Archive for Augusti, 2007

Bluä.
Idag har jag varit kattvakt. När man är det åt en gammal katt som är van att gå ute och sköta sig själv, kan det bli en aning jobbigt. Till exempel bildas bruna pölar fortare än kvickt. Och den lukten skojar man inte bort. Bluä.

Anledningen till dena inomhusförvaring  var att Annie, gammelkatten, fått en ful infektion i ansiktet och vi skulle till veterinären. Och eftersom Annie vanligtvis bara är hemma på morronen och kvällen fick hon vara inne hela dagen för att vi skulle veta var vi hade henne.
Vid fyra bar det alltså av till Hästveda i flygande fläng (vi var sena, som vanligt) till veterinär Burmark. Vid fem var vi hemma igen, både jag och Elin gråtande och mamma hade nog intelångt till tårarna heller. Veterinärens slutsats var att det bästa för vår Annie nog var en avlivning. Blu. Ä. Inte trodde jag att jag skulle reagera så starkt, jag som annars inte har så lätt för att gråta. Men detta tog.
Annie följde med oss hem en höst för dussinet år sedan. Vi var på söndagspromenad, och så kom hon efter, bara. Hon stod utanför ytterdörren i ett par dagar och jamade. Vi ringde till alla möjliga mänskor när och fjärran, men ingen ville kännas vid henne, så det slutade med att hon fick stanna. Hon har fått många kullar med söta små pälsbollar. Gråa, vita, och svarta, korthåriga eller långhåriga.
Vi minns Hugo och Max,  min Hugo som åt nonstopgodisar och gick på bakbenen och Carls Max som slickade lingonsylt.
Vi minns Nollettan och Miranda.
Vi minns Åskan (min) och Blixten (Carls) och Gråis (Johans). Jag tyckte att Gråis skulle heta Slask, för det var det enda väder som passade till hans färg, men det blev Johans otroligt kreativa förslag Gråis som vann den striden (såhär efteråt kan jag väl tycka att det var rätt vettigt).
Lurvas och Karolin har vi ju kvar än. Lurvas, hunden fångad i en katts kropp, även kallad Pegasus, Sköldis och Knäppkatten; och Karolin, den inte så väldans keliga men otroligt graciösa jägaren.
Och så nu senast Pelle, Biffen och Sissa. Elin var hos dem varje dag hela sommaren, inte sällan flera timmar var gång. Så blev det också en pärs när de skulle lämnas bort. Sissa bor visserligen hos nära bekanta, så henne kan man hälsa på, men Biffen bor i Växjö. Honom körde vi upp med i söndags. Kvar är nu bara stackars ensamma Pelle. Han saknar sina lekkompisar, och han är inte ensam. Det är lite konstigt utan de andra, även om jag är glad att vi har en kvar.

Ni kan se dem till höger. Biffen i Elins rosa famn, Karolin i staketstolpen, Annie på yttertrappan och Lurvas… ja det fattar ni nog.
Nej kära nån, nu tror jag att jag får sluta innan det börjar regna saltvatten i tangentbordet….
Bluhu.

Elin hörde faster Sonja prata om Värnlösa Barns Dag.
- Vadå "värdelösa barns dag"?!
(Undertecknad kände sig frestad att säga att det var Elins födelsedag, men avstod för att inte bli slagen och klöst och biten och skriken i örat och andedräktad på…)

Pappa berättar att när han låg i lumpen var han radarman i kustartilleriet. Elin, fascinerat:
- I postkodlotteriet?!

Elin förväxlar vid ett tillfälle orden "kejsarsnitt" och "smil" (på bilden till höger visar Elin ett äkta kejsarsnitt). Det var i samma veva som "lol" och "asg" kom, vilket resulterade i uttrycket "ks", synonym till föregående förkortningar.

Carl:
- Du snappar då upp precis allt man säger.
Elin reser sig och hoppar:
- Ja, jag hoppar snabbt.

Carl, Elin och Carls kompis Patrik (minkompispatrik-Patrik) fikar i köket. Elin berättar för Carl att hon är en dinosaurie och han är en människa. Carl får lägga sig på golvet och Elin äter på honom.
- ROARRRR… P p p p…
- Vad gör du, Elin?
- Det är kääno (kärnor) i dig.
 
En annan gång får Patrik uppleva dinosauriens återuppståndelse. Han hör ljud från ovanvåningen, och Carl som skriker:
- Du kan gå hem nu Patrik, för jag är redan ätuppen.

När Elin var liten (mindre än nu) var hon kär i Alfred. (Elin ber här att få betonat att hon INTE är det nu längre.) En gång hade hon skrivit sitt namn två gånger under varandra på en lapp. Sen skrev hon dit lite andra bokstäver som hon hade lärt sig, och bad mamma läsa. Mamma läste:
- ELIN
COFELINO.
Vilket lämpligt efternamn när Elin och Alfred blir stora…

Nykomling på tillflykt.se. På tiden kanske, såhär ett halvår efter alla andra….
Men sån är ju jag. Trevligt att vara här i alla fall.

Arbetslös och -sökande för tillfället. Det är nästan ett jobb i sig. Telefonköer är precis lika frustrerande som bilköer, believe me. Den lugnande klassiska musiken hjälper inte ett dugg. Men som det står på Arbetsförmedlingens hemsida: att söka arbete är en konst man lär sig. Jag kör på med min allra trevligaste röst och hoppas charma någon med mina tre år på samhällsprogrammet…

Hinner dock med diverse trevliga små projekt om dagarna nu när man inte har skolan att tänka på jämt. Renoverat postlåda i två veckor. Skruvat och pillat, slipat, målat, torkat, målat, torkat, skissat, målat, torkat, målat, torkat, handlat skruvar på Lindvalls Järn i Broby (Åk dit! Det är som hämtat från 50-talet med lång disk och tusen små lådor bakom, och de har verkligen a l l t. En upplevelse.), skruvat, målat, torkat och skruvat upp den på sin plats uppe vid vägen igen. Det är mer jobb att renovera en gammal rostig postlåda än man tror, och färgen torkar inte alls när det regnar ute, även om den ligger under tak. den torkar inte förrän den legat på hallgolvet i ett dygn ochdet luktar färg i hela huset. Men upp kom den till slut, med både mina snirkelmönster och Elins fjäril och nyckelpiga på. Alla nöjda och glada.

Dessutom har jag nu äntligen gjort comeback på hästryggen. Efter mer än två års abstinensbesvär fick jag äntligen rida igen. Jag är inte bäst i världen på det, men fy vad kul det är. Fattar inte att jag kunnat vara utan det så länge. Men ridbyxorna var det några godispåsar sen jag sist använde, så det blir att dra till Hööks och förnya garderoben. Smartare har jag nog också blivit, för hjälmen passar inte heller längre. Men ridkläder är roligt att köpa, så det ska nog bli bra.

Kataloger är en annan sysselsättning man kan ta till. Helt okej faktiskt. Man kan t ex läsa arbetsförmedlingens katalog om jobb och framtid och lära sig saker, eller så kan man vara lite mer bekväm och läsa inredningsmagasin och fyllas av lust. Ja, köplust, menar jag. (obs: stulen replik) Fast jag tycker allt mamma kunde prenumerera på Sköna Hem istället för Allt I Hemmet, dom har ju lantköksspecial i vartannat nummer. Nej, tacka vet jag Ikea-katalogen. Den är det enda raka. Sjukt snyggt, och när man efter flera hundra sidor underbara textiler, skåp och stolar blivit sådär hagalen, då vet man att allt i katalogen kan köpas. Det är intearvegods från en rik berest moster som köpt det av en bonde i Guatemala, nej det finns tusen exemplar i Älmhult, alla kan få varsitt. Det kallar jag fynd.