjukt inspirerad. Hennes kläder, hennes smink, hennes möbler, hennes golv, hennes kakor och marmelader…. Jag vill bara göra likadant. Det är så vackert!

Det har varit mycket snack om trenden som hon står för, den s k "husmorstrenden", och jag tycker det är störigt. För det handlar heeela tiden om "Är det här verkligen bra, ska vi låsa in oss i våra hem igen, ska vi nu överge allt det som våra mödrar kämpade för…bla bla bla…"

För det första så står "Bevara-det-våra-förfäder-kämpade-för-snack" nästan alltid för krampaktigt fasthållande i förlegade ideal, eller ideal som är bra men man ska aldrig hålla krampaktigt.

Och för det andra så fattar jag liksom inte. Vad i Claras liv verkar instängt? Hon ger, tycker jag, snarare intrycket av att vara frigjord från beresta-affärskvinnan-normen (som ändå aldrig egentligen lämnade hemmet, hennes gardiner är lika välstrukna som 50-talshemmafruns), samt Din-kropp-är-din-egen-så-sup-och-ligg-med-många-killar-vem-ska-döma-dig-så-har-männen-ju-alltid-gjort-idealet, hon som har sex i ren protest, för att hon KAN.

Jag tycker att de där gamla tanterna på tidningsredaktionerna som tror att vi är kvar på 60-talet och fortfarande måste bryta oss ur männens och hemmets grepp kan gå i pension nu. Och lämna plats för dem som vet att det mesta grepp vi sitter fast i är vårt eget. Det som säger att vi ska prestera så mycket. Det enda som ändrats sen hemmafru-epoken är platsen för kravens uppfyllande.

Baka kakor om det gör dig fri, säger jag. Handla med aktier om det gör dig fri. Är det inte DET som är själva poängen med feminismen? Att man ska få göra vad man vill? Att man INTE ska vara bunden av samhällets ideal?

Om det nu (fortfarande) handlar om frigörelse, så står UnderbaraClara i frontlinjen.

Okej, jag medger att jag varit lite gaggig på sistone. Jag inser ju också att det där med studiebidraget kommer att lösa sig. Och jag jag  fattar att hyresvärdar gör allt för att slippa lägga ut pengar. Systemet funkar ju så.
Man blir ju bara så trött på allt skitsnack. När vuxna människor låtsas att de inte ALLS förstår vad man menar, fast vi båda vet att han visst fattar att jag fattar att han fattar. Trötta mig, säger jag.

Men några roligare saker finns att säga.
1. Jag har beställt en dator! Hittat en som verkar prisvärd och bra, och dessutom får man välja färg! Hah, jag ljuger faktiskt inte om jag säger att färgen är det på min laptop som jag är allra nöjdast med. Tack snälla David för hjälpen.

2. Jag har plockat bär. Vinbär som jag gjort sylt av, och björnbär som jag frös in som de var. Nu kan jag göra en inflyttnings-paj när vi kommer i eget i Götet! Det blir bra det.

3. …och när vi talar om lägenheten, så står vårt framtida köksmöblemang på plast i storarummet, överöst med färgkartor. "Ljusbått" sa jag i affären. Då skrattade expediten åt mig och sa att "Vi har typ tre miljoner ljusblåa", och så visade han mig hyllorna med färgprover. Jag plockade en av varje och gick därifrån den enorma vikten av detta viktiga val på mina axlar. Men nu har jag valt bort de flesta i alla fall, och ska till en annan färgaffär ikväll och införskaffa själva färgen. Förhoppningsvis har de inte tre miljoner olika där…

4. Jag känner att min lataste period gått över. Har haft nån sorts inaktivitetssvacka i ett par veckor då inget blivit gjort, men såna brukar avta när jag blir tillräckligt sur på mig själv för att töja masa mig ur soffan, och det har jag blivit nu. Så det är fint.

Pratade med min framtida hyresvärd idag, om en forntida strukturtapet i min framtida hall som jag gott tycker kunde bytas ut. Detta påtalade jag redan för en och en halv vecka sedan när vi pratade. Det hade han dock så lämpligt förträngt idag.

- Jag skulle vilja veta när den där halltapeten är uppsatt?

- Jaså, men vi trodde ju att allt var klart nu och att ni ville ha lägenheten som den var, för det var ju det det gällde alltså, som den var… Ja är ni inte intresserade så har vi ju fler på kö, så då är det ju inte mer än att den får gå till nån av dem då…

- Nej alltså vi vill fortfarande ha lägnheten, det handlar inte om det. Men jag vill veta när halltapeten är uppsatt? Det tycker jag inte är nån särskilt konstig fråga.

- Ja du, det kan jag inte svara på sådär, det kan ju vara så att nån hyresgäst tapetserat om utan att vi vet om det…bla bla… Men om ni inte vill ha lägenheten så har vi ju fler alltså…

- Nej vi vill ha lägenheten. Men jag har ju sett bilder på tapeten och vet att den är lite till åren kommen och sjavig, och jag tycker det kunde vara rimligt att få det fixat.

- Ja du, det är lite svårt för mig att säga så här på rak arm.. Jag håller på lite med en annan kund här också nu så jag kan inte se det just nu…

- Men kan du inte kolla upp det då? Så kan du höra av dig, eller så hör jag av mig senare idag?

- Jo, ja… Ja, jag får kolla på det då, så hör jag av mig till dig senare.

Touché, tänkte jag.
Men senare ringde han tillbaka, och då var det idel förhalningar och undanflykter och dåliga ursäkter, ja sånt vi ungdomar brukar kalla för BULLSHIT. Han hävdade bestämt (fast inte så övertygande) att de inte kunde veta när tapeten var uppsatt, antagligen för att han då skulle tvingats erkänna att den hängt där ett bra tag och de fakto behöver bytas. Han körde den intressanta (och otroligt irriterande) attitydkombinationen dum/överlägsen.

Så jag fick ge mig till slut. Man kan inte vinna en diskussion med en alltför dum (om än spelat) motpart. Man får bara samma svar om och om igen….

Sorry, kära framtida kombosar. Vi får leva med skabbig strukturtapet och en hyresvärd som hatar mig.

Sitter och läser bloggar och funderar över framtiden. Kommer fram till att jag vill:

Ha en hästgård
Läsa psykologi
Läsa litteraturvetenskap
Gifta mig
Ha hus (ett stort, där JAG bestämmer)
Vara duktig på att fotografera
Skriva
Måla allting ljusblått
Gräva ner mig i Bibeln, sådär riktigt djupt
Kunna sjunga fint som Nina Persson
Ha ett hår utan fjongar
Vara en sån som syltar och saftar och bakar
Gå en skrivarkurs (eller många)
Skriva snabbt på datorn
Gå en kurs i silversmide
Gå en kurs i luffarslöjd
Bli snygg på kort (hur GÖR man?)
Ha skåp med hyllspets
Ha en stark rygg som orkar verka hästhovar.
Ha en dator där facebook aldrog laggar och all musik är gratis
Kunna snickra
Kunna sy
Kunna spela gitarr
Vara en god lyssnare
Bli konstnär
Vara duktig på webdesign
Få Nobelpriset
Bli ödmjukast i hela världen

Tänk om man vore fem. Tänk det.

Fast idag har jag jobbat med järnspett (tips kolon cykla inte med såna) och sett till hästarna och nu ska jag markarbeta en häst till och sen kanske jag plockar bär. Man ska väl inte klaga. För om vinder vänder blir jag sån. Hu.

Serverade på bröllop igår, och det var roligt, men i bilen hem var jag så trött som jag inte varit på mycket länge. Vaknade vid middag.

Idag SKA jag, har jag bestämt, få två hästar motionerade. De har båda varit tillgängliga hela helgen men jag har bara sovit, känns det som. Vet inte varför jag blivit så seg. Ingenting händer, liksom, fast jag gör saker hela tiden. Det är så tröttsamt. Tycker ju om att hålla på med hästarna, och det brukar vara roligt när jag väl kommer iväg, men just nu känns det mer som en plikt. Vilket är helt och hållet mitt eget fel. Men ändå.

Sen är det detta med laptop. Om det är nåt man kan bli trött av så är det ju att läsa tekninsk information och försöka förstå. Har börjat fatta lite mer av det nu, men jag kommer ändå ingenstans för jag orkar inte läsa i mer än tio minuter i taget, sen blir det för drygt. Och på tio minuter hittar man ju inte sin drömdator (den billiga och snabba som aldrig går sönder och INTE får virus). Om man nu gör det alls. Det fanns några som hade snygga motiv på baksidan (var den nu sitter på en laptop?), riktigt fina saker av Mike Ming men för det finge man betala, jo det är sant, 870 KRONOR! Mnjae, jag fick inse att jag kan bara inte lägga så mycket pengar på mönstret.

Och nu har jag fått ett uppsving i mitt musiklyssnande! Det har varit så tråkigt och slitet så länge, men nu har jag hittat en massa nytt fint! The Roches och Bulgarian State Television Female Choir är nya favoriter, medan John Butler Trio och A Camp fått tillökning av nya låtar i listan. Enn aj lajk itt.

Nu ska jag gå ner för att ta farväl av lurvig liten kisse som ska till ny familj idag. En som orkar borsta honom…:D

Jag ska skaffa laptop. Detta är en mycket komisk historia för jag är SÅ. TRÖG. på datorer. Den fulla vidden av min okunnighet har liksom bara rasat ner över mig (tänk tre ton snö på gubbe i toppluva).

Och det finns ju så många hjälpsamma mäniskor. Och ibland hjälper de mig att fatta. Men ibland känner jag mig som mamma när Carl och Johan och jag samtidigt försöker förklara nåt som vi tycker är skitenkelt och hon blir bara mer och mer förvirrad.

Som det här med datorer. Jag har nu fått hjälp av ett äkta dator-pro som fattar beteckningar och kan sortera i djungeln. Och TACK för det. Men om jag (eller nån) trodde att det skulle leda till att jag efter ett tag själv fattar saker, då hade man fel.
Jag läser teknisk info och fattar ur den långa raden endast följande:
-Den har äkta Windows Vista. Vista är ett operativsystem.
-Den är svart.
-Bärväska ingår inte.
-Den har inte fingeravtrycksläsare.
Typ.

Det som han kallar för "halvviktig info" fattar jag dock. I de fyra raderna står allt som jag behöver veta för att vara nöjd. För sanningen är denna:
När datorn funkar kommer jag vara nöjd, och när den laggar kommer jag att bli arg och vråla och gorma om vilken SKITDATOR det är jag har. Oavsett hur skit eller inte skit den egentligen är.

Jag säger som Frida Ekström (mitt all-time-favourite-citat):
Man kan inte vara bra på allt.
(….fast de kunne ju va kul å va bra på nåt…)