Archive for September, 2008

Igår när jag vaknade, gick det till såhär:
Jag öppnade ögonen.
Jag tänkte: Jag vill hem jag vill hem jag vill heeeeeeem!!!!

Idag var det såhär:
Jag öppnade ögonen.
Jag tänkte: Det här är helt okej.
Sen tänkte jag på vad som skulle hända idag, och på var jag bor, och kände att jag kunde ha en positiv inställning till bägge delar.

Detta är ett enormt framsteg. Jag börjar känna att detta kan gå vägen, och ddet är inte så fruktansvärt tungt, och jag börjar inte gråta så fort jag tänker på Oröd eller Sverige eller nån jag känner eller nåt annat som jag på nåt sätt kan förknippa med hemma.

Idag har jag varit med barnet, 1,5 år. Så små barn är väl egentligen inte min största grej, men det funkar helt okej, och hon är faktiskt väldigt rolig emellanåt.
Vi har också varit hos veterinären med en väldigt sjuk hund, och flyttat “gamylerna” (=di gamle) till ett annat bete, samt flyttat tillbaka dem igen på em. Jag har blivit lite förtjust i en enorm valack vid namn Attilus, även kallad Atte, kanske mest för att han är så stor, jag älskr ju stora hästar, men också för att han är sådär lte feg av sig och gammal och skruttig, så man vill liksom ta honom till sig på något sätt. Han är fin i alla fall.
När man går upp till det där andra betet på morgonen, ser man hur vackert här är. jag ska försöka ta med mig kameran nån dag, och se om jag kan lägga ut lite bilder, för det är verkligenm sevärt. Här ser så exotiskt ut på nåt sätt, och i morronljus och med hästarna är det ju alldeles bedårande… Få se om vi kan ordna så ni får ta del av det, det hade varit kul.

Jag har också tagit mig för att diska up ite ue i mitt lilla hus, där var lite sunkigt  skåpen, så jag har känt ett visst behov av att röja. Nu har jag lyckats uppbåda energi till det oxå. Så det känns bra.

Nu ska vi eta, så att det blir int mer idag.
To be continued…

Idag var första dagen på jobbet. Jag har förstått att det kan nog komma att bli bramed det här så småningom, för det är väldigt trevliga människor och ett trevligt ställe. Och jag gillar ju att hålla på med hästar, och det är ju det jag gör här, så…

Vi har ridit idag, städat i läösdrifterna, varit i stan och handlat, och så har jag och den lilla ungen börjat bekanta oss med varandra. Det går bra, men det kommer förstås ta lite tid innan vi lär känna varandra.

Men det är ju det här med hemlängtan, förstås. Den komer över en så fort man inte är jätteuppagen med nåt annat, och den är verkligen en tung börda att kånka runt. Men jag förstår ju också att denna smäll måste jag nog förr eller senare i mitt liv ta, nån gång ska man ju hemifrån. Och en sån här chans att få hålla på med nåt kul och samtidigt lära sig en massa och samtidigt tjäna lite pengar får man kanske inte varje dag. Jag fokuserar. Allt vad jag kan.

Och som sagt, hör gärna av er. Det betyder väldigt mycket.

03.30: Klockan ringer. Jagär trött. Det är mörkt och kallt.
05.15: Avsked. Skränte hela vägen till Hässleholm…
09.10: Planet går. Skränte lite mer.
16.30: Ankomst till Toulouse. Blev hämtad av pappan i familjen.
19.00: Ankomst till gården. Här är väldigt vackert. Kortare husesyn, sedan mat.
21.00: Matning av hästar. Kände mig med dem lite lugnare, så som det bruker vara med stora varma djur när man är lite ifrån sig.
21.45: Datorn. Längtar hem som en tosing, försöker ta mig samman. Tänker på allt roligt som ska hända imorgon, försöker fokusera. Skriver hem.

Vi hörs.
(Skriv gärna till mig, så jag inte dör av ensamhet.)

Idag är det dagen före Dagen.
Idag är det packa och städa och fixa.
Imorgon är det tåg och flyg och bil.
Imorgon är det avsked, och nystart.

Imorgon gäller det.
Då ska jag åka till mitt au-pairjobb i Frankrike, träffa de nya människorna och se det nya landet. Det ska bli roligt. Fast jag bävar ju lite, förstås…

Skriv gärna till mig. Adressen kan lämnas ut på begäran.

Idag ska jag köpa digitalkamera. Det är SVÅRT! Hitta en bra kamera till ett bra pris med rätt tillbehör, bra funktioner men inte massa onödigt att betala för som man ändå inte använder,  och kan man lita på expediten när han säger att detta är tidernas bästa kamera, eller vill han bara sälja? Och vad i hela världen betyder alla förkortningar?! Har visserligen gått fotografisk bild, och det hjälper mig med några av termerna, men hjälp så mycket det finns som man inte kan…

Jag har dock gjort lite research, och kommit fram till ett eventuellt aktuellt köp. Tänkte att man kan ju åka till affären, få veta lite mer, och sen vet man att den finns 200 kr billigare på net on net, så kan man köpa den där. Om det är en snäll expedit kommer jag förmodligen känna mig aningen taskig för det, men vad gör man inte för att spara pengar…

Och nej tack. Inga tips. Jag blir bara förvirrad igen…

Läste lite i min blogg idag. Gör det ibland. Undrar om det är normalt… Men jag skiter nog i annat folks eventuella åsikter (!!!), för jag tror/vill tro att många bloggare och dylika smått filosofiska personligheter, gör det emellanåt, fast kanske lite i smyg. Man behöver ju en liten kontroll emellanåt, se vad man håller på med liksom. Och eventuellt få en inblick i omvärldens bild av en.

I alla fall, jag läste. Och kom fram till att jag låter som värsta militanta pysselpolisen. Och det var inte bra. Pyssel är ju glädje och personlighet och kreativitet, och man borde inte kunna säga att nån pysslar dåligt. Hon pysslar som hon gör, och jag pysslar som jag gör. Blir man glad av det så är det bra. Andra kriterier kan inte finnas.

Så förlåt, alla glada (eventuellt förolämpade/hämmade) pysslare där ute. Pyssla på!
Jag ska inte stå i er väg…;D

Hej hallå dagboken

Igår var en intressant dag. På förmiddagen var jag i byn och knöt ihop ett par säckar. Lämnade en "tack för ditt engagemang-present" i församlingshenmmet, och gick sedan till arbetsförmedlingen för (förhoppningsvis) sista gången på länge. Berättade för Peter Delfin att jag hade ett jobb, han berättade ett par anekdoter med tillhörande paranteser som han alltid gör ( -det gjorde alltid min andra handläggare också, det verkar vara ett slags kriterium för att få jobba där. Tur att jag inte är den otåliga typen…) och vi kom fram till att han behövde inte kontakta mig på länge. Ett beslut som verkade lika glädjande för honom som det var för mig.

Sedan var jag hemma och lagade mat till mig och min sjuka lillasyster, och en maskin disk senare bar det av till Hööks hästsportvaruhus i Malmö. Jag satt själv i en bil (!) och körde själv (!) med bara en kartas hjälp(!) till Malmö(!). Det gick bra ända tillls jag, efter att ha tagit den avfart som stod på vägbeskrivningen, hamnade helt konstigt. De har nåt slags kombinerade på- och avfarter i flera steg längs motorvägen utanför Malmö, så det finns mer än ett ställe att komma fel på. (Och mitt lokalsinne som domnar bort efter bara en vanlig avfart…) Så jag snurrade lagom länge för att hinna börja tro att jag aldrig skulle hitta ut, sen såg jag en skylt där det stod Jägersro, och då kom jag rätt.

Efter två timmar i paradiset var jag hungrig, och släntrade över till Donkan. Där såg all personal ut att vara i min ålder, alla talade blattiska, och innan jag kunde beställa var expediten tvungen att tala om nåt för Achmed (han hette nog inte så, men nåt åt det hållet). Efter tre "Ey Achmed, kom hit, man!" hade Achmed fortfarande inte kommit och killen insåg att han hade en kö till sin kassa. Medan jag beställde funderade jag på att fråga efter enklaste vägen till E22:an, men kom fram till att han skullle nog inte veta det ändå. (No offense alltså, men han verkade en aning lost.) Det visade sig dock vara lättare att komma ut ur stan än det var att komma in (om man struntade i vad ens förvirrade lokalsinne sa en och bara tittade på skyltarna), så jag klarade mig faktiskt utan hjälp.
Och jag kom hem till slut.

Summering:
Varit i Broby.
Varit i Delfinland.
Varit hemma.
Varit vilse.
Varit i paradiset.
Varit i Blatteland.

Således en givande dag.

(Jag är inte rasist. "Blatte" är en image/attityd/stil, likt tex "fjortis")

Idag kände jag mg så tacksam att det finns människor som är bra på det som jag är dålig på. Tänk vilken tur, till exempal,att det finns de som vill bli sjuksköterskor, rörmokare och stuntmän. För jag vill ju inte. Och då måste jag inte det. Och tänk vilken tur att det finns de som är duktiga på el, datorer och ekonomi. Så behöver jag ju aldrig lära mig så mycket om det heller.

Sen kände jag att oj, jag kommer bli en sån där fruktansvärd människa som bara åker snålskjuts på alla andra istället för att engagera mig och ta reda på och lära mig saker själv.

Men sen tänkte jag att vi är ju faktiskt olika, och det vore väl dumt att inte ta vara på det. Tänk att vad dumt om Gud skapat hundratusen civilinjengörer och så ska jag ändå lära mig allt om allt som de kan!?

Efter det tänkte jag att jag nog måste hitta en balans. Den gyllene medelvägen, liksom.

Fast sen tänkte jag att det är typiskt mig att vara så medelmåttig jämt, och så kände jag mig jättetråkig. Jag hatar när fokk tror att jag är en tråkig person, men jag hatar det ännu mer när de har rätt…. Jag borde vara mer radikal och bara tycka utan att tänka så mycket.

Till sist tänkte jag att jag borde skita i vad folk tycker. Det är mycket coolare, och så mår man nog bättre med.

Fast då tänkte jag att det är klart, alla andra mår kanske inte bra om jag jämt bara tänker på mig.

Men det är ändå coolt.

Sen kom jag fram till att jag hatar att aldrig veta vad jag egentligen tycker.

Sen slog det mig att det blir ju inte bättre av att jag hatar det.

Då gav jag upp och satte på teven.

(*Ett pysselprogram på Bolibompa)

Det borde vara förbjudet att pyssla fult. Privat gör det ju inget, men offentligt retar det gallfeber på mej. Philomène i Philofix pysslar fulare än Carl gjorde när han gick i lekskolan, och det var ändå hemskt (kom och titta i vår lillejulgranspyntslåda om ni inte tror mig).
Och så får hon pröjs för det också! Det är höjden av orättvisa, tycker jag. Jag som pysslar så fint, och inte en krona får jag för det…
Visserligen är hon redan ‘känd från tv’ (Vintergatan 5a m fl), och för all del en hyfsad programledare, men hallå. Jag menar, det är ju inte som att det inte finns några duktiga pysslare i svensk television. Vad hände med Eva från Björne, till exempel? Hur i hela världen kan man få leda ett pysselprogram när man inte kan pyssla? Det är som att Martin Timell skulle skruva upp hyllorna snett, eller Mat-Tina laga äcklig mat.

Carl tyckte att mitt orerande lät som Magnus Betnér om Linda Rosing:
"Hur kan man vara känd för att vara snygg när man är så ful?"

- Vi tänker så bra, sa jag.

-Det måste vara därför vi är syskon, sa Carl.