Archive for Januari, 2009

Idag var det kallt igen. Känns som det aldrig tar slut. Får höra att ni har kallt hemma med, men det ska väl sägas att i Skandinavien finns skandinaviska hus, dvs såna med isolering i. Jag sover numera med en varmvattenflaska, tre täcken och mera kläder än jag haft på någon TG-hajk, om man räknar bort mössaoch vantar för det tycker jag är att gå för långt. 

Fast jag erkänner att det är mitt eget fel att jag har det kallt, jag som är så obstinat att jag tvunget vill ligga kvar i mitt rum på den kalla övervåningen när jag kunde sova i den varmare nedervåningen. Men you see, när allt annat runt en är främmande och ovant (fortfarande, ja), kompenserar man, eller jag, genom att göra sitt rum till nån sorts hemma-substitut-zon. Det är där alla mina foton hänger, det är mina pedant-system i skåp och lådor, det är mina kläder strödda på golvet (också det i system, givetvis), det var där jag skrik-grät av hemlängtan första kvällen, det var där jag pratade i telefon i timmavis med mamma andra kvällen, det var det ställe jag först accepterade som mitt och lärde mig att trivas på, det är där jag sovit alla nätter hittills och där planerar jag att stanna, hur många täcken det än krävs.

Ikväll var vi på "classe de danse" i Marminiac, och det blev för hundrade gången uppenbart för mig att jag verkligen inte kan dansa. Man glömmer mellan varven hur illa det var och tänker "men jag har ju lite taktkänsla i alla fall, hur illa kan det vara?", fast sen är man ju ändå en giraff med stelopererad ryggrad och ömma knän, och det hjälper inte hur man räknar för kropen och huvudet sitter inte ihop.

Dansfröken var förstås liten och plattmagad med hipp frisyr som alla dansfröknar, och hon hade kläckt den briljanta idén att vi skulle göra en piruett på knäna…. Jag har ett ord: AJ.

När vi kom hem tänkte jag äta yoghurt i lugn och ro, men tappade den på golvet istället och upptäckte ytterligare ett drag jag har av pappa: tala inte med den Gunnarsson som just spillt något kladdigt. Hjälp till, eller håll dig ur vägen….

Så nu har jag lite mer ont i mina onda knän, och imorron kommer det lukta surt i hela köket från papperskorgen. Men jag ska lägga mig under mina tre täcken och läsa ett stycke Bo Giertz, så blir nog allt bättre. Varma täcken och bra böcker brukar ha den effekten.

Idag var det kallt. Riktigt kallt. -1 som varmast, fast här känns det som -7. Luftfuktighet och sånt…

Jag har bakat tre mjuka pepparkakor, en rak och två snea (rak ellor sni?). Den ena åt vi, men de andra ska till grannarna som tack för tips om kör, svampar och annat viktigt. Hoppas ju lite på att bli inbjuden på en pratstund också, så man får en chans att öva sin franska. Och så vore det kul att lära känna nån människa här också. Har taktiskt lagt kakorna på porslintallrikar, alltså när kakan är uppäten måste de komma hit med fatet och då får man en chans till med sitt kontaktknytande, heh…

I övrigt har jag viss hemlängtan, men inte mer än att jag stannar där jag är. Man inbillar sig ju att man förr eller senare måste ha det lite tufft ett tag, för att bli vuxen och självständig och det där. 
Ja historien har ju visat att det är fullt möjligt att i långliga tider klänga sig fast i de mest osannolika teser…

Igår vid frukosten berättade jag och Emma för varandra om nattens drömmar.

Emma hade drömt att hon var hos sin kompis som hade en syster. Systern hade ett skopar som bestod av fem skor ("Köp 5…?"), och dem skulle Emma låna. Men så var den femte skon borta, och då var där bara fyra skor, och då fick inte Emma låna dem längre.

Sen drömde Emma att hon kastade frisbee. De var en massa folk som stod i en ring och kastade, och man fick kasta hur hårt man ville. Fredrik Reinfeldt var också med (han hade en orange tröja). Då försökte Emma kasta elaka kast på honom.

Jag drömde att jag hade superbråttom till tåget som skulle ta mig till flyget till Frankrike. Jag cyklade jättefort genom nån stad och bröt en massa regler. Jag skulle stresshandla nåt i en affär och då körde jag in i affären med cykeln och parkerade den vid kassan när jag skulle betala. Till slut kom det en barsk polis och haffade mig och sa nåt i stil med "Du är anklagad för olaga parkering, att ha cyklat där man inte får cykla, att ha kört mot röd gubbe….." och en hel radda andra saker.
Och jag minns att jag tänkte "Jag vet att man inte får göra så men jag hade ju så bråttom…"

Jag vaknade på morgonen den andra januari till ljudet av kräkande människor. Det var min familj som drabbats av någon plötslig maginfluensa. Även stackars Elin, på besök hos faster Sonja i Uppsala, hade tillbringat natten med att racer-tömma magen. Carl sa när jag skulle åka: "I wish you the best of luck. And the least of puke…" och det gjorde nog nytta (eller om det var att jag bara kramade fötterna på sjuklingarna, eller att jag hade tröjärmen för munnen hela morgonen), för jag mår hittills alldeles utmärkt.

Att resa med flyg är ju inte det roligaste man kan göra ensam, men jag gjorde det åtminstone med frisk mage, och kom lyckligt fram som planerat på kvällen.

Dagen efter, igår, kom Ride With Your Mind-Jo, om ni minns henne, och vi hade våra lektioner. Uppenbarligen har jag under min hemmavistelse och ridande av Savannah "been trying to hard", för jag var alldeles överspänd. Kontrasten mellan pyttehäst och jättehäst hade satt spår som nog tar ett tag att bota… Men men, det finns ju tid.

Så idag var vi hos Husmors franske ridtränare, Didier, och ittade på när Jo fick en lektion av honom. På väggarna i hans ridhus satt imponerande planscher föreställande smäckra hästar i avancerade dressyrrörelser, med ryttare iklädda nån sorts spansk-stukade kläder, män med fladdriga skjortor med krås och kvinnor i enorma kjolar. Efter en stund upptäckte jag att det var ju för hela världen Didier på flera av bilderna! Jag visste ju att han var duktig, men det blev liksom på riktigt när man såg såna seriösa bilder… Sen att det var innan han anlade sin 100-kilosmage, innan hans fru lämnade honom, och på en solig dag, gör ju också sitt till för avlägsenhetskänslan.

Nu lyssnar vi på Känsliga Bitar-skivan som Sofie fick av oss i julklapp, och jag håller mig undan från Sofie som sedan jag börjat med guppa-på-knäet-ramsor inte ger mig en lugn stund.

Angående på vilket sätt antalet gäster påverkar hurvida kalaset blir lyckat:

- Få,
      färre,
            fest…..

Hemkom i eftermiddags från nyårsfirande på Åhus Missionsgård. En god avslutning på tre sköna veckor i Sverige.

Imorgon bär det av till Frankrike igen. Lite vemodigt är det att lämna alla igen, men denna gången vet jag i alla fall att jag kommer ha det bra dit jag ska. Och fem månader går ju på ett kick…

Så tack kära vänner för detta. Vi ses i maj.

Hörde jag på tv (…eller GJORDE jag det? (suck…)):
"Visste du, att bara en fjärdedel av din hund blir ren när du borstar tänderna?"