Så var det då jul, ja.

Två canticumjulkonserter har jag hunnit med, och för det är jag glad. Mer (och bättre!) jul-djupt än så blir det knappt.

Den 22:e hade som vanligt hela familjen aspanik, massor av julklappar kvar att köpa, massor av kakor kvar att baka, massor av rum kvar att städa, massor av rim kvar att skriva, massor av mat kvar att laga, massor av pynt kvar att pynta…

Rörmokaren kom och satte upp badrumsspegeln, och med detta var vårt badrum äntligen klart.
Jag och pappa och Elin gav oss iväg till Hässleholm för att handla, först in i centrum efter de sista klapparna och sedan ut igen till Maxi (trots bekantas varningar för detta). Rustade med två kundvagnar och vår halvmeterlånga handlelista fattade vi mod och gav oss in i ett knökfullt varuhus.
Här tycker jag att man måste berömma oss för vår kommunikation – det var med nästan militärisk effektivitet vi tog oss fram: "Okej, tar du creme fraiche och Bregott, så går jag efter skinka?!" "Japp. Har vi tagit grönkål? Då stryker jag det här. Elin, kan du se om du hittar lingonsylt?". Och häpnadsväckande nog: efter en och en halv timme var vi ute igen, med nästan allt vi skulle ha, och inte ens pappa var på dåligt humör! Fast kvittot var väl handlelistans längd plus 20 cm…

Lillejulafton var, som den brukar, helt sjuk. Allting som inte hunnits med i "Danföredanföredopparedan-paniken", det vill säga det mesta, skulle nu hinnas med, och nu var det dessutom ännu mindre tid kvar tills jul. Alla var involverade – vartenda litet syskon sprang med mattor, strök dukar, klädde gran, dammsög och vek tvätt och smorde formar. Själv stod jag (efter ytterligare en sista inköpsrunda) i köket och bakade pajer i många timmar, så nu är det allt bäst att det smakar på juldagen… Sedan skedde det årliga nerskitandet av nystädade golv, då familjens flickor var tvungna att få utlopp för sin kreativitet och lekte florister så mossan sprätte.
Det var en sån dag när alla måltider äts hastigt och det enda man pratar om vid matbordet är hur arbetet ska fördelas under nästa pass…
Vid midnatt avstannade all aktivitet och vi samlades runt radion för att höra Jussi Björling. Men sen drog det igång igen, och ljusen släcktes inte förrän närmare klockan fem.

I morse vaknade jag av att mamma viftade med ett nummer av Sköna Hem framför mitt ansikte. På något sätt, förvånande med förmodligtvis på egna ben, kom jag sen ut till soffan och jag minns ett och annat fragment av julkalendern, men det är tur att den går på kvällen också för jag sov nog genom det mesta.
Sen var det det sista fixandet och donandet, sen åt vi som vi brukar lutfisk till lunch, sen som vi brukar risalamalta till efterrätt, och sen kom mormor och morbror och morbrors flickvän. Eller nej förresten, det var ju mormor och morbror och morbrors fästmö som kom, upptäckte vi. "VAD ÄR DETTA?!" hörde vi mamma från köket, och så var det officiellt. Hjärtinnerliga gratulationer, säger jag bara.
Många julklappar och mycket mat senare åkte gästerna hem. Då dansade alla barnen på trappan och sjöng Kalinka. Det var kul.

Nu ska dagen snart övergå i morgondag som är min födelsedag. Då blir det kalas. Men först en midnattsmässa.

3 Responses to “Jul”