Ledigt idag ja.

Åkt till kyrkan i Cahors, skolkat från kyrkkaffet och ångrat mig efteråt, men vad gör man. Det var halt på vägen…

Slappat med Emma och ätit för mycket godis. Örk (på skånska, med tungan ut). Vi såg "Les Choristes" ("Gosskören" på svenska). Har, efter mycket funderande om huruvida köpa eller inte köpa, nu köpt den, på franska, i Frankrike. Med endast fransk text. Some serious. Det häftiga var att jag fattade allt. (En bidragande orsak till det kan ju vara att jag sett den förr, men ändå.) Musiken var lika fantastisk som jag mindes den, sådär så att jag vill gråta. Fast snart kanske jag måste sluta se den, innan den förlorar sitt glow… Synd sånt.

Sen kom Gamlahunden bort, och måste sökas. Gamlahunden kommer ganska lätt bort, för han ser inte så bra, hör inte så bra, och fattar inte så bra. Han skäller inte, och springer inte. Han bara irrar. I mörkret… Två hektar kan ju vara en bra siffra när det gäller bete för hästar, men när man ska leta upp en liten, tyst och förvirrad hund är det pire. Jag och Emma satt ute hos oss och läste böcker, så vi missade allvaret i situationen, tills dess att vi såg bilen och fyrhjulingen försvinna bort i mörkret. Då masade vi oss ur soffan och gjorde en ansats att hjälpa till. Fast sen dröjde det inte länge innan Husfar kom tillbaka med hunden framför sig på fyrhjulingen. Han hade hittats ute på betet, i ett hörn. Irrandes. Liten. Stackars.

Över kvällsmat frågade Lillabarnet trehundratusen gånger, varje gång lika förväntansfullt: "Nga?!" och jag svarade trehudratusen gånger, varje gång lika tålmodigt: "Imorgon kan vi gunga."
O, så jag längtar till imorgon…

Och nu ska jag försöka övertala Emma att se ett avsnitt Scrubs med mig ikväll. Men det kan bli svårt, för Beck går på teve. Emma tycker om Beck. Och Wallander. Och Stieg Larsson. Och Liza Marklund. Man skulle väl kunna förenkla lite och säga att Emma gillar deckare. Det gör Husmor också. Pah, säger jag. Deckare är så banala. Pfjuh. Tacka vet jag Les Choristes. Eller Scrubs….

88 Responses to “Vilodagen”