Archive for Juni, 2009

KO KO!

Elin har varit rolig idag. I förmiddags pratade vi om tid.
- Decennium, är det fyra år?
Jag asgarvade.
Pappa förklarade att ett decennium är tio år.
- Jaha. Annars tänkte jag att jag levat i tre decennier.

Och så ett nytt tillägg på listan Det Dummaste Jag Hört:
Pappa var på friluftsgudstjänst vid Sissas Stuga. Dragspelarna och PRO-kören hade medverkat. Gissa vad de hade sjungit?
- Gullegullan ko ko som en gök….

Nu har jag nåt att komma med. Men inte till en blogg.

Alltså man kan ju tycka att i en tid då det händer så sjuuukt mycket i ens liv skulle det finnas mer att skriva om. Men sanningen är att det finns inte det. För jag har liksom inte tid att tänka. Jag gillar att tänka sådär långsamt och mycket, men nuförtiden tänker jag bara snabbt och flyktigt, och bara på ointressanta, praktiska saker. Det är lite jobbigt, to be honest. Inte så inspirerande, liksom. Fast på uppsidan kan ju nämnas att jag nu äntligen passar in i den stereotyp som är dagens samhälles korrekta, och som gör att jag känner mig säker på mig själv när det gäller till exempel jobbansökningar:

Jag var sysselsatt. Jag är sysselsatt. Jag kommer att vara sysselsatt. Och ändå är jag inte klar. Jag jobbar och jobbar, och på fritiden jobbar jag med annat.

Jag är så lycklig som en människa kan bli. Woho, vad jag är lycklig.

Jag TAAAR mig tid

Jag är stressad. Jag har så mycket att göra. Har inte tid att lägga ut texten (för jag ska åka till tåget om 29 minuter och jag måste duscha o sminka mig o fixa håret innan dess), så jag sammnfattar såhär:

Nuet
Dået
Framtiden

Alla vill de ha min uppmärksamhet. Mitt nu. Det går liksom inte.
Läpp.

JAG BYTER MAIL. NU.

maria.gunnarsson@goinge.net har fullständigt spårat ur. Om ni skickar till mig kan jag läsa det, man jag kan inte svara. Även innan det flippade ur helt var det ganska segt och allmänt kasst. Så nu fick jag anledning att ta tag i det.

Vill ni mig nåt så är det alltså maria.gunnarsson@live.se som gäller. Om ni skickar till den gamla är det väl inte hela världen, jag kommer fortsätta kolla den. men vi kan väl tänka oss en långsam, mjuk övergång? Så slipper jag kolla två mailar i tio år framöver.

Det var bara det.

Search